Hur snabbt innan polis hittar mig?

Hotellet är inte för att jag skall ha tid för att bygga upp modet inför självmordet. Det är av den enkla anledningen att sättet jag ska ta livet av mig är genom att skära upp artärerna i armar/handleder, låren och ev halsen om det behövs. Dock vet jag från tidigare erfarenheter att blöda till döds tar bra mycket mer tid än vad man kan tro. När jag var inlagd på psyket så försökte jag ta livet av mig. Lyckades krossa min pennvässare och sedan använda bladet till att skära upp mina handleder. Efter det så tog jag mina "sovpiller" och la mig i sängen. Det var förs tidigt på morgonen som personalen hittade mig och då hade alltså gått åtminstånde 4-5 timmar och jag överlevde.. Nu hade situationen i och för sig säkert haft en lite annan utfall om jag haft en riktig kniv som jag kunnat skära djupare med. Men men det tar ändå ett tag innan man blöder tills döds.

Delen om att jag skulle genomföra självmordet hemma håller jag inte med om. Av det rent praktiska skälet så finns det en mycket större risk att jag hinner bli hittad innan jag är död. Sen tänker jag mig att det nog är en större traumatisk upplevelse för mina föräldrar att hitta mig dränkt i blod. Den andra aspekten av det är att om jag begår självmord hemma hos dom så kan jag bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för dom att varje dag behöva leva i det hus där deras son tog livet av sig.

Nej, det blir hotell för mig!

Vilka behandlingar har du fått? Har du provat ECT? Det var iaf vad som botade en bekant för ett par år sedan.
Vad är det som gör att du känner dig så svag att du vill ge upp?

Tänk på att du kommer att sätta andra människor i skuld och stor sorg för resten av deras liv. Det handlar faktiskt inte bara om dig, även om din sjukdom kan få dig att tro det.

Jag skickar PM, ifall du missat!

Har du funderat på göra något annat? Utbilda dig? Juridik är jävligt kul. Eller mecka med bilar? Eller börja spela golf och bli äckligt rik? Hade jag varit 21 igen hade jag sett oanade många möjligheter. Alltid retar det någon om man blir framgångsrik.

Så här funkar det - Du är inte i omedelbar fara för dig själv. På morgonutsättningen för jobb får patrullerna order att kolla efter dig. Give or take, du har låg prioritet. De åker förbi då och då.
De kommer att hitta dig trots låg prioritet.

Du är inte Tony Olsson, du rör dig hemmavid. De hittar dig.

Du är medveten om att du kommer tacka dig själv den dagen, att du fortsatte kämpa?
Och motgångar sägs göra en starkare, försök tänka på folk som har det ännu värre det kan hjälpa.

Och fast jag inte vill rekommendera droger så undrar jag om du testat få benzodiazepiner eller liknande utskrivet som du kan ta när du känner att du måste kunna slappna av ( fastän du kommer vilja ta de på heltid ifall de får dig må bättre..)?

Samtidigt är du såpass ung att detta kanske till och med är något som kanske kommer gå över , det måste du ändå ge en chans att hinna ske ?

Lita på oss som säger att det kan bli bättre , och att känslan av att det aldrig kommer bli bättre är är väldigt jobbig och demoraliserande och det är svårt att hålla orken att kämpa innan du till slut märker att det faktiskt var sant.
Men nästa gång (om det blir en nästa gång) du hamnar i en sån här period, så kommer du kunna bearbeta och se på det på ett helt annat sätt.

Se på det här som ett test från gud (djävulen?), ditt mandomsprov, som något som stärker dig mentalt inför allt annat skit som komma skall här i livet.
Du får helt enkelt ge dig fan på att acceptera läget.
Jag mår piss, jag hatar att må såhär, jag hatar alla som mår bra, men jag ska fan inte låta det här hindra mig från att göra de saker jag vill.
SKIT I vad andra tycker, gör din grej, du behöver inte snacka om vädret och låtsas vara glad med folk, du har inget att förlora det kan knappast bli värre.
Folk verkar gilla mig även fast jag är rätt tystlåten och på pissigt humör oftare än jag önskar.
Fattar du vad jag säger här?

Acceptera läget bara, acceptera att det här är hur det kommer kännas ett tag nu och börja lösa hur du på bästa sätt kan sköta ditt liv , acceptera att det kommer krävas lite viljestyrka att städa och göra vissa saker men det kommer kännas bra när du bevisar dig själv att du kanske e starkare i psyket än du trodde.

Det är skönt att fantisera om självmord, kanske det hjälper dig kunna somna och är bara ett annat sätt att acceptera läget.
Men det är bara fantasier, önsketänkande.. och du måste sluta se det som en lösning för att kunna sätta ett nytt mål, att leva tills du är 30 t.ex. oavsett om allt känns som bajs.
Därefter kan du tillåta dig fortsätta planera din död.

Folk som blivit förlamade, eller blinda, eller bränt sönder sina ansikten, eller blivit våldtagna eller misshandlade dagligen, behövt se sina familjer bli dödade eller behövt döda sina vänner, eller kanske blivit oskyldigt eller helt rättvist dömda till livstids fängelse, har kunnat hitta orken att fortsättta.
Visst har många nog tagit livet av sig också, men majoriteten skulle nog ångrat sitt beslut om de hade kämpat på lite längre.

Så, tuffa till dig nu och bevisa för sig själv om inte annat att du faktiskt kan klara av det här.
Ok?
Sluta slösa bort dina dagar på att tycka synd om dig själv det är så jävla meningslöst.
Testa att göra nått gott kanske, ge mat åt uteliggare eller sköta om hemlösa katter. Whatever floats your boat.
Anse dig vara en martyr, som av nån jävla anledning fått en förbannelse att må skit hela dagarna, ändå kan göra nån annan glad även om du inte kan bli det själv.
Hjälp någon annan, det är fan ädlare än att försöka leva ett falskt lyckligt liv som i något TV program.

TESTA iaf innan du avfärdar allt, och ja du orkar bara du tar och fucking GÖR det, hur du än mår eller hur mycket din hjärna än övertalar dig att skita i att ta tag i något.
Du har accepterat att allt är skit och kommer vara skit ett bra tag till, och att ditt psyke är din fiende och vill få dig att stänga in dig i din lilla bubbla av onda tankar och spiraler.

Därför du är här.. lyssna på oss nu inte på ditt förgiftade psyke, http://www.luffarkatten.se/ .