Varför misslyckas ungdomar i sina studier nu för tiden?

Det är inte lärarutbildningen som är problemet, utan problemet har varit att folk har kunnat jobba som lärare utan att ha gått lärarutbildningen på högskolan. Detta har bidragit till sämre kunskaper hos elever, låga löner hos lärare och en slentrianmässig svensk skola.

Förändrar har förvisso skett i.o.m. lärarlegitimationen, men fortfarande är det en övergångsperiod där utbildade/legitimerade lärare kan byta skola och faktiskt få högre lön på så sätt.

Att det är dålig ordning i skolan har man gnällt på så länge jag levat (och det är ett tag nu).
Vad är egentligen nytt som inte fanns för 20 år sedan?

Vilka mer exakt är det som underpresterar? Och inom vilka ämnen? På vilken nivå i skolan?
Eller är det allt som blivit sämre? Och hur har man mätt det i så fall?

Nej, kraven har inte sänkts. Det ser du ju om du läser de fyra texterna som jag citerade. Det som däremot har hänt är en förändring av produkten av det fira skolvalet och de värdeord som används i kriterierna. Lärarna är lämnade till sin profession när de skall bedöma vad som ingår i de värdeord som skiljer betygen åt. Skolverket har inte specificerat vad värdeorden ska betyda. Sedan tillkommer tycket från rektorer och föräldrar.

Det är skillnad på gammalt gnäll om "det var bättre förr" och akuta incidenter där barn far illa på lektionstid. För 20 år sedan var det inte vardag att du hade barn små som 6-8 år gamla som gav sig på varandra med saxar, pennor eller med fötter och knytnävar varje lektion. Det kanske hände någon gång ibland, men inte varje dag.

Jag skulle nog hävda att vi ser en generell underprestation hos elever i grundskolan. Det är allvarligt när bara 2-3% av en årskull 10åringar självmant sitter och läser en bok.

Är det överallt och hela tiden som de slås med saxar eller är det på vissa platser i vissa klasser?
Fattar inte riktigt? Är det verkligen så utbrett med våld och stök?

Ja, det är utbrett. Det har att göra med att det är sanktionerat från föräldrarna. Det är okej att bete sig dumt åt i skolan och lärarna kan inget göra åt det.

Tveksamt om det är lärarna som är problemet tycker jag. Under min skolgång för länge sedan så var det också blandad kompetens bland lärare men ofta så funkade skolorna bra trots allt. Om jag inte minns fel så hade vi några vikarierande lärare som bara hade teoretisk gymnasieutbildning. Teoretisk gymnasieutbildning kan i princip ge tillräckliga ämneskunskaper för att kunna lära ut många ämnen, till yngre elever i.a.f. Detta förutsätter dock att läraren har förmåga att kommunicera på ett bra sätt så att eleverna förstår. Det är inte alla som har dessa talanger att vara pedagogiska både i skrift och muntligt, läraryrket är nog ett ganska svårt yrke, passar verkligen inte alla.

Jo det är alldeles riktigt att det finns en övertro på att saker löser sej, vi är för naiva. Men att idag kalla det "brukssamhälles-mentalitet" är helt fel. De flesta som har någon inblick i hur svensk arbetsmarknad ser ut idag vet att du helst ska en civilingejörsexamen i maskinteknik eller åtminstone två års yrkeshögskola för att få in ett fot på bruket. Så det borde heta "rut-och-rot-mentalitet" eller "telemarketing-mentalitet" istället.

Du missförstår nog ordet, tror jag. Brukssamhällesmentalitet (eller bruksmentalitet, om man vill se det så) är ett etablerat begrepp sedan lång tid. Dock passar det såklart inte in på precis alla platser i Sverige. Vissa familjer som bott i generationer i städer är nog snarare enkla människor som inte tar skolan på allvar och präglas av en annan slags mentalitet med liknande utgång.

I Singapore har man också stora klasser. Trots detta ligger Singapore i topp 5 i PISA. Stora klasser är nog inte orsaken till de svenska ungdomarnas minskade kunskaper.

Vad du skrev tidigare i samma inlägg om de ungas respektlösa beteende är nog orsaken till kunskapsfallet i kombination med skolmarknaden och föräldrar som inte kan uppfostra sina barn.

Så var det i sig när jag gick i grundskolan också. Och det är ganska länge sedan. (När det då ska ha varit bättre).

På den tiden talades det mycket från vänsterhåll om "de svaga eleverna". Och vilka åtgärder som krävdes för att hjälpa de. Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var de trakasserade "pluggisarna" som var de svaga utan de som trakasserade som vänstern ömmade för.

Samtidigt är det många som kan läsa redan när de börjar skolan.

Samtidigt kan de ha hur mycket motgångar som helst på skolgården och i datorspelen.

Du sitter och konstruerar undanflykter och ursäkter.

Hur har det varit på idrottssidan. Har det vuxit fram klubbar där barnen inte behöver träna?
Nej, i stället är det så att där plågas barnen rejält av ledarna för de vet att det är bara det som ger framgång. Och det är inte så att barnen överger klubbar där man måste träna och kämpa.

Återigen sitter du och fantiserar ihop undanflykter.

Var i all världen har du fått detta ifrån. Är det någon saga du har läst.
Så mycket kan jag säga att jag har aldrig hört talas om detta. Varken bland mina klasskompisar eller föräldrar mm. Och hade det förekommit så borde det ha nämnts någon gång.
Däremot lyssnade mina klasskompisar på adventskalendern på radio mm. Så det är klart att vi fått oss berättelser. Och TV har funnits från början på 60-talet. Så nog har folk fått sig berättelser. Vidare så stod utländska filmer högt i kurs, och de var textade. Så det fanns incitament att lära sig.