Metoo, Fredrik Virtanens rape-gate och den akuta bristen på journalistik

Du bemötte ett jättegammalt inlägg. Jag vill bara påpeka att i mörkret är inte alla katter lika. Metoo drabbade föremålen för attack olika och vi vet nu med facit på spektaklet, att vissa män som Benny Fredriksson drabbades oförskyllt.

Beträffande Virtanen så var han en gris och han förtjänade allt det som drabbade honom. Det var hans ställning som tyckare på Aftonbladet, som avslöjade hur förljugen han var i sin feminism. Han är inte saknad på Aftonbladet eller av läsarna. Ingen karantän är lång nog för honom och hans sort.

Att citera ett tidigare inlägg betyder inte att man nödvändigtvis invänder mot det, jag gav snarare en uppdatering nu när läget ser litet annorlunda ut och vi har saken på några års avstånd.

Under metoo-åren saknades det en tråd här på Flashback som kunde fokusera på tidningarnas opportunism och medias "blött-finger-i-luften"-attityd, inte i första hand på det eller det enskilda fallet (även "kulturprofilen" och Svenska Akademin). Jag vet eftersom jag några gånger försökte få igång en sådan mer generell tråd om #metoo och medierna, narrativ och källkritik i media. Det visade sig omöjligt, så efter hand kom den här tråden att fungera som stand-in för det behovet (jag har ett gammalt PM från moderator Sigfrid från hösten 2017 där han påpekar att ämnet för den här tråden har breddats i den riktningen).

Du har rätt i att det behövs en uppföljning av det som skedde under Metoo, särskilt i belysningen att de kränkta kvinnornas röster tystnade, och allt gick tillbaka till det normala som om ingenting hade hänt. Särkilt tänker jag på Åsa Lindeborg som du nämnde i ditt inlägg.

Det som jag tänker på nu som facit, är att en massa priviligierade kvinnor typ de 4000 kvinnorna ur rättsväsendet, som hakade på drevet med hashtagen #Med vilken rätt. De snodde skamlöst offerkoftan från de verkliga offren när de kände sig kränkta!!!

Instämmer, men det finns många i den här frågan som har försökt posera som martyrer eller hjältar i media med en "sexual harassment"-story som hjälp. Jag skrev julen 2017 här i tråden om den stora galaintervjun med Elisabeth Massi-Fritz som DN just då hade publicerat i sin helgbilaga; Massi-Fritz hade högre metoo-profil än någon annan svensk jurist , specialiserade sig på fall som gällde manligt våld/kränkningar mot kvinnor, och i den här propagandamässiga intervjun framställdes hon närmast som de förorättade kvinnornas Miss Ivanhoe. Några månader senare exploderade skandalen med dåliga arbetsförhållanden, halvskumma uppsägningar av anställda (hon hade som policy att enbart anställa tjejer) och ekonomiskt fiffel på hennes advokatbyrå, och EMF prickades av Advokatsamfundet.

(FB) Metoo, Fredrik Virtanens rape-gate och den akuta bristen på journalistik

Jurister och kända skådespelare har självklart mycket lättare att komma till tals i media än t ex vanliga kontorsarbetare, lärare eller sexarbetare (det var också ett upprop från den senare gruppen minns jag). Media har många dubbla måttstockar som de svänger sig med.

Viktiga frågor som var aktuella under Metoo försvann när förövare och de grupper i samhället som har makt att agera, tog på sig offerkoftan.

Ja, Frizeln är ett typexempel på hur det finns aktörer som kommersialiserar kvinnors lidande. Ett vidrigt fruntimmer som bemötes av samma beundran som Rafat El Sayed tills deras lögner avslöjades.

Evighetslång galaintervju med