Citat:
Ursprungligen postat av
jack.daniels
Självklart skall inte kvinnor bli sextrakasserade och kampanjen kan lyfta frågan. Vad som gör mig lite förbryllad är massinvandringen av män från kulturer som ser en lättklädd kvinna som hora......på riktigt! Varför är det ingen feministorganisation som lyfter den frågan? Blir lite som att skjuta mygg och svälja elefanter....
Jag satt idag under omständigheter där jag lyssnade på TV4 Nyheterna. Ministern, kommer ej ihåg namnet, sa att det är viktigt att det här tas upp och diskuteras nu och att män tar ansvar och stödjer kvinnor och flickor och att man
inte pekar ut enskilda grupper utan att män kollektivt tar på sig det här.
Citat:
Ursprungligen postat av
Wounderingtwo
Det är just precis såhär.
Jag hade den här diskussionen med några kollegor häromdagen, när jag berättade att jag aldrig hade blivit sexuellt trakasserad och att jag därmed måste vara motbjudande så hamnade de i chock och så fick jag höra följande:
Kollega: Men vadå, har du aldrig varit ute på krogen när någon full kille närmat sig dig och försökt få med dig hem?
Jag: Jo. Men det är varken sexuellt trakasserande eller ofredande.
Kollega: Vad kallar du det för då?
Jag: Ett misslyckat försök till att ragga på mig.
Kollega: Ja? Så du tycker det är okej att en man tar sig rätten att gå fram till dig och antingen dolt eller helt öppet fråga om han får ligga med dig?
Jag: Ja? Varför skulle inte en man få göra det? Det är när han inte accepterar mitt nej och ligger med mig mot min vilja som jag känner mig kränkt och trakasserad.
Det blev radiotystnad efter ett fnys.
Kvinnor är offer för att de tycker om att vara offer. Så enkelt är det.
I många fall är det så. Jag hade en bekant för länge sedan som berättade att hon blev våldtagen som övre tonåring. Hon var idag klart skeptisk till alla kvinnor som överallt hävdar att de blivit våldtagna. Visst okända män utomhus är ju rätt givet men i fall där man känner varandra menade hon att kvinnor mer eller mindre alltid kan köra våldtäktskortet och komma undan med det. De kan krossa vilken mans liv som helst.
Citat:
Ursprungligen postat av
zorigo
Du har "svårt att tro", vad har du för grund för det uttalandet? Med din välunderbyggda logiska tankegång kan jag likaväl ha svårt att tro att du inte är en våldtäktsman. Givetvis har jag inga som helst belägg för det, vilket inte heller du har.
Även bland mina vänner är det väldigt många kvinnor som "kommer ut", tillsammans med några rakryggade män som ber om ursäkt för tillfällen de betett sig sexuellt svinigt. Alla kvinnor under #metoo hävdar inte att de blivit våldtagna, dock sexuellt ofredade vilket är nog så illa.
På något sätt känns dock detta kollektiva ramaskri ganska befriande, att det äntligen synliggörs hur jävla stort problemet är, och att det inte bara är en enskild grupp med män som står för det. Pratet om en våldtäktskultur och ett mansproblem, snarare än att peka ut enskilda grupper, har fått mycket rättmätig luft under vingarna i och med detta. Som man ska jag försöka ta del av så mycket av det som möjligt och bättra mig där jag har möjlighet.
Jaså. Jag hade ett ex som efter jag började tappade lusten för henne tjatade sig till sex vid åtskilliga tillfällen. För att få lugn i huset ställde jag upp. Blev jag våldtagen?
Det är fler kvinnor som slår sina män än män som slår sina kvinnor - ska vi inte skapa en debatt om kvinnors våld mot män?
http://genusdebatten.se/den-valdsamma-kvinnan/
Citat:
I en översikt över forskningen, rörande nästan 600 studier (371.600 personer) visar Martin S Fiebert vid Long Beach university i Kalifornien, att kvinnor är lika, eller mer våldsamma än män i heterosexuella förhållanden. Senast 2005 kom den tredje av tre stora undersökningar om våld i hemmet som utförts av The Family Research Laboratory vid University of New Hampshire (Straus & Gelles), med anslag från National Institute of Mental Health, med de två tidigare rapporterna 1975 och 1994. I den första fann man, att 4,6 procent av männen var offer för svårt våld i hemmet mot 3,8 för kvinnorna och i den senare 4,5 procent av männen och 1,9 för kvinnorna. På 17 år (rapporten var klar 1992 men presenterades 1994) hade alltså attackerna på kvinnor halverats, men de på männen låg kvar på samma höga nivå! Den senaste rapporten rapporterar i fallet ”svåra fysiska övergrepp” följande: Hustrur rapporterar sådana övergrepp av maken i 22 fall på 1000, men rapporterar att de själva begått dem i 59 fall av 1000. Makar å andra sidan rapporterar att de attackerats i 32 fall på 1000 och att de attackerat hustrur i 18 fall på 1000. Tillsammans rapporterar hustrur och makar att hustrun svårt attackerats i 20 fall på 1000 och att maken utsatts för det i 44 fall av 1000.
Citat:
Lika mycket våld och våldtäkter i lesbiska förhållanden som i heterosexuella
Rent radikalfeministiskt, ideologiskt så förekommer naturligtvis inte heller våldtäkt och/eller misshandel kvinnor emellan. Särskilt inte bland lesbiska, vilken form av systraskap ju oftast utmålas som det idealiska. När därför individer försöker att uppmärksamma på sådana förhållanden så förnekas det, skylls på offret (som stöts ut ur gemenskapen) eller bara ignoreras. Ingen får uttala högt att våld är ett stort problem inom gaykulturerna – och särskilt inte kvinnor emellan, eftersom kvinnor ju är ”fredliga” och inte brukar våld. År 2002 kom boken, ”Woman-to-woman Sexual Violence. Does She Call it Rape?” av den feministiska och lesbiska professorn i sociologi vid Warren Wilson College i USA, Lori B Girschick. Hon betraktade tidigare själv förekomsten av misshandel och våldtäkt bland kvinnor som ett extremt undantag, men då hon som partner fick en kvinna som under en lång period våldtagits av en före detta partner fick hon tänka om. Hon började intressera sig för ämnet och häpnade över vad hon fann. Enlig Girschick rangerar frekvensen av lesbiskt internt våld mellan fem och 57 procent, med en markant lutning mot den högre siffran. I en studie av Brand & Kidd (1986), av 130 lesbiska collegestudenter och i en lesbisk diskussionsgrupp, hade fem procent upplevt våldtäktsförsök av en ”träff” och sju procent hade våldtagits av en man eller kvinna. I Loulans studie (1988) anger däremot 17 procent att de blivit utsatta för sexuella övergrepp i lesbiska förhållanden. Sloan & Edmond (1996) fann att 23 procent utsatts för sexuella övergrepp och ytterligare 35 procent hade upplevt försök till sexuella övergrepp av en manlig eller kvinnlig förövare.
Förekomsten av intrafamiljärt våld bland lesbiska är uppskattat till minst samma nivå som i heterosexuella förhållanden, nämligen mellan en fjärdedel och hälften av alla relationer. The American Bar Association uppskattar förekomsten av intrafamiljärt våld bland par av bögar och lesbiska till mellan 25 och 33 procent.
Citat:
Kvinnor begår flest övergrepp mot barn
Intressant nog så visar också ett antal amerikanska undersökningar att kvinnor är de som begår flest övergrepp mot barn. Av 2.700.000 fall av rapporterade övergrepp mot barn i USA så innehöll mindre än tio procent allvarligare fysiska övergrepp och bara åtta procent anklagelser om sexuella övergrepp (Schultz 1989). Den absolut farligaste miljön tycks också vara hos den ensamma modern. Till exempel rapporterade Straus & Gelles, att 17,7 procent av mödrarna, men bara 10,1 av fäderna begick fysiska övergrepp av något slag, Steinmetz (1980) rapporterade att ”mödrar begick övergrepp mot barn 62 procent oftare än fäder och att pojkar dubbelt så ofta riskerade att utsättas för fysisk skada” och Morrow (1993) rapporterade att två tredjedelar av övergreppen begås av mödrar, varav 80 procent är mödrar som är ensamma vårdnadshavare. Däremot kan det vara så att män åsamkar svårare skador i kraft av större fysisk styrka. Men å andra sidan är skyddandet av barnen en av de viktigaste orsakerna till att män stannar kvar i äktenskap/förhållanden med en våldsam kvinna (eftersom de vet att de förmodligen inte skulle bli trodda och få vårdnaden om barnen). Flynn (1990) skriver: ”Närvaron av barn är av stor betydelse för slagna män. För många slagna och kränkta män är barnens välfärd viktigare än deras egna fysiska säkerhet. En del män blir mål för övergrepp när de försöker skydda sina barn från hustruns våld, och dessa män kan stanna i äktenskapet i avsikt att säkra deras barns säkerhet.” Ironiskt nog – mot bakgrund av vårt samhälles fullständigt okritiska överantvardande av barnen till mödrarna vid vårdnadstvister – så kan fäder vara en större säkerhetsfaktor för barnen än mödrar. Canadian Incidence Study of Reported Child Abuse and Neglect (Trocmé & medförfattare) kom för året 1998 i den största undersökningen av alla fram till, att mödrar stod för 61 procent av alla anmälda (144.000 fall) övergrepp, fäder för 38.
Citat:
Intressant i detta sammanhang är också BRÅ-rapport 1999:15 (s 35), vilken säger: ”Småbarnsmisshandel förövas bland kvinnor mest av yngre medelålders personer; bland kvinnor står 21-29-åringarna för cirka 40 procent av småbarnsmisshandeln, bland män för cirka 30 procent. Samma sak gäller för misshandel av lite äldre barn; samma åldersgrupp bland kvinnor står för 54 procent av misshandeln, bland män för 42 procent.” Och då talar vi bara om anmälda/upptäckta fall. Sannolikt är skillnaderna i verkligheten större, eftersom män som anmäler kvinnors våld dels löper stor risk att inte bli trodda, dels att mötas av en motanmälan som däremot blir trodd. I Palmblad och Waséns studie menar männen att ”personer inom de sociala och rättsliga myndigheterna varit oerhört partiska till kvinnans fördel; att kvinnan ses som trovärdig – inte mannen.” Mannen är ju ”stark” och kvinnan ”svag”, alltså måste man ta ställning för den ”svaga”. En bild som tokfeminismen ivrigt omhuldar.
