Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

Varför använder jag cannabis och vad får jag ut av det?

Jag brukar/självmedicinerar för att jag är multisjuk, har neuropatisk smärta, takykardi, adhd, depression & är suicidal ibland. Läkemedel idag har så mycket biverkningar så att man behöver andra mediciner för att linda biverkningarna, det har inte cannabis (för mig). Lindrar illamåendet och hjälper mig hålla vikten. Blir inte beroende av tunga smärtisar så jag sen får leva med ett tungt beroende resterande liv. Behöver inte leva som om jag är 60 år äldre än jag egentligen är. Cannabis är bästa antidepp/lugnande jag tagit. Får inga abstinens besvär och då jag endast röker så mycket att de lindrar mina symptom har jag ingen aning om min tolerans ökat. Jag röker lika mycket som när jag började. Jag personligen har svårare att sluta röka än att ta ett uppehåll från cannabis.

Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

De som känner mig på riktigt vet varför och accepterar det. Resterande befolkningen och familjen behandlar mig med respekt så länge de är ovetande om att jag använder den livsfarliga drogen.
När vården upptäcker det är det vissa som förstår och vet att det fungerar medans andra behandlar en som en missbrukare. En gång frågade de mig om jag tagit kokain när de såg att jag hade thc i kroppen. Jag sa att om de hittade det får de skicka på analys och ta ett blodprov. Men de hade inte hittat nå kokain de bara undra pga jag hade thc i kroppen.....
De har även frågat om jag säljer mig av den simpla anledningen att testet kom tillbaka positivt på thc.

De flesta skulle se det som ett missbruk just pga att jag gör en kriminell handling när jag använder cannabis. Något jag tror ökar den paranoida biverkningen många pratar om. Tror även det påverkar om personen blir beroende eller inte.
Jag tycker det är hemskt att jag riskerar att bli dömd för en växt som det inte finns någon ordentlig forskning om. När den växten är det ända som lindrar mina besvär utan en livslång kamp. Berättar jag det för fel person kan den säga upp kontakten med mig för den vill inte va vän med pundare. Jag vill inte vara vän med trångsynta människor så det är okej men tycker det är synd för jag sitter hellre och röker cannabis med några socialt än att dricka alkohol.

Det stora problemet är att när något är klassat som en narkotika förstår skillnaden mellan bruk och missbruk, det är dock självklart när det gäller alkohol och mediciner.
Jag tycker att det är orimligt att eget bruk av all narkotika är olagligt, missbruk är en sjukdom och då ska det behandlas som en sjukdom inte som en kriminell handling. Samhället klassar dock allt narkotika bruk som missbruk. (säger inte att det ska vara lagligt att sälja eller att det ska säljas statligt, bara att missbrukare borde få samma trygghet som prostituerade)
Alkohol dödar fler än alla andra droger tillsammans varje år i Sverige... Socialt accepterat att supa.
Cannabis har aldrig dödat någon, tvärtom är enligt Amerikanska studier ett alternativ för skrämmande många sjukdomar... Men nej nej de kan vi väl inte ens godkänna medicinskt utan speciellt tillstånd eller om läkemedelsföretag lyckas tjäna på det.

studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3371734/

Man får inte inmundiga en liten joint av en fin strain efter maten en lördagskväll. Men tro fan att man får SUPA SKALLEN AV SIG VARJE DAG UTAN ATT NÅGON LÄGGER SIG I ENS LIV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!111

Skämt åsido. Det är inte speciellt jobbigt om man skiter i lagen och vad folk tycker. Inte mer komplicerat än så.

Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?
Sedan 6 år tillbaks använder jag det för medicinskt bruk.
Skönt att kunna skippa SSRI samt Opioder, det ger mig helt enkelt en bättre och en fungerande vardag .

Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?
För mig har det fungerat bra, eftersom mina vänner och familj vet om mitt brukande och accepterar de.
De flesta även de skeptiska har sett hur de förbättrar min vardag. Dock så får jag räkna med att emellanåt kommer det alltid någon som förstår sig bättre och vet trots allt hur farlig denna "dödsdrog" är.

Alltid varit öppen med mitt självmedicinerande, har Asperger,ledproblem och muskelproblem etc. Familjen har vetat ofrån den dagen jag fattade beslutet om att självmedicinera. Först blev jag behandlad som nån slags missbrukare i ögonvrån, men när de såg att jag inte va i konstanta smärtor o fick extrema utbrott på allt o alla längre så vande sig även de motvilligare i familjen att acceptera mitt bruk fullt ut, däremot kommer de aldrig kunna släppa stigman o rädslan då jag enligt både dem och världen o grund o botten anses som nån missbrukare för att det jag gör är olagligt...

