Varför inte lämna nyfödda barnet till pappan som gjorde "insatsen"?

Sa jag att det gällde Sverige? Ja det var en dum trådstart. Har alltid haft lite svårt att få tankarna på papper. Det jag såg gällde USA. Det finns mycket som ventileras där ganska öppet.

Och jag har inte räknat med abort för då vore det inget att diskutera.

Men vore det så farligt då att låta pappan ta ansvaret ensam? Män har i regel bättre lön. Man hör ju sällan om de ensamma papporna. Om det inte varit dödsfall eller sjukdom som gjort dem ensamma. Nu har jag inte kollat statesitken men viss är ensamma mammor i majoritet världen över?

Helt klart vittnar världen i sin helhet om avgjort fler ensamstående mammor än pappor. Men kulturer och religioner är olika, och vi ska inte begå misstaget och tro att just VÅR kultur är bättre eller mer rättvis än någon annans. Därför tycker jag personligen att man bör avgränsa debatten i liknande frågor till sin egen bakgård, eller rättare sagt till vårt samhälle och till de samhällskrafter som skapar vår egen vardag.

Och i vårt land syns en tydlig trend, bara över någon generations män, där pappan har en tydligt närvarande roll i sina barns liv. Männen som drar och betalar underhåll finns fortfarande, men idag är lattepappan i klar majoritet. De män som kräver en aktiv roll som förälder. Även efter att kvinnan vill skiljas, då en delad vårdnad är mer regel än undantag.

Så självklart kan en man ta eget ansvar över ett barn. Men att dumpa en bebis i knäet på en främmande man, vars enda involvering i skeendet varit... ehh... sex... det är en annan sak. En knepig sådan som bottnar i flera moraliska frågeställningar.

Vad tycker du?

Skulle vilja göra ett socialt experiment där frivilliga killar/mäns reaktioner filmas då de plötsligt ställs inför att få ett barn på halsen.

De kan ju tro att det är en jobbintervju, forskningsprojekt eller liknande. Så kommer plötsligt en tjej in med ett barn och överlämnar det till killen och säger att det är vårt barn och jag kan inte ta hand om det så varsågod.

Sedan kan personalen på plats tala med killen och få hans tankar och reaktion.

Det finns ju tjejer som inte vetat om att de var gravida förrän det varit försent att göra abort och då blir de överraskade och kan inget göra för att göra det ogjort. Samma upplevelse att plötsligt ställas inför ett oundvikligt faktum kommer då dessa killar att få.

Hur upplever dom det?

Chock, förnekelse, glädje, ja hur tänker de om de tror att detta är för alltid?

Det är väl ytterst det det handlar om. Deras tankar och känslor. Hur skiljer det sig, om det skiljer sig från vad tjejen tänker och känner.

Jag har träffat män, vars pappor har uppfostrat dem. Det de har haft gemensamt, är att de mer eller mindre har hatat kvinnor.

De kan har fått sin aversion mot kvinnor eftersom deras mammor har lämnat dem. Fullt förståeligt, om detta har skett under barndomen. De behöver tyvärr terapi för att bli bättre.

Hade det varit jämställt på riktigt så hade ju isåfall mannen kunnat kräva abort. Gör han inte det så visst lämna ungen till han även om jag tror att få kvinnor kan vara så kalla mot sin egen bebis.

Behövs inget experiment för att beskriva reaktionen hos en sådan man. Som du själv är inne på: Omedelbar förnekelse och chock. Men det är egentligen ganska oviktigt, eftersom prioritet ett ALLTID måste handla om vad som är bäst för barnet. Och enligt mig skulle det här barnet adopteras bort till ett barnlöst par som från första sekund älska ungen - INTE utsätta den för en hemsk kamp om ansvar, förnekelse och bråk om omhändertagande.

Antingen tar mamman det som ensam mamma eller så adopteras barnet bort?

Pappan måste ju godkänna att barnet blir bortadopterat och då måste hon ta kontakt med honom. Säger han då nej till det men vill heller inte ta hand om barnet ja då står hon där med barnet i allafall.

En ny bekant födde barn när hon var 15 och ville adoptera bort det så fort det var fött men hennes föräldrar vägrade. Mamman avskyr barnet och är rent ut sagt verbalt elak mot det. Så i det fallet hade det verkligen varit bättre med adoption. Pappan har jag ingen aning om om han vet eller ej.

Ja det är kompliserat när folk inte är överens om en så livsviktig sak.

Fast i verkligheten stötter kvinnan bort barnens far , hon anser att han tjänat ut sin roll. Detta främst i de lägre socialgrupperna. Ska kvinnan få bidrag så är det ingen fördel att ha någon man socialen kan få för sig att han bidrar med något. Sen har kvinnan oftast så låg kärlek till män att det är svårt att ens ordna korta möten med män , kvinnor kan mycket väl bli kraftigt besvikna så de flesta män ur lägre socialgrupper är inte närvarande.

Mamman kanske inte tycker att barnens far är viktig, men det finns många barn som vill veta, vem som är far till dem.

Ett sidospår i debatten: Kom att tänka på en gammal grej från byggden. En tjej blev med barn och när hon fött det så ville socialen ha en fader till barnet. Då uppgav hon ett par tvillingar. Eftersom det togs blodprov och de var enäggstvillingar så kunde de inte utse någon betalningsansvarig.
En del trodde inte att hon legat med båda utan att det var ett smart trick för att få samhället att stå för fiolerna. Ja vem vet vad som var sanning.

Man tar inte blodprov. Man topsar.