Citat:
Ursprungligen postat av
freeriderXII
Ett intressant fakta är att de var stadens judar som på våren 711 hjälpte till att öppna portarna till Toledo (Visigoternas huvudstad) åt de invaderande morerna. Detta fakta finns i både arabiska som latinska krönikor.
Jag läste en bok om hundraårskriget för ett tag sen och det öppnades portar hela tiden både för engelsmän, fransmän och burgunder. Huvudskälet var att man var orolig för plundring men även ekonomiska motiv förekom.
Det verkar helt enkelt ha varit så det gick till på den tiden. Rätt begripligt med tanke på de svaga eller obefintliga nationella lojaliteterna, ledan inför de ofta ändlösa krigen och fruktan för liv och egendom om staden gjorde motstånd. Även furstar var väldigt flexibla i sina lojaliteter så varför skulle inte deras undersåtar vara det?
Här är ett exempel ur boken (
Conquest: The English Kingdom of France 1417-1450 av Juliet Barker):
Citat:
Mites had sought and obtained the expert opinion of Jehan Salvart, master-mason for the town's works in the Rouen baillage, and Aexandre Berneval, master-mason for the town's works, on how best to neutralise the castle, if Rouen itself "was taken by storm and it was necessary to make a new oath and change allegiance." Salvart and Berneval were working in the castle at the time. They conferred, and Salvart pointed out where the walls could be mined and cannon placed to break down the bridges and the gate so that the English garrison could be prevented from getting out of the castle.
Richard Mites var en köpman som hade blivit rik på att handla med engelsmännen vilket inte hindrade honom från att försöka byta sida. Planen sattes inte i verket, förmodligen på grund av den oväntade engelska segern vid Verneuil 1424. Den avslöjades tre år senare och Mites flydde, men stenhuggarna benådades efter en tid i fängelse.
Bortsett från småkul kuriosa visar exemplet (och det finns många fler i boken, även om de flesta som avslöjades inte hade samma tur som gänget ovan) hur "förräderi" och skiftande allianser var comme il faut. Man var tvungen att vara sig själv närmast i en osäker tid.