Utfryst.... Även om min familj älskar mig så inkluderar de mig aldrig, aldrig gjort. Är äldst av alla barnen med ensam mor, jag var alltid först att väljas bort då småsyskonen krävde mer, men det e som att det nu är ännu lättare att bli bortvald när de har en "anledning" att välja bort en...

Använder och använt cannabis dagligen sedan jag flyttade till mitt första egna boende (egen lgh) när jag va 16 med undantag av nåra månader här o där.

Ingen läkare jag pratat med har visat nån form av okunskap genom att avråda cannabisen, däremot gillar de inte tobaken jag blandar ut den me...

Efter att arbetsförmedligen fick nys om min medicinering så valde de att starta en utredning om självskadebeteende, hade fått ja till ett jobb men arbetsförmedlingen avbröt nyanställningen och vart väldigt luddiga med nån info alls innan de va försent missade såklart jobbet, när jag fick reda på att de va mitt cannabisbruk det handlade om så visade jag upp mitt recept på sativex. Då ville de starta andra utredningar och vägrade förstå att de e ett läkemedel. Soc kontaktades och det tog ca 3 mån o förklara vad sativex är via läkare, Fass o tillslut en chef i socialstyrelsen som fick gå krashkurs i cannabis o la ner ärendet. Men inte en enda ursäkt fick jag för förtalet, jobbet jag aldrig fick pga okunskap hos människor som var helt 100% orelaterade till säkerheten på det nya jobbet...

(Har fixat recept på sativex av just denna anledningen men det hjälpte föga mer än att jag iaf inte kan bli åtalad för nått annat än innehav om jag nånsin skulle bli tagen, går aldrig runt med röka på mig ändå, en laddning i pipan men de e max o lätt o slå ut om farbror blå skulle komma)

De e välle de jag orkar dela idag iaf, kanske quotar mig själv vid ett senare tillfälle lr nått.

Jag använder det för att softa och ha kul och sova gott i bland. Men problemet är om jag tror att jag inte väntat för länge efter senaste blosset och ska köra bil då kan det bli lite nojigt om jag möter polisen.annars Inga problem👌

1. Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?

Avslappning, kreativitet, inspiration. Jag röker för att få ett förändrat sinnestillstånd, av samma anledning som jag dricker tex öl, vin och kaffe. Men det jag gillar mest med Cannabis är att det ger mig ett bekvämt och unikt sätt att se på saker från nya perspektiv. En sak som bekymrar mig eller en sak som intresserar mig intellektuellt kan granskas närmare och nya insikter skapas om detta ämne. Sen är det kul och skönt. Jag röker sällan med andra människor nuförtiden dock, gillar mest att röka själv eftersom det är en rätt så introvert/introspekterande verksamhet. Jag föredrar alkohol om jag ska socialisera.

2. Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

Stressigt. Man utsätts för mycket stress iom att det inte är accepterat och att det är olagligt. Man får ofta paranoida tankar på grund av detta, som jag ser det helt i onödan eftersom det inte bör vara brottsligt att förändra sitt sinnestillstånd på ett fredligt vis. Det har dock blivit bättre på senare år iom att även Sverige utsatts för globalisering och tvingats att förstå att det finns andra sätt att leva och tänka på (Sverige tilhör annars de mer konformistiska länderna och kulturerna, enligt mig). Jag har också lärt mig att strunta i det mer och mer och nuförtiden börjar jag få det mer stabilt karriär- och pengamässigt och jag är dessutom ostraffad, så jag känner inte längre att det vore en katastrof att få den där pricken i registret. Särskilt eftersom det inte längre är en utbredd uppfattning att ringa narkotikabrott är ungefär detsamma som att vara en dömd pedofil i arbetsgivarnas och övriga befolkningens ögon (vilket var den allmänna uppfattningen förr i tiden). Det är mer normaliserat i dag, så min paranoia har blivit lägre i samma takt. Men det är långt från den känsla av frihet och civilisation som man kan uppleva i tex Amsterdam eller andra ställen på kontinenten där man kan röka mer eller mindre fritt och utan att behöva känna sig som en jagad råtta bara för att ögonen är röda och munnen ler lite för mycket.

Men jag tycker inte denna stress ska underskattas ur folkhälsomässig synvinkel. Som vilken läkare/forskare som helst med specialkunskaper i ämnet kan berätta för dig så är stress en av våra största risker folkhälsomässigt sett och den stress som Cannabisbrukare utsätts för pga stigmatisering och det faktum att de aktivt jagas av polisen och låses in i fängelser orsakar/utlöser med stor säkerhet en hel del sjukdomar, bade mentala och fysiska sådana. Stress är tex en av de främsta orsakarna till att psykoser utlöses, så om nu svenska myndigheter är så måna om svenska ungdomars och vuxnas mentala hälsa som de utger sig för att vara i sina bisarra propagandakampanjer utan koppling till verkligheten så bör de tänka om vad gäller den repressiva politiken. Dessutom gör förbudet att vi Cannabisbrukare inte sällan tvingas att handla vår Cannabis från kriminella (något de sen har mage att beklaga sig över, trots att det är deras förbud som skapat situationen och kriminaliteten i fråga, inklusive de ekonomiska incitamenten för gängen att uppstå och fortsätta att existera), vilket medför att produkten i bland är undermålig eller t.o.m. hälsofarlig (tex sprayad med syntetiska cannabinoider) och lämnar konsumenten utan möjlighet att kontrollera detta eller att stävja sådana produkter.

1. Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?

Jag brukar det rekreationellt men har också använt det i medicinskt syfte ett fåtal gånger, främst mot psykiska besvär. Jag röker oftast tillsammans med en nära vän till mig, är det bra väder tar vi en promenad längs Stockholms fina gator och diskuterar det mesta.

Då vi båda är ambitiösa studenter är det ett sätt för oss att koppla oss bort från den stressfyllda omgivningen och vardagen för att faktiskt bara fokusera oss på varandra och nuet.

Det råder ingen tvekan om att cannabis har gett mig insikt om musik, film och vetenskap. Det gör mig kreativ vilket jag annars sällan är. Självklart har det också missbrukats men det har aldrig varit ett större problem för min del.

2. Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

Ett helvete. Jag har en stark känsla av att jag och staten med dess myndigheter ständigt är i motpoler till varandra. Varför ska jag behöva riskera min karriär för något som enbart angår mig? Jag har lärt mig att staten inte alltid agerar logiskt eller för medborgarnas bästa. Är man uppväxt i förorten och brukat cannabis kommer man tyvärr inte respektera polisen då de för en väldigt hård strategi i dessa områden. Det är inte rättvist att en förortsunge utan anledning får pissa medan välbärgade ungar får dra kokain och röka i fred. Sveriges politik förstör många liv och räddar nästan inga.

Men det är i för sig den sociala aspekten som är värst i Sverige, vi svenskar är väldigt trångsynta. I Stockholm är det numera mer accepterat att dra kokain än röka gräs. Det säger rätt mycket om synen på cannabis. Gemene svensk ser det som en smuts drog som enbart brukas av kriminella blattar och hippies. Hur ska man då prata om sitt eventuella bruk?

//Kul att ni forskar i ämnet, jag är helt säker på att attityden mot cannabis även i Sverige kommer att förändras, det må ta längre tid men stay positive!

Varför jag brukar och vad jag får ut av det
Jag har rökt cannabis sedan jag var 16 år gammal; Från början ville jag bara bli långsammare/dummare och avhjälpa ofrivillig hypervigilans och insomni men det visade sig att jag i stället slapp min då obegripliga konstanta anspänning och värk som senare visade sig bero på GAD, generaliserat ångestsyndrom. Jag har fortsatt i nästan två decennier eftersom cannabis avhjälper mat-, sömn- och smärtbesvär.

Sidospår: "Knark är ett lätt sätt att umgås!"
Jag känner till ett flertal individer som börjat av sociala orsaker även om merparten nog gör det av medicinska skäl (köparna) eller ekonomiska dito (säljarna).

Hur jag anser det vara att bruka cannabis i Sverige
Mina närmaste vet om mitt bruk men det är ett enormt aber att delvis tvingas leva nära skuggsamhället enkom för att få fatt på den mest effektiva medicin jag känner till. Det är helt enkelt ett ständigt orosmoment att ombesörja tillgång och finansiering. Åh, vad jag önskar att det fanns en motsvarighet till Systembolaget men för THC i stället för alkohol! Betänk bara skatteintäkterna till vår gemensamma välfärd.

Hej alla som deltog i denna tråden,
Det finns nu en vetenskaplig artikel publicerad utifrån bland annat de diskussioner som fördes här:
Ekendahl, M., Månsson, J., & Karlsson, P. (2019). Cannabis use under prohibitionism–the interplay between motives, contexts and subjects. Drugs: Education, Prevention and Policy, 1-9.

Den går att läsa på följande länk:
https://www.tandfonline.com/doi/full...7.2019.1697208

Nedan kan ni läsa abstractet (dvs sammanfattningen):
A key question in drugs research is why people use psychoactive substances. Diverse motives such as boredom, habit, and pain relief have served as explanations, but little is known about how adult cannabis users motivate their use in prohibitionist policy contexts, like Sweden. The aim is to explore what motives a sample of adult Swedish cannabis users refer to when they give meaning to their use. We ask: what aspects of cannabis use (e.g. drug effects, individual characteristics and social contexts) are emphasized in their accounts, and how are such aspects combined to describe motives and justify use? In this study, motives are perceived as culturally situated action, and our analysis is based on online text messages (n = 238) and interviews (n = 12). Participants emphasized either the characteristics of the use situation (motives such as party, relaxation and social function) or of him-/herself as an individual (motives such as mindfulness, identity marker and somatic function). They often mentioned medical and recreational motives in the same account, and carefully presented themselves as rational individuals. The motives reflect that the drugs discourse is increasingly medicalized, that responsibility is highly esteemed in contemporary societies, and that cannabis use is still stigmatized in Sweden.

Allt gott,
ForskarJosefin

Jag anser att det är rätt så normalt att berusa sig, och det har det alltid varit så länge människan varit kapabel till det. Speciellt i den tid vi lever i nu där mat och överlevnad i princip sköter sig själv. Jag tror att många som fastnar i ett missbruk inte har ett givande jobb eller sysselsättning, man måste känna sig utmanad av sitt arbete men samtidigt inte känna sig värdelös och inkapabel till att klara utmaningarna. Om man inte uppfyller dessa kriterier är chansen stor att börja missbruka. Det var på grund av brist på sysselsättning jag började med cannabis.

Om man däremot har ett utmanande vardagsliv med känslan av att ta sig framåt i livet och uppnå nya milstolpar så behövs inte/får inte ett vardagligt bruk plats i ens liv. Då övergår rökandet till enstaka kvällar för avkoppling. Jag tror majoriteten av folk behöver ha en sinnesförändring titt som tätt för att ladda batterierna och komma ut ur vardagen.

Lycka till i forskningskarriären!

Dömande, dyrt man får kämpa 10 gånger mer för saker och ting när man väl hamnat i systemet tex körkort vissa jobb mm.

Använder cannabis för min ångest och mina hämndbehov som jag lider av.

Jag brukade vara frustrerad men nu är jag bara så uppgiven. Polisen vid mitt senaste förhör: "jaha, hur känner du nu då?". Jag: "ja, det här är ju lite skoj. Lite retro sådär. Nåt att berätta för barnbarnen, fast de kommer ju aldrig att tro att cannabis fortfarande var olagligt år 2019 - då hade man ju i årtionden känt till hur idiotiskt det är".

Det jobbiga för mig är att behöva ha med idioter att göra. Poliser som spelar sjuka spel. Att bli sedd som en "pundare" av aggrosnutar som garanterat inte kommer i närheten av mig som människa. Att bli dömd av människor som sen blir av med sitt jobb för att de kört bil berusade. Hallå du där, pappa Reinfeldt. Vad fan har du för rätt att döma mig? Du har gjort någonting miljoner gånger värre än jag.

Jag skulle aldrig göra nåt... dumt. Jag är inte kriminell. Jag vill inte bryta mot några lagar. Det är helt sjukt hur Sverige som ju ska stå uppför utsatta grupper och sådär behandlar cannabisrökare såhär. Det som vissa politiker fortfarande säger kommer ju framtiden att se på som när man förtryckte homosexuella och andra oliktänkande.

Känslan att att om jag hade varit fött i ett annat land så hade jag inte haft en tanke på att bli sedd som pundare eller kriminell. Att jag inte hade haft dom här domarna. Att jag sluppit all jävla förnedring och skit. Att jag sluppit smyga med det så. Att det inte hade behövt vara en så stor grej alls utan bara nåt.. man gör.