• 40 496 online
  • 1 198 473 medlemmar
  • 62 095 412 inlägg
2018-06-13, 11:25
  #3745
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av F3ttan
Då är det väl "bara" att begära ut den..

Du kan alltid försöka. Varje sida kostar två kronor. Om någon handling bedöms vara offentlig kommer den skickas till din postadress och din begäran kommer sannolikt att vara offentlig för resten av folket.

Citat:
Ursprungligen postat av Rubar
Ja det kan väl iaf vara värt ett försök för den som orkar. Och om de nekar så måste de ju motivera det i ett beslut som kan överklagas.
Har själv aldrig begärt ut papper från polisen, kan ej ge några mer initierade tips kring detta.

Finns olika bestämmelser om sekretess som polisen kan åberopa även om utredningen är klar och den misstänkte avliden. Jag tror knappast något kommer bli offentligt.
Citera
2018-06-13, 11:29
  #3746
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rubar
Nja, kanske inte exakt så. När åtal väcks är ju fup:et fastställt och därigenom enl Tryckfrihetsförordningen en offentlig handling som kan begäras ut. Och det gör man ju då enklast genom att kontakta TR som fått det inlämnat.
Fup 'släpps' ju inte ut hur som helst, man måste aktivt begära (och ev betala för) ett ex. I detta fall borde det ju finnas ett färdigställt fup hos polisen som man kan begära att få ut.
Menar alltså att den avgörande faktorn är om fu är klar el ej.

Sedan kan nog polisen vara lite mindre smidig att ha att göra med ang detta.😐

Har du någon källa för att en förundersökningsprotokoll är offentlig handling när åtal inte väckts?
Citera
2018-06-13, 11:34
  #3747
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mogna-Meloner
Har du någon källa för att en förundersökningsprotokoll är offentlig handling när åtal inte väckts?

Jag tror det är viktigt att vi skiljer begreppet allmän handling från offentlig handling. När polisutredningen är klar och nedlagd blir allt allmänna handlingar men det betyder inte att den är offentlig för det. Där tror jag användaren du citerade har missförstått.
Citera
2018-06-13, 11:36
  #3748
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Scion
Jag tror det är viktigt att vi skiljer begreppet allmän handling från offentlig handling. När polisutredningen är klar och nedlagd blir allt allmänna handlingar men det betyder inte att den är offentlig för det. Där tror jag användaren du citerade har missförstått.


Ja, jag tror du har rätt. Har deltagit i andra trådar där det inte väckts åtal och det har då inte gått att få ut FUP:en.
Citera
2018-10-29, 14:41
  #3749
Medlem
Bumpar den här tråden för en fråga: Är det inte ovanligt att BO:s identitet ej avslöjas i massmedia? Mordet är ju uppklarat. Jag har inte sett hennes namn nånstans utanför sociala medier
Citera
2018-10-29, 18:54
  #3750
Medlem
5549s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bartram
Bumpar den här tråden för en fråga: Är det inte ovanligt att BO:s identitet ej avslöjas i massmedia? Mordet är ju uppklarat. Jag har inte sett hennes namn nånstans utanför sociala medier
Det är nog anhöriga som inte velat tala med media helt enkelt. Jag utgår från att journalister har kontaktat familjen och försökt få stoff till en artikel.
Citera
2018-10-30, 02:06
  #3751
Medlem
kejsarinnakanels avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mogna-Meloner
Ja, jag tror du har rätt. Har deltagit i andra trådar där det inte väckts åtal och det har då inte gått att få ut FUP:en.
Fallet Kevin i Värmland blev inte öppet eftersom det inte fanns åtal.
Citera
2018-10-30, 02:12
  #3752
Medlem
Mogna-Meloners avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kejsarinnakanel
Fallet Kevin i Värmland blev inte öppet eftersom det inte fanns åtal.

