Är du trygg eller fri?

Jag har sedan jag slutade gymnasiet hoppat in och ut ur arbetslöshet. Det har varit en resa som i början var mycket turbulent, fylld med ångest och en känsla av att jag ej bidrog till varken min egen lycka eller till det stora hela. Jag kunde helt enkelt inte motivera mig själv till varför jag skulle gå upp på morgonen och vara produktiv under dagen. Detta var ett par år sedan. Idag är jag timanställd på några olika ställen. Jobbar runt 20 timmar i veckan och har mycket god koll på min ekonomi. Jag är inte alls materialistiskt lagd och äter dessutom nästan aldrig ute, detta gör att jag klarar mig på en väldigt låg lön och att jag kan säga nej till de jobben jag inte har tid med. Jag har fått mycket kritik för detta. De flesta menar på att jag är slö för att jag jobbar lite. Men jag anser inte att det är rimligt att stämpla någon som lat baserat på hur många gånger de stämplar in och ut varje dag. Är inte den sanna lättjan att gå till ett ställe där du har full koll på dina arbetsuppgifter, inte behöver tänka på vad du ska fylla din dag med och är helt bekväm med dina arbetskamrater? Jag vill inte trycka ner de som jobbar så här, inte alltför mycket i alla fall. Jag inser att sådana jobb behövs i dag för att vårt samhälle ska fungera på det sättet det gör, dock tycker jag att dynamiken kring dessa frågor är något skev. För mig handlar det om följande:

Det handlar inte om jobb, utan sysselsättning; inte pengar, men fysisk och andlig fulländning; ej trygghet, utan snarare att utmana sig själv för att kunna sträva efter sin idealbild.

Med detta har jag några frågeställningar jag skulle vara tacksam om ni kunde besvara:

Till de som jobbar 40 timmar i veckan:
Är tryggheten anledningen till att du jobbar så här, eller får du utlopp för de sidor som inspirerar dig, och får dig att flyga upp ur sängen på morgonen för att du vet att du ska jobba? Känner du dig fri?

Till de som är arbetslösa eller jobbar väldigt lite:
Var finner du din motivation, och vad består dina dagar av? Hur känns din frihet?

Jag känner att jag är båda delarna; Jag har stor frihet i jobbet och kan i stort välja att jobba vilka tider jag vill, och är samtidigt ekonomiskt trygg.

Känner mig trygg men inte fri. Fri är man när man är ledig. Det är inte möjligt att både ha kakan och att äta den.

Vissa vill varken ha eller äta kakan.

Du menar att de vill arbeta utan lön?

Enda anledningen varför folk jobbar heltid: Vill kunna försörja en familj, åka & resa eller köpa den där bilen eller något annat... Jag skulle gissa att 80% jobbar heltid bara för familjen.

Jag väljer själv att arbeta mindre (inte utan lön) för att ta eget ansvar över vad jag ska göra, och inte gå efter ett schema någon annan har skapat åt mig.

Vad gör du när du inte jobbar?

Jag vågar påstå att de finns dem som hade ett heltidsjobb innan de skaffade familj också, kanske innan de ens hade en tanke på att skaffa familj. Vad tror du dessa människor motiverades av?

Man behöver pengar ifall något skulle hända, en trygghet för familjen bland annat... Men har du märkt att många går ner i tid vid 50-60 års åldern? Helt enkelt för att barnen har lämnat hemmet och föräldrarna har ingen anledning att arbeta mer.

Många har bolån som de måste betala.

Absolut förståeligt att det är en trygghet inte bara för sig själv, utan också för sin familj.

Jag är fri och trygg. Jobbar mer än heltid. Allt handlar om att öka sitt eget värde. Då kan du välja ditt jobb själv, få bra betalt, lång semester och styra jobbet/tiden själv. Passar det inte jobbar jag någon annanstans.

Du tror att du är mer fri för att du jobbar halvtid? Du måste däremot gå till jobbet de där 20 timmarna och samtidigt begränsa ditt liv till vad en sunkig lön kan ge. Samtidigt är du mycket beroende av din halva anställning och mindre eftertraktad på arbetsmarknaden. Du säger själv att du aldrig äter ute tex. Nu kanske du inte vill det men något vill du antagligen. Om du nu inte vill sitta och stirra ut genom fönstret hela dagen...

Arbetslösa utan kapital är de minst fria eftersom de är beroende av andra/bidrag för att klara sig.

20 timmar i veckan är väldigt lite tid med tanke på att en vecka med sex timmars sömn per natt är 126 timmar, så det delen begränsar inte min frihet. Mitt liv är inte styrt av vad de materiella tingen kan ge mig. Jag tittar inte ut genom fönstret. Det finns en massa saker att göra till en väldigt billig peng, ifall man är påhittig nog.

Jag kanske är naiv i att tro att mitt värde kommer att växa i takt med min egen personliga utveckling, och att pengarna kommer att komma i efterhand, men jag gör hellre det än att jobba med någonting som inte i slutändan kommer tjäna mig.

Vad roligt att höra att du verkar ha det gott ställt med mycket frihet och trygghet. Hur jobbar du med din personliga utveckling?