Är gener orättvist?

Det är ju ingen som kan påverka vilka gener man får så orättvisa är det ju inte, mer otur

Nu för tiden är det fullt möjligt att indirekt påverka genom att välja bort de foster som inte visar sig hålla måttet vid fostervattenprov.

Hade jag fötts med en efterblivenhet som mina föräldrar visste om så hade jag haft fog för att tycka att det var orättvist, men kanske inte haft den mentala förmågan att inse det.

Jag vill hävda att alla generationer före oss, och då menar jag i rakt uppstigande led från de första livsformerna fram till dig och mig idag, är lyckade.
De har ju, utan undantag, lyckats frambringa överlevande avkomma innan de har dött.
Inte illa!

En blygsam framgång jämfört med alla nu levande bakterier som levt i 4 miljarder år utan att behövs se sina föräldrar dö. Ironiskt nog kommer de flesta av dem att dö inom en vecka.

Om man har levt i flera miljarder år, vad är då sannolikheten att man lever ett år till? Svar: nästan 0%

Svaret är väl att gener i sig inte kan vara orättvisa om du vill få det till en fråga om "etik hos gener".

Jag snubblade in här efter att ha ramlat över andras kommentarer som att "kvinnor skulle välja den med bäst gener i frågan om partner". (Självklart är jag inte av tron att "kvinnor som grupp" skulle vara så homogena.)

Men ponera att fallet är så, då borde alla kvinnor som vill ha barn logiskt sätt stå i kö för inseminering där gener verkligen har studerats hos donatorn.

Sedan tänker jag vidare på de barn jag träffat på under livets gång som just har en okänd donator som far och det verkar vara väldigt lyckat.

Men åter till "orättvisa", det blir väl ändå människan som värdesätter gener. Generna i sig bär inget ansvar.

Jag förstår lite dilemmat, men samtidigt kan man ju klä sig bättre och fokusera på andra delar av sig själv, och bara för att man är attraktiv och har bra anlag på sättet, så kan man ju vara mindre smart och till och med ha anlag för alkoholism, men gener är inte det enda som spelar roll för att det ska gå bra i livet.

Man kan trots allt få en fru eller make som kanske är den snyggaste och vara i ett bättre förhållande än många andra hittar i sitt liv. För livet är orättvist på det sättet att man inte får allt serverat på silverfat, men man kan vara glad och lycklig med det man har.

Att vara attraktiv håller väl bäst genom ungdomen, men alla blir ju gamla och fula till slut, och det säger jag som någon som ändå haft rätt bra tur med utseendet, men man har ju lärt sig att det inte är det viktigaste i slutändan.

Nej. Är du snygg så beror det på att dina föräldrar har valt en partner med bra gener. Självklart får de då en vacker avkomma. Det är så rättvist det kan bli.

Men det var väl i linje med Det Kommunistiska Manifestet från 1848 av Marx och Engels, där de talar om "kvinnogemenskap", vilket enl de då skulle handla om att dela rättvist på kvinnorna. Bl a med argumentet att borgarbrackorna ju redan gjorde det, som låg runt lite hur som helst fast de var gifta och konservativa, så varför inte även de stackars proletärerna?

Nja, den kommunistiska läran har ju inte åldrats särskilt väl öht, men denna del vill nog inte ens dagens kommunister veta av längre.

Sidan som det handlar om:
http://runeberg.org/komanifest/0027.html

Är gener rättvisa? Nej, det verkar det vara väldigt svårt att argumentera för. Inte ens innan befruktning är det ju samma chans för alla. En del har turen att ha bra förutsättningar från båda föräldrarna, andra inte. Kanske finns det ett före-livet-tillstånd med en massa själar som bara väntar på ett nytt befruktat ägg att hoppa in i, med tilldelning efter någon sorts lotteri med samma chans för alla? Det tror jag inte, men det vore ju kanske iaf någon sorts rättvia för själarna i det genetiska lotteriet.