Exakt. De misstänkta var ju själva barn, så det hela ledde inte till ett åtal. Och likaså ingen offentlig FUP. Så när det gäller mordet på Liselotte kan vi bara få reda på det som polisen själva går ut med eller det som eventuella poliskällor vill berätta anonymt.
Citera
2018-10-30, 12:27
  #3753
Medlem
Ja, det är möjligt att massmedia avvaktade med att namnge BO tills dess att FPU skulle bli klar. När nu GM begick självmord blev FPU aldrig offentligt och alltså kunde inga detaljer om mordet publiceras.
Formellt sett hindrade det väl ändå inte att i det stadiet åtminstone släppa namnet på BO?

I praktiken spelade det ändå ingen roll eftersom många ändå visste vem BO var genom mun till mun och sociala medier
Citera
2018-10-30, 14:53
  #3754
Medlem
Hydraheads avatar
Jag är fortfarande intresserad av att få ta del av "bevisningen" som någon användare sade sig ha i fallet.
Att det låg mer bakom och att det hade gått till på ett helt annat sätt.
Vill minnas att personen skulle återkomma med info...
Verkar inte gå så bra.
Citera
2018-10-30, 16:04
  #3755
Medlem
LucNNs avatar
När jag tar in allt om detta fall, så har jag en mycket klar bild av vad som hände. Tror inte att folk generelt kan förstå. Man måste ha tillgång till ett bestämt upplevelsesrum. Många vet inte vad det vill säga att vara karaktersavvikande. Från ens allertidigaste barndom vet man det själv. Man vet att man inte är som andra. Och man vet också på något sätt hur det skulle vara att vara som andra, fast man aldrig har upplevd det. Man kan utveckla ett mycket djupt lidande och en djup längtan efter att bli frigjort från det annorlunda och få vila som alla andra. För vissa av oss är det så att omgivningen (vare sig föräldrar, syskon eller vänner) inte är kapabla att se att vi inte är människor. Vi vet att vi är monster. Och med tiden kan vi börja vända, så vi inte längre märkar smärtan av att krossa oss mot fönstret i längtan på den andra, normala sidan. Vi börjar växa in i det att vara ett väsen utan för er värld. Och eftersom ni inte ser att vi står utanför och tittar in... ni liksom tror ni är i samma rum... så hittar vi lugn i att ligga på lur och ge efter, ta för oss. Det blir farligt för dig om vi träffar dig när du är ensam. Om vi tar för oss inför allas åsyn, så är det inte vårt pressande som börjar, utan ni ser att vi står ute, och då är det ni som börjar putta. Då är det game över för vår del. Men har vi sluttat pressa mot fönstret och hittar dig ensam när vi vilar i vår onatur, så kan vi få utlopp. Passera barriären. Så får du äran att vara den som hamnar i samma rum, ensamma med monstret. Jag tror det är puberteten och hur vi hanterar den som avgör. Jag blev nästan sexmördare. Det finns tio kvinnor som blev räddat av slumpen. Om vi står inför avgrunden och ska till att visa tomrummet bakom masken, så uppstår ett ögonblick där vi kan välja att gå till mötes med dig istället. Om vi lyckas (och det valet är mycket flyktigt!) Så kan vi faktiskt uppnå normalitet. Men den varar inte vid. Och då kan vi börja pressa igen. Men nu blir smärtan olidlig och det uppstår ett rasande galskap. Det känns som om hela ens kärna blöder. Och du kan inte dela det med någon. Ingen har någonsinne sett dig, men du har alltid sett dem, och det är olidligt. Du kom till världen ensam, lidande, och du lider nu ensam, och folk står med sina betingade problem, men ditt problem är själva det som gör dig dig.

Man kan då få ett mycket djupt och mycket annatfokuserat hat. Det är rättvist att du ska lida med oss. Om du rör oss och tror dig se smärtan, tror att du kan lindra, vi vämjas och förolämpas av din naiva blindhet. Normalt ser vi ned på dig, eller vi lekar med dig och låter dig spela din roll ut medans vi observerar. En slags passivt övergrepp. Också det hemligt precis som oss.

