Ja, till och med Leif D har problem med fruntimmer.
OK, jag och en kvinna har umgåtts som vänner i ett par år. Ibland mer, ibland mindre. Vi är på turer och bio och gör saker tillsammas och så. Jag har av och till velat ha mer än så och det har vi också pratat om tidigare. Vi har ett stort gemensamt intresse och det var så vi träffades.
OK, förra veckan frågade hon om jag ville ha hon. Och det ville jag förståss. Hon blev jätteglad när jag ville det och vi träffdes sedan på kvällen och dagen efter. Så var vi ut på tur på lördagen. Fin tur, men jag vibbade att något inte var helt riktigt. Och mycket riktigt; på natten så ringer hon och säger att hon nog förivrat sig och ändrat sig. Hon vill bara ha en vänskapsrelation i alla fall.
Grejjer är att en annan karl varit på hon och försökt få till något, men som hon inte är så intresserad av. Så hon säger att hon kände sig pressad att fråga.
Samtidigt så har hon haft ett beteende sedan en tid tillbaka som inte är helt normalt om man bara är vänner. Och när vi pratade förra så... ja, alltså, det här att hon frågade om jag ville ha hon kom liksom inte av en slump eller så; det finns ju något bakom.
Jag vill jättegärna ha en riktig kärleksrelation (med sex och sånt, även om själva sexigt i sig inte känns så jävla viktigt dårå).
Men, hon var här i förrgår och vi träffades på träningen i går som vanligt, och han var som vanligt glad och tittade nyfiket på mig, som hon brukar.
Jag har sagt att jag väldigt gärna vill vara med hon, så det är det liksom inget tvivel om. Frågan är hur jag skall gå vidare? Eller bara nöja mig att det fortsätter att vara en vänskapsrelation?
Jag inser ju att jag måste prata med hon om saken... Men har liksom svårt att ens formulera några tankar i huvvet alls...
OK, jag och en kvinna har umgåtts som vänner i ett par år. Ibland mer, ibland mindre. Vi är på turer och bio och gör saker tillsammas och så. Jag har av och till velat ha mer än så och det har vi också pratat om tidigare. Vi har ett stort gemensamt intresse och det var så vi träffades.
OK, förra veckan frågade hon om jag ville ha hon. Och det ville jag förståss. Hon blev jätteglad när jag ville det och vi träffdes sedan på kvällen och dagen efter. Så var vi ut på tur på lördagen. Fin tur, men jag vibbade att något inte var helt riktigt. Och mycket riktigt; på natten så ringer hon och säger att hon nog förivrat sig och ändrat sig. Hon vill bara ha en vänskapsrelation i alla fall.
Grejjer är att en annan karl varit på hon och försökt få till något, men som hon inte är så intresserad av. Så hon säger att hon kände sig pressad att fråga.
Samtidigt så har hon haft ett beteende sedan en tid tillbaka som inte är helt normalt om man bara är vänner. Och när vi pratade förra så... ja, alltså, det här att hon frågade om jag ville ha hon kom liksom inte av en slump eller så; det finns ju något bakom.
Jag vill jättegärna ha en riktig kärleksrelation (med sex och sånt, även om själva sexigt i sig inte känns så jävla viktigt dårå).
Men, hon var här i förrgår och vi träffades på träningen i går som vanligt, och han var som vanligt glad och tittade nyfiket på mig, som hon brukar.
Jag har sagt att jag väldigt gärna vill vara med hon, så det är det liksom inget tvivel om. Frågan är hur jag skall gå vidare? Eller bara nöja mig att det fortsätter att vara en vänskapsrelation?
Jag inser ju att jag måste prata med hon om saken... Men har liksom svårt att ens formulera några tankar i huvvet alls...