2006-01-15, 04:02
#1
Jag tänkte dela med mig av min senaste salviaupplevelse, jag skriver alldeles för få trippraporter...
Efter att tidigare på kvällen rökt lite cb och druckit massa av en kompis hemgjorda vin så gick jag och ett gäng polare hem till mig och tittade på musikalversionen av Reefer Madness. Efter denna otroligt underhållande film så går mina besökare hem.
Jag släcker och städar undan lite i mitt rum, samt plockar fram bongen och mitt 10x-salviaextrakt. Jag gör i förväg iordning två pipnät med extrakt. Den sammanlagda mängden motsvarar ungefär två koffeintabletter, den exakta mängden vet jag inte och jag kommer inte på någon bättre liknelse....
Nåväl, jag släcker alla lampor och röker den första laddningen. Jag håller kvar röken och startar en av världens bästa låtar, nämligen 'Elation' med Levellers. Världen börjar luta och dra i min kropp på sannt salvia-manér. Jag byter till den andra laddningen, som är ungefär dubbelt så stor som den första.
'Here goes nothing' tänker jag och tar den största hitten jag kan och håller inne. Gravitationen blir otrolig och världen runtomkring försvinner, jag har inget minne av hur länge jag höll inne röken eller när jag andades ut.
Jag är ett skal, som om jag vore ihålig och gjord av lera. Det har uppstått kraftiga spänningar i skalet så det som varit min hud dras åt olika håll, som om någon knäckt ett ägg och bryter bort delar av mig. Ingenting verkar konstigt och jag har ingen kontakt med omvärlden.
Men plötsligt bryter musiken igenom. Jag känner inte igen det som musik dock, utan det är någon som talar till mig. Det är en kvinnas röst som kommer från tomma intet. Det finns ingenting annat än intet, allt är svart. Allt saknas. Mitt skal och denna röst är det enda. Rösten berättar att den är min moder och att jag inte har någonting att oroa mig över.
Jag är solid igen. Det är dock inte så att jag plötsligt blir solid igen, plötsligt har jag alltid varit solid. Som om jag har en kropp som är djupfryst och stenhård. Men jag fryser inte. Jag är snarare överhettad. Jag vet inte om jag har förmågan att röra mig. Från att omvärlden försvann så har jag varken kännt min riktiga kropp eller varit medveten om min omgivning. Total stillhet.
Spänningarna i min yta är kvar. Men nu dyker en annan känsla upp. Känslan av att vara utnyttjad. Jag känner hur någon eller något säljer mig. Något säljer delar av min kropp. Tunna skivor. Min kropp försvinner mer och mer, som om någon skar bort skivor av mig med en osthyvel. Efter en liten stund är det enda som är kvar en byst, min högra arm och mitt huvud.
Jag är fortfarande gjord av någinting hårt. Men jag känner hur någonting rinner och jag börjar smälta.
Nu börjar jag känna min riktiga kropp och jag hör ljud från mitt rum. Fågelkvitter. Det är nästkommande låt på playlisten som börjat. Jag återfår rumsuppfattningen och märker att jag ligger ner. Jag känner fortfaranade hur jag smälter. Jag lägger handen på magen och märker att jag inte har min tröja på mig och att jag svettas något otroligt. Det går fort att komma tillbaks till verkligheten och jag öppnar mina ögon.
Jag har på något vis flyttat mig från min fåtölj till min säng, samt tagit av mig min tröja och mina glasögon. När jag sätter mig upp känner jag hur det gungar. Det känns som om jag varit borta en halv evighet, men när jag tittar på klockan så har det gått ungefär 6 minuter.
Salvia är konstigt. Det har aldrig givit mig något direkt tänkvärt, men jag gillar det skarpt ändå. Kanske just för att det bara är konstigt och inget annat.
Trippa lugnt!
/Chicxulub
Efter att tidigare på kvällen rökt lite cb och druckit massa av en kompis hemgjorda vin så gick jag och ett gäng polare hem till mig och tittade på musikalversionen av Reefer Madness. Efter denna otroligt underhållande film så går mina besökare hem.
Jag släcker och städar undan lite i mitt rum, samt plockar fram bongen och mitt 10x-salviaextrakt. Jag gör i förväg iordning två pipnät med extrakt. Den sammanlagda mängden motsvarar ungefär två koffeintabletter, den exakta mängden vet jag inte och jag kommer inte på någon bättre liknelse....
Nåväl, jag släcker alla lampor och röker den första laddningen. Jag håller kvar röken och startar en av världens bästa låtar, nämligen 'Elation' med Levellers. Världen börjar luta och dra i min kropp på sannt salvia-manér. Jag byter till den andra laddningen, som är ungefär dubbelt så stor som den första.
'Here goes nothing' tänker jag och tar den största hitten jag kan och håller inne. Gravitationen blir otrolig och världen runtomkring försvinner, jag har inget minne av hur länge jag höll inne röken eller när jag andades ut.
Jag är ett skal, som om jag vore ihålig och gjord av lera. Det har uppstått kraftiga spänningar i skalet så det som varit min hud dras åt olika håll, som om någon knäckt ett ägg och bryter bort delar av mig. Ingenting verkar konstigt och jag har ingen kontakt med omvärlden.
Men plötsligt bryter musiken igenom. Jag känner inte igen det som musik dock, utan det är någon som talar till mig. Det är en kvinnas röst som kommer från tomma intet. Det finns ingenting annat än intet, allt är svart. Allt saknas. Mitt skal och denna röst är det enda. Rösten berättar att den är min moder och att jag inte har någonting att oroa mig över.
Jag är solid igen. Det är dock inte så att jag plötsligt blir solid igen, plötsligt har jag alltid varit solid. Som om jag har en kropp som är djupfryst och stenhård. Men jag fryser inte. Jag är snarare överhettad. Jag vet inte om jag har förmågan att röra mig. Från att omvärlden försvann så har jag varken kännt min riktiga kropp eller varit medveten om min omgivning. Total stillhet.
Spänningarna i min yta är kvar. Men nu dyker en annan känsla upp. Känslan av att vara utnyttjad. Jag känner hur någon eller något säljer mig. Något säljer delar av min kropp. Tunna skivor. Min kropp försvinner mer och mer, som om någon skar bort skivor av mig med en osthyvel. Efter en liten stund är det enda som är kvar en byst, min högra arm och mitt huvud.
Jag är fortfarande gjord av någinting hårt. Men jag känner hur någonting rinner och jag börjar smälta.
Nu börjar jag känna min riktiga kropp och jag hör ljud från mitt rum. Fågelkvitter. Det är nästkommande låt på playlisten som börjat. Jag återfår rumsuppfattningen och märker att jag ligger ner. Jag känner fortfaranade hur jag smälter. Jag lägger handen på magen och märker att jag inte har min tröja på mig och att jag svettas något otroligt. Det går fort att komma tillbaks till verkligheten och jag öppnar mina ögon.
Jag har på något vis flyttat mig från min fåtölj till min säng, samt tagit av mig min tröja och mina glasögon. När jag sätter mig upp känner jag hur det gungar. Det känns som om jag varit borta en halv evighet, men när jag tittar på klockan så har det gått ungefär 6 minuter.
Salvia är konstigt. Det har aldrig givit mig något direkt tänkvärt, men jag gillar det skarpt ändå. Kanske just för att det bara är konstigt och inget annat.
Trippa lugnt!
/Chicxulub