Men blanda nu in amfetamin eller kokain, eller något dopaminergt. Det är en snooze button. Det ger lugnet vi sedan barndommen visste att ni åtminstone hade känt. Det vi blev berövat. Vi har inte sovit länge nu. Vi övergår fra lugn till mani. Vi blir irritabla. Vi blir otåliga. Och avgrunden gör ont igen. Lägg till sömnbrist. Lägg till längtan efter valet, att visa oss. Men vi saknar nu finess, vi håller på att bli psykotiska av sömnbrist. Ut och hitta. Manien tvinger oss. Manien, smärtan, avslöjandets kallande. Vi pressar men vi samtidigt hitta vilan, visa dig monstret. Ut i skogen. Inte bra... lugnet finns inte, så vi går fram, blir frustrerade, vänder om. Och för många ser. Fan. Till slut tar vi klivet, men vi saknar lugnet och kontrollen, så det blir fel, och det gör ont, så vi exploderar och får allt ut. Kväver dig, raseriets tårar, snor och dregel. Och nu har vi gjort det. Du såg oss. Var det allt? Och det var inte som vi hade tänkt oss. Och fan, alla såg det, världen såg det. Kanske inte nu, men imorgon. Jag har förlorat spelet. Men sen barnsben visste jag att det skulle ske. Det finns inget långt liv med lugnet. Kanske kunne man visa sig en, to eller tio gånger, men du skulle bli påkommen. Besvikelsen och stressen övergår till apati. Trötthet. Sen depression. Game over. Men sen händer det. Ett stick av energi och beslutsamhet och lite raseri djupt inne, och du tar steget och avlivar dig.

Tror jag vet hur han var. Hade kunnat vara han. Som tur har jag lärt mig ta det normala perspektivet. Vet att det finns de som hittar till det mer instrumentella utnyttjandet av monstret som tar för sig utan att skapa offentlig skam. Det är de av mina brödrar och systrar som inte längtar. De blir skickliga kriminella.

Sen kan psykologer och andra säga vad de vill. De av dem som inte är som oss kommer aldrig att första. De saknar ett upplevelsesrum. Vi har kimen till era upplevelser, ni totalt saknar kimen till våra.

Hoppas det ger mening. Hittar inte rätt ord. Men jag tror han var en av oss, ett tomt, perverst väsen. vi är monströsa. Och kultiverar vi inte kimen till normalitet och lär oss hitta lugn även fast vi aldrig blir en del av gemenskapet, så slutar vi som började.

Ifall du vet vad jag menar, så är du en av oss. Kom ihåg att du har ett val, även när det känns som om du aldrig har haft ett. Ta dig samman.

Edit: necropost, men tänkte ge ett ärligt bud. Vår sort har det med aldrig att säga sanningen, men kände för det.
__________________
Senast redigerad av LucNN 2018-10-30 kl. 16:06.
Citera
2018-10-30, 16:16
  #3756
Medlem
5549s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av LucNN
När jag tar in allt om detta fall, så har jag en mycket klar bild av vad som hände. Tror inte att folk generelt kan förstå. Man måste ha tillgång till ett bestämt upplevelsesrum. Många vet inte vad det vill säga att vara karaktersavvikande. Från ens allertidigaste barndom vet man det själv. Man vet att man inte är som andra. Och man vet också på något sätt hur det skulle vara att vara som andra, fast man aldrig har upplevd det. Man kan utveckla ett mycket djupt lidande och en djup längtan efter att bli frigjort från det annorlunda och få vila som alla andra. För vissa av oss är det så att omgivningen (vare sig föräldrar, syskon eller vänner) inte är kapabla att se att vi inte är människor. Vi vet att vi är monster. Och med tiden kan vi börja vända, så vi inte längre märkar smärtan av att krossa oss mot fönstret i längtan på den andra, normala sidan. Vi börjar växa in i det att vara ett väsen utan för er värld. Och eftersom ni inte ser att vi står utanför och tittar in... ni liksom tror ni är i samma rum... så hittar vi lugn i att ligga på lur och ge efter, ta för oss. Det blir farligt för dig om vi träffar dig när du är ensam. Om vi tar för oss inför allas åsyn, så är det inte vårt pressande som börjar, utan ni ser att vi står ute, och då är det ni som börjar putta. Då är det game över för vår del. Men har vi sluttat pressa mot fönstret och hittar dig ensam när vi vilar i vår onatur, så kan vi få utlopp. Passera barriären. Så får du äran att vara den som hamnar i samma rum, ensamma med monstret. Jag tror det är puberteten och hur vi hanterar den som avgör. Jag blev nästan sexmördare. Det finns tio kvinnor som blev räddat av slumpen. Om vi står inför avgrunden och ska till att visa tomrummet bakom masken, så uppstår ett ögonblick där vi kan välja att gå till mötes med dig istället. Om vi lyckas (och det valet är mycket flyktigt!) Så kan vi faktiskt uppnå normalitet. Men den varar inte vid. Och då kan vi börja pressa igen. Men nu blir smärtan olidlig och det uppstår ett rasande galskap. Det känns som om hela ens kärna blöder. Och du kan inte dela det med någon. Ingen har någonsinne sett dig, men du har alltid sett dem, och det är olidligt. Du kom till världen ensam, lidande, och du lider nu ensam, och folk står med sina betingade problem, men ditt problem är själva det som gör dig dig.

Man kan då få ett mycket djupt och mycket annatfokuserat hat. Det är rättvist att du ska lida med oss. Om du rör oss och tror dig se smärtan, tror att du kan lindra, vi vämjas och förolämpas av din naiva blindhet. Normalt ser vi ned på dig, eller vi lekar med dig och låter dig spela din roll ut medans vi observerar. En slags passivt övergrepp. Också det hemligt precis som oss.

Men blanda nu in amfetamin eller kokain, eller något dopaminergt. Det är en snooze button. Det ger lugnet vi sedan barndommen visste att ni åtminstone hade känt. Det vi blev berövat. Vi har inte sovit länge nu. Vi övergår fra lugn till mani. Vi blir irritabla. Vi blir otåliga. Och avgrunden gör ont igen. Lägg till sömnbrist. Lägg till längtan efter valet, att visa oss. Men vi saknar nu finess, vi håller på att bli psykotiska av sömnbrist. Ut och hitta. Manien tvinger oss. Manien, smärtan, avslöjandets kallande. Vi pressar men vi samtidigt hitta vilan, visa dig monstret. Ut i skogen. Inte bra... lugnet finns inte, så vi går fram, blir frustrerade, vänder om. Och för många ser. Fan. Till slut tar vi klivet, men vi saknar lugnet och kontrollen, så det blir fel, och det gör ont, så vi exploderar och får allt ut. Kväver dig, raseriets tårar, snor och dregel. Och nu har vi gjort det. Du såg oss. Var det allt? Och det var inte som vi hade tänkt oss. Och fan, alla såg det, världen såg det. Kanske inte nu, men imorgon. Jag har förlorat spelet. Men sen barnsben visste jag att det skulle ske. Det finns inget långt liv med lugnet. Kanske kunne man visa sig en, to eller tio gånger, men du skulle bli påkommen. Besvikelsen och stressen övergår till apati. Trötthet. Sen depression. Game over. Men sen händer det. Ett stick av energi och beslutsamhet och lite raseri djupt inne, och du tar steget och avlivar dig.

Tror jag vet hur han var. Hade kunnat vara han. Som tur har jag lärt mig ta det normala perspektivet. Vet att det finns de som hittar till det mer instrumentella utnyttjandet av monstret som tar för sig utan att skapa offentlig skam. Det är de av mina brödrar och systrar som inte längtar. De blir skickliga kriminella.

Sen kan psykologer och andra säga vad de vill. De av dem som inte är som oss kommer aldrig att första. De saknar ett upplevelsesrum. Vi har kimen till era upplevelser, ni totalt saknar kimen till våra.

Hoppas det ger mening. Hittar inte rätt ord. Men jag tror han var en av oss, ett tomt, perverst väsen. vi är monströsa. Och kultiverar vi inte kimen till normalitet och lär oss hitta lugn även fast vi aldrig blir en del av gemenskapet, så slutar vi som började.

Ifall du vet vad jag menar, så är du en av oss. Kom ihåg att du har ett val, även när det känns som om du aldrig har haft ett. Ta dig samman.

Edit: necropost, men tänkte ge ett ärligt bud. Vår sort har det med aldrig att säga sanningen, men kände för det.
Vad betyder "kimen"?
Citera