Är Gustav II Adolf Sveriges främsta kung genom tiderna?

Du yrar om att Karl XII förvaltade sin fars arv illa. På vilket sätt skulle han ha agerat menar du. Danmark/Norge, Sachsen/Polen och Ryssland anföll Sverige. Skulle Karl XII ha kapitulerat?

Nej, men han spelade bort allting på sitt försök att besegra Peter den store en gång för alla. Resurser för ett sådant företag hade inte Sverige, Ryssland var helt enkelt för stort. Det upptäckte både Napoleon och Hitler senare också - och förlorade därerefter hela "makten o riket".
Med bibehållen krigsmakt hade han antagligen kunnat försvara rikets gränser uthålligare...

Gustav II Adolf gjorde knappast Sverige till en stormakt.

Han erövrade Riga, som var en av de största städerna i Norden och större än samtliga i Sverige. Han tog beslutet att gå med i 30-åriga kriget som brukar betraktas som det som gav Sverige stormaktsstatus. Utöver det reformerade han armén och statsförvaltningen.

Givetvis gjorde inte Gustav II Adolf alla de sakerna själv och naturligtvis byggde han på det som föregångarna skapat, men att inte se honom som mannen som tog de avgörande stegen är bara missunnsamt. Hans föregångare var på det hela taget rätt misslyckade som internationella politiker och fältherrar, så antingen hade Gustav II Adolf maxflyt eller så tillförde han faktiskt något.

Ja det är sant att han erövrade områden och deltog som en av fältherrarna i 30-åriga kriget. Jag var lite kanske lite kort? Och du kommer få rätt om att hans militära framgångar också anses resultera i den s.k. Stormaktstiden. Dock är jag osäker på begreppet "stormakt". Ställer man det i jämförelse med England och Frankrike, så var inte Sverige mycket till "stormakt".

Läser man engelsk facklitteratur om tiden för 30-åriga kriget tycks beskrivningarna av "Lejonet från Norden" och Sveriges "Stormakt" ge väldigt litet utrymme, och beskriven med bra mindre betydelse för omvärldens händelseutveckling än övriga riken och makthavare.


Nu vet jag inte vilka de "avgörande stegen" är som du har i din tankar? Jag missunnar inte Gustav II Adolf annat än att det var trist att han inte fick se sin dotter växa upp. Sedan vet jag inte vad "maxflyt" innebär heller? Men kanskehade en armé vid tiden "maxflyt", om inte hälften av knektarna dog i en förädisk sjukdom innan de nådde stridslinjen.

Eftersom både Frankrike och England historiskt alltid ansett sig vara de två viktigaste stormakterna kunde man naturligtvis inte nämna det från början lilla Sverige i samma andetag. Utvecklingen i norra Europa/Östersjöområdeet var förstås inte det allra viktigaste fokuset för de två nämnda länderna. Men faktum var ändå att samarbetet Frankrike/Sverige var en förutsättning för de svenska framgångarna vid Westfaliska freden. Så preciserar man det det till en regional stormakt hamnar man väl ganska rätt...

På 1630-talet var ingen av de länderna lika dominerande som 50 eller 100 år senare, men visst hade de total sett större resurser. Holland var jämnstarkt med dem och Spanien snarast en supermakt i jämförelse.

Stormaktsbegreppet är trubbigt, även i modern tid. Ett problem är att det inte separerar olika sorters makt. Är det ekonomiskt starka, politiskt svaga och militärt obestämda Saudiarabien en stormakt till exempel? Är Storbritannien och Frankrike fortfarande det i praktiken? Är Brasilien, Tyskland eller Japan det? Och så vidare. Samma frågor kan ställas om 1600-talet. Man får mer nyanser om man kompletterar med begrepp som supermakt och regional stormakt, men det är fortfarande vida kategorier.

Sverige var definitivt en regional stormakt från 1630-ish till åtminstone 1721. Militärt var vi tack vare organisation och subsidier jämnstarka med mycket större länder. Ekonomiskt var vi klenare och politiskt gick vi från europeisk huvudroll under Gustav II Adolf till birollsinnehavare under hans efterträdare. Man kan diskutera vad det sammanvägda betyget blir, eller om ett sådant ens är möjligt.


Sverige var som sagt på rätt plats vid rätt tid: vi kunde erbjuda Frankrike en modern armé när de bäst behövde det, och med deras pengar i ryggen kunde vi sen använda vår uppumpade jättearmé för egna syften också.

Att Sveriges roll överdrivs här hemma är en annan sak. När det gäller just trettioåriga kriget är den för en gångs skull i paritet med självbilden, och det är möjligt att vi faktiskt hade ett avgörande inflytande. Det kan förvisso ha inneburit att vi förlängde kriget med 10-15 år.


Den svenska armén innan Gustav II Adolf gjorde ingen glad. Hans pappas militära äventyr slutade med ett av den svenska historiens värsta nederlag vid Kirkholm, och ingen betraktade Sverige som en europeisk stormakt. När han dog var det helt annorlunda: armén hade vunnit avgörande segrar och sågs som en av de bästa i Europa, och Sverige hade en viktig plats i den europeiska storpolitiken.

Självklart hade den vändningen delvis med yttre omständigheter att göra, som Frankrikes stöd, men det var trots allt Gustav II Adolf som fick det att hända i praktiken. Han lyckades där andra svenska kungar hade misslyckats.

Det är riktigt. Det var slarvigt så klart att bara dra till med England och Frankrike. Även om länderna omnämns som "stormakter" av de flesta historiker.


Vi talar alltså samma språk. Även om du bättre omformulerade min poäng.

Stormaktsbegreppet är trubbigt - och det tolkas också olikt beroende av flera skäl. Historiesyn- bruk och syfte. Lösningen är kanske att söka svar på vad som menas med att just Sverige betraktas som en stormakt? För visst, jag håller med om att man kan argumentera för Sverige som en "militär stormakt"- men krasst var "stormakten" sanktionerad av Frankrike. Det var franc och inte kronor som betalade för våra förflyttningsbara kanoner. Kriget visade i alla fall att kanoner som man kunde rulla var bra- och var det någon som kunde kanoner var det Sverige. Vi tjänade i alla fall en del på den växande efterfrågan och svensk slavhandel. Eller ja, adeln och dess polare.

Men jag tycker ditt förslag om "reginal stormakt" är mer nyanserat.


Ja vi var i alla fall till ytan ett stort land och svenskt Östersjöområde sträckte sig nu över flera gamla ryska stränder. Hur Sverige sedan förvaltade vårt förvärv och medan vi hade ögon och öron som var beredd att lyssna på Sverige, omvandlade detta till reell politik?



Det är troligt ja, att G2A också ställde en del motkrav mot att gå och döda för katolikerna. Så i den bemärkelsen "inflytande". Men visst - det fanns ju olika röster om att G2A skulle sluta vara kung och erkännas som kejsare - att "Lejonet från Norden" "den moderna militärens fader" vars döda häst man forslat bort och bevarara för 2018 människor att dygda från fjärran "stormaktstid". Utropen tar aldrig slut.



Ja eller polaren Oxensteirna som så klart hade stort inflytande på G2A handlande och tänkande som kung. Man kan diskutera dennes egentliga makt i förhållande.

Såg nått klipp på youtube som dom sa nått jag undrat om G2A, dom påstod att hans motiv till att gå in i vad som blev 30 åriga kriget var att utropas till kejsare över HRR. Kan det stämma?