Vad är det med människor som inte lagar andra maträtter, trots att de har lagat mat kanske i hela deras vuxna liv.
Jag tar min mamma som exempel, hon är ändå den enda person jag känner som inte gör andra maträtter än kanske tre-fyra stuckna.
Förövrigt anser jag henne som ointelligent, så det skulle inte riktigt förvåna mig om det skulle ligga något i det.
Jag bor för mig själv, men ibland vill min mor att jag skall komma på besök. Eftersom min far har lämnat familjen sedan länge. Så känner jag att jag kan komma på besök, när hon vill det och när jag har tid förstås.
Då brukar hon ha hunnit laga mat. Vilket är detsamma som jag har ätit under hela min uppväxt. Det fick i alla fall mig att undra, att detta är något som jag alltid har ätit när jag har ätit hemma.
Om det inte vore för skolmaten, restaurang middagar med kamrater från och till. Eller varit hemma hos kompisar, som senare deras familj bjudit en till matbordet. Eftersom vi leker/umgås med varandra.
Så skulle jag nog ha alltid ätit samma mat, om, om och om igen. Om jag inte hade tagit eget initiativ i tonåren och lagat egna mat och experimenterat m.m. Så hade jag, återigen, ätit samma mat hela uppväxten.
Min mor kan inte tåla kritik, hon har kass självkänsla och jag tror väldigt mycket på att hon lider av emotionell personlighetsstörning. Så jag sa ingenting om att det vore bra om hon började laga annat mat för henne själv. Rent hälsomässigt.
Men istället för att ge sådan kritik, så struntade jag det och tackade för maten.
Det fick mig att tänka. Vad är det egentligen med människor som hela tiden lagar samma mat om och om igen, hela tiden. Eller liksom, endast gör bara 2-3 maträtter. Alla tre består har ingredienserna av kött.
Jag tar min mamma som exempel, hon är ändå den enda person jag känner som inte gör andra maträtter än kanske tre-fyra stuckna.
Förövrigt anser jag henne som ointelligent, så det skulle inte riktigt förvåna mig om det skulle ligga något i det.
Jag bor för mig själv, men ibland vill min mor att jag skall komma på besök. Eftersom min far har lämnat familjen sedan länge. Så känner jag att jag kan komma på besök, när hon vill det och när jag har tid förstås.
Då brukar hon ha hunnit laga mat. Vilket är detsamma som jag har ätit under hela min uppväxt. Det fick i alla fall mig att undra, att detta är något som jag alltid har ätit när jag har ätit hemma.
Om det inte vore för skolmaten, restaurang middagar med kamrater från och till. Eller varit hemma hos kompisar, som senare deras familj bjudit en till matbordet. Eftersom vi leker/umgås med varandra.
Så skulle jag nog ha alltid ätit samma mat, om, om och om igen. Om jag inte hade tagit eget initiativ i tonåren och lagat egna mat och experimenterat m.m. Så hade jag, återigen, ätit samma mat hela uppväxten.
Min mor kan inte tåla kritik, hon har kass självkänsla och jag tror väldigt mycket på att hon lider av emotionell personlighetsstörning. Så jag sa ingenting om att det vore bra om hon började laga annat mat för henne själv. Rent hälsomässigt.
Men istället för att ge sådan kritik, så struntade jag det och tackade för maten.
Det fick mig att tänka. Vad är det egentligen med människor som hela tiden lagar samma mat om och om igen, hela tiden. Eller liksom, endast gör bara 2-3 maträtter. Alla tre består har ingredienserna av kött.