Lisa Bjurwald skriver om Flashback i "Journalisten"

Lisa verkar inte vara införstådd i det faktum att Flashback är ett diskussionsforum som välkomnar alla människor till att diskutera, ta del av händelser, utmana sina egna åsikter samt ta del av olika synsätt och perspektiv. Socialist, kommunist, nationalsocialist, radikalfeminist, plutokrat, antidemokrat, - oavsett vad du har för ideologi och åsikter så har du rätt att göra dina åsikter och tankar hörda samt testa hur de står sig.

På grund av användarnas anonymitet har ingen skribent någon automatisk superfördel eller ensamrätt till åsikter - påståenden utan källor möts därför ofta av stora mängder skepticism och krav på källhänvisningar.
(Självklart förekommer ju även rena tramsinlägg, men hur mycket gensvar brukar dessa få?)

Tråden där Flashbacks medlemmar utredde fotografen Terje Hellesø är ett av många fantastiska exempel på vad medlemmarna har åstadkommit genom åren. Olika åsikter, perspektiv och källor testas och ställs på sin spets - och även om du inte är delaktig genom att skriva i alla trådar så kan de oftare än man tror bidra till ett uns av ökad förståelse och insikt. "Ah, det där synsättet har jag faktiskt aldrig beaktat i den här frågan tidigare..."

Var finns egentligen dessa hemska lynchmobbar på Flashback, där etik och fakta inte spelar någon roll? Har Lisa måhända några tydliga och givande exempel på detta? OCH när bidrog Lisas plattformar senast till någonting sådant?

Visst har hon rätt principiellt att det blir någon form av pöbelvälde om alla som anklagas för något av någon skall "hängas ut".´

Den logiska kullerbytta hon gör är att försöka förringa FalshBack till ett forum för ett fåtal rättshaverister samtidigt som det skulle vara en allmän "uthängning" om något skrivs här.

Om FlashBack är ett forum som ingen vanlig människa använder eller bör bry sig om så skulle det vara en inbördes diskussionsklubb som inte alls hänger ut någon.

Det som gör många journalister så irriterade på ett forum som FlashBack är inte alls primärt "uthängningar" och "racist rants".

Det som stör dem är att bland all sörja här så granskas alla artiklar i MSM, folk letar egna fakta och ifrågasätter den oficiella bilden av sakernas tillstånd i landet.

MSM har som alla sett inga som helst problem att dreva och hänga ut för dem misshagliga personer så deras krokodiltårar blir rätt falska om man försöker få det till en diskussion om generlla etiska pricnicper.

Om de skötte sin uppgift istället för att driva agendajournalistik för att uppnå sina egendefinierade högre mål så skulle FlashBack och alternativmedia bli ganska marginella och irrelvanta.

Flashbakkk (I/I) och MSM lever sen åtminstone 2014 i nån slags dysfunktionell relation. Vi kan kalla det en loop. I denna loop förstärks resp. parts agendor.

Det som hänt sen -14 är att flashbakkk sakta men säkert ätit sig ikapp MSM.

MSM är attackerade från tre håll;

1. Google/facebook tar deras annonsintäkter
2. Alt.media attackerar dom 24/7
3. De yngre generationerna kommer se alt.media som en naturlig del av sin mediakonsumtion.

40 å 50 å 60 talisterna är passé. För varje dag så dör det ut 300 st MSM läsare och föds lika många tilltänkta alt.media läsare.

Internet is tha shit.

Vill jag veta. Startar jag mitt sökande på Flashback

Samma här. Det finns ju en del paranoida skadeglada personer även här. Men en majoritet är sanningssökare och duktiga sådana. Lätt att skilja agnarna från vetet.

OK här kommer självklarheter: Problemet är att hon jobbar på en tidning som lever bl.a på uthängningar och skandaljournalistik och att det inte finns en chans att hon reagerat på samma sätt om flera av de utpekade inte jobbat på hennes tidning. Det kallas kåranda.
Kul att hon får in en känga mot Flashback, verkligen, men lite större problem ändå att en tidning som Aftonbladet sett mellan fingrarna på jävligheter (det med Virtanen tror jag på, Janouch/Guillou vet jag inte riktigt vad jag tror om)

"tidningens publisher" är det nysvenska för chefredaktör eller är det ansvarig utgivare?
Märkligt att en journalist inte skriver bättre Svenska.

Nej, publisher är ett ord för att beskriva en person som är både VD och chefredaktör. D.v.s. har ansvar för både den kommersiella driften och tidningens innehåll. På Aftonbladet så innehar Sofia Olsson Olsén båda rollerna. Hon beskriver Thomas Mattsson endast som chefredaktör, därför att han inte är VD. Expressens VD är Anders Eriksson. Ansvarig utgivare är separat historia, men i de flesta fall brukar den rollen innehas av chefredaktören.

Hur fick hon ihop det här?

Först bold, och sedan skriver hon om twitter och facebook.

Är det flashbacks fel vad man skriver på twitter och fejan?

Det hon glömmer är att hon beskriver kvinnligt kaos, och detta plejs är nog i alla fall fortfarande ett manligt forum, men det är kanske patriarkatets fel att kvinnor jagar i galen besinningslös flock.

ååål rajt.

Falshback är ett fikabord vilket som helst.

Nja, den kausaliteten återfinns inte i Bjurwalds text, din påstått påstådda skyldighet är inte uttalad på det vis du vill ha det till. Det är tvärtom någon annan som gjort något, och då med en slapp inställning till det där med fakta, varefter man kan studera konsekvenserna som följer om man skalar upp det hela, till exempel genom att läsa på Flashback. Och det har hon ju alldeles rätt i.

Du måste noga peka noga med din högaffel för att finna de stycken i Bjurwalds text som liknar din vanlästa recension. Nu talar du iofs om någon slags logik som leder fram till någon slags diskursanalytisk slutsats, men den är faktiskt lite svår att följa i ditt resonemang: vari består de logiska felen? Vilka är de felaktiga premisserna och eller felaktiga slutsatserna dragna genom vilka logiska fel?

Ganska exakt så ja.
Eller dassdörr med klotter. Eller allmänt torg där alla kan tala fritt, dvs ett Forum.

Erfarenheten är att det bland Sveriges samlade fikabord yttras en ansenlig mängd klyftiga saker. Samtidigt formuleras det förfärligt många fler genuint korkade påståenden. I mängden Alla i befolkningen så ingår dessvärre en hel del knäppskallar, som har en tendens att säga knäppa saker. Vad Bjurwald verkar vara ute efter är att de också tenderar att säga ogenomtänkta saker. Med de sakerna är det nu en gång för alla så att de är enkla och behagliga att yttra och de har en makalös attraktionskraft på alla och envar - inklusive på dem som borde veta bättre.

Det är det sista som verkar vara Bjurwalds ärende. Ingressen inleds: