Översättning av Sagan om is och eld likt översättningen av Ringarnas herre

Hejsan

De av er som läst A Song of Ice and Fire på Svenska, alltså Sagan om is och eld, har antagligen märkt att översättningen är väldigt bristande, t.ex om man jämför med översättningen av Ringarnas herre (särskilt den inofficiella översättningen här http://tolkien.mbor.se/oversattn.php).

Jag tänkte att vi skulle göra en tråd om ämnet och diskutera hur en bättre översättning hade sett ut.

Platsnamn:
En del av dessa fungerade tillräckligt bra, Vinterhed, Kungshamn t.ex, men andra var mindre bra såsom Lannishamn (låter konstigt att säga) eller Horn Hill (som översättaren inte ens brydde sig om att översätta. Hornberget hade passat bättre).

Titlar:
Lord: den självklara översättningen hade varit Herr (Lord Tywin-Herr Tywin), vilket var en adelstitel på medeltiden, men på grund av att det är mer av en artighetstitel idag hade det kanske inte varit perfekt.
Maester: Detta översattes både som Mäster (Mäster Luwin) men också som Livmedikus. Mäster (i båda fallen) hade varit det självklara valet här.
Septon/Septa: Det maskulina Septon översattes till Kaplan, medans det feminina Septa översattes till både Mamsell (Mamsell Mordana) och Guvernant. En möjlig översättning hade varit Septan (långt a) och Septessa.
Lord Commander: Titeln som bärs av ledaren av Nattens Väktare, på Svenska översatt till Kommendant. Jag hade själv föredragit Överbefälhavare (och vid tilltal: Herr Överbefälhavare)

Ättnamn: Om namnen skulle översatts till Svenska skulle det lämpligaste vara något som klingar likt den Svenska uradelns namn: Bielke, Trolle, Stenbock, Sparre, Bille, Tre Rosor, Bjälbo, Grip. Detta hade varit svårt att göra på ett sätt som inte verkade krystat dock.

En annan översättning som jag inte tyckte passade in är Direwolf-Skräckvarg. Mer passande hade varit att använda ulv, precis som i Ringarnas herre, där det finns vanliga vargar, men också större och farligare ulvar (wargs).


Tankar?

Min tanke är att översättningen som sådan är en överflödig rest från en tid när Sveriges bönder och knegare inte förstod engelska. Idag ser det annorlunda ut, särskild med avseende till denna boks målgrupp. Att ta fram en översättning känns helt onödigt.

Håller med ovan.

Översättningar är redundant idag. Bättre att läsa originalet på dessa riktiga språk så slipper man dessa vanskligheter. Förstör alldeles för mycket av konstnärens uttryck när man översätter.

Med tanke på att läsandet av böcker generellt har gått ner (även om lyssnandet gått upp) vet jag inte hur klokt det är att resonera på detta sätt. Visst kan fler och fler engelska men fler och fler har också svårigheter att ta sig igenom en bok på sitt första språk. Dessutom är det en viss skillnad att kunna prata och förstå vardagsengelska (vilket är nivån de flesta ligger på) kontra att kunna läsa och förstå engelska.

Översättningar är knappast överflödiga. Jag läser visserligen inte Game of Thrones utan generellt tyngre filosofisk litteratur och även om jag generellt förstår allt som står, ord för ord, kan det ibland finnas en poäng med att läsa en översättning eftersom det kan hjälpa till att skapa en helhet som kan vara svår att greppa på ett annat språk. Kan tänka mig att det är likadant vad gäller romaner och de som bara är vana vid vardagsengelska.

Men översättningar är svårt och en konstform. Inte sällan ligger det mer i ett ord, eller en beskrivning, som kanske är helt omöjligt att få fram i ett annat språk. Och hur man än väljer att göra kommer det att finnas folk som tycker att det är fel val. Något som författare knappast behöver hantera på originalspråk.

Visst ska man alltid översätta så det låter rakt och rent men det är inte alltid så lätt med arbeten under tidspress. Jag har inget övrigt att tillägga förutom att dina förslag alla låter bättre än de faktiska översättningarna.

Varför blir inte du översättare? Du verkar ju kunna det här.

Hej!

Vad kul med någon annan som också är intresserad av sånt här! Jag håller med dig om att översättningen av ASOIAF är bedrövlig, översättaren saknar uppenbarligen all kännedom om vad som krävs för en lyckad fantasyöversättning. Att hon dessutom är pryd gör ju inte saken bättre med tanke på vilka böcker det handlar om...

Jag håller med om att vissa av platsnamnen, som till exempel Vinterhed, fungerar utmärkt, men flera fungerar som du säger sämre. Värre än Lannishamn tycker jag nog personligen är Casterlyklippan, då förledet är så uppenbart engelskt, men det mest irriterande är ju självklart de helt oöversatta.

De värsta namnöversättningarna hittar vi ju dock bland personnamnen... Vissa saker har översättaren lyckats med, som att översätta oäktingsnamnen (Snow blir Snö, etc), men sen har vi ju också pärlor som "lord Yronskog". Yronskog är Yronwood på engelska, men att "Yron" är en märkligt stavad form av "iron" verkar ha gått översättaren förbi.
Jag är inte säker på att jag håller med dig om att namnen bör bytas ut helt dock. Det skulle som du säger låta krystat, och till skillnad från Tolkiens värld där alla namn faktiskt betyder något så är Martins namn ganska genomgående just namn som låter väldigt engelska. Om jag skulle översätta verket skulle jag nog översätta de namn som har klara betydelser och försvenska stavningen på övriga, även om det säkert också för med sig problem. Att göra som den befintliga översättaren skulle dock aldrig komma på fråga!

Titlarna är också intressanta, och Lord och Lady är notoriskt svåröversatta, då de saknar direkta motsvarigheter på svenska. Herr skulle vara ett sätt att lösa lord, men jag skulle nog gärna kalla åtminstone the Lord Paramounts för furstar, och då "furst" som titel före namnet. Fast jag vet inte, det är svårt det här!
Angående maester glömde du att de kallas för "mästare" också när det inte direkt föregår namnen! Det bästa skulle nog vara att antingen behålla "maester" eller försvenska det. "Mästare/mäster" tappar en viktig del i Martins världsbygge.
Septon/septa (och sept) skulle jag nog personligen välja att kalla septor och septa, och sept, alltså byggaderna, skulle också få vara kvar oförändrat förutom böjningarna. (Du glömde dessutom ett par översättningar av septa: abedissa, nunna och syster!)
Lord Commander håller jag nog helt enkelt med dig om. Ett annat tillfälle när lord/lady läggs till är när karaktärerna tänker på sina föräldrar, "my lord father/lady mother", även där borde titeln bevaras. Det låter lite märkligt, men känns ändå värt att behålla. I nuläget är det bara struket.

Och +1 på ulv i någon form i Direwolf-översättningen. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle översätta det till, men inte bara ulv i alla fall - men definitivt inte skräckvarg!

Sen så är ju även översättningen full med rena felöversättningar och väldigt dåligt översatta begrepp och uttryck, men det blir för mycket att börja lista här... En ny, bättre översättning skulle definitivt behövas!

De flesta svenskar är betydligt sämre på engelska än de tror. Visst kan många ta sig igenom även en ganska tjock bokserie som denna. Men att ta sig igenom är inte alls samma sak som att uppleva fullt ut. Man tappar väldigt mycket mer nyanser, stämningar och inlevelse än man tror av att läsa på ett annat språk än modersmålet. En bra svensk översättning är för de flesta svenskar ett bättre val än att lita till sin engelska, även om denna är ganska bra. För läsupplevelsen, menar jag då. Om man är ute efter att öva sin engelska eller analysera författarens stil eller liknande är det ju en annan sak.


Bra inlägg, Artacus! Ja, visst är Louise Thulins översättning smärtsamt dålig. Så dålig faktiskt att vi påbörjade en syrlig sammanställning härom året för att ta heder och ära av den (lite i stil med Sagan om felen som lustmördar den gamla LotR-översättningen). Men vi blev aldrig klara den gången. Kanske att vi återupptar projektet, nu när du väckt den gamla irritationen till liv igen.

Jag håller med om dina åtalspunkter. Vad gäller namnen (både personer och platser) kan man ju fundera på om de alls skall översättas eller om man borde ha kvar de engelska namnen. (Till skillnad från hos Tolkien; där är det självklart att de skall översättas.) Men man måste hur som helst bestämma sig för en linje och följa den konsekvent. Man kan ju tycka att detta borde vara en fullständig självklarhet, men det tycker uppenbarligen inte Louise Thulin. Ibland kör hon svenska namn, ibland engelska, och ibland (värst av allt) blandar hon båda språken i samma namn.

Något annat som är fullständigt värdelöst i Sagan om is och eld är hur sångerna har översatts. Här är den mest kända, ätten Lannisters "signaturmelodi" som bland annat spelas vid The Red Wedding:

And who are you, the proud lord said, that I must bow so low?
Only a cat of a different coat, that’s all the truth I know.
In a coat of gold or a coat of red, a lion still has claws,
And mine are long and sharp, my lord, as long and sharp as yours.
And so he spoke, and so he spoke, that lord of Castamere,
But now the rains weep o’er his hall, with no one there to hear.
Yes now the rains weep o’er his hall, and not a soul to hear.

Och i översättning:

Och vem är ni? sa den stolte lorden. Varför ska jag buga så djupt för er?
Ni är bara en katt med annan päls, det är den enda sanning jag känner.
I guldgul päls eller karmosinröd har lejonet ändå klor,
och mina är långa och vassa, ers nåd, lika långa och vassa som era.
Så talade han och talade, lorden av Castamere,
men numera gråter regnet över hans sal och ingen finns där som hör det.
Och numera gråter regnet över hans sal, men inte en själ finns där som hör det.

Thulin har alltså inte ens försökt översätta det som en sång utan bara gjort en (halvtaskig) spikrak prosaöversättning. Hon (och förlaget, som borde ha hutat åt henne) verkar helt sakna respekt för de svenska läsarnas läsupplevelse. Så jäkla svårt är det faktiskt inte att tota ihop en översättning som rimmar och något så när följer rytmen!

Jag håller med men dessa böcker är inget de flesta svenskar läser, översatta eller inte. Herr och fru dillkött/postkodlotteriet/så mycket bättre ser på tv-serien. Innan man påbörjade jobbet med översättningen kanske man skulle funderat över syftet med densamma, vem gör man översättningen för? Avsedd målgrupp skulle jag säga har kommit förbi problemen beskrivna ovan, eller är på väg att göra just genom processen att läsa på engelska.

Men som sagt, för de flesta svenskar kan jag nog hålla med. Men de flesta svenskar läser inte och när de läser blir det Läckbergs senaste eller något annat på motsvarande litterära nivå som baksidan på mjölkpaketet.

Men hade det etablerade svenska namnet på den utdöda direwolf, jättevarg, verkligen låtit bättre än skräckvarg? Och i en värld som trots drakar och allt är såpass anglosaxisk, hade det nog blivit konstigt om Yronwood fått heta Jernskog, eller Greyjoy Gråglädje. Särskilt som andra namn, t.ex. Lannister och Targaryen, är oöversättningsbara utan att ändra dem totalt. Rent generellt håller jag dock med om att blandningen av svenska, engelska och svengelska namn blir väldigt udda, och helt klart försvinner något av mystiken i den svenska översättningen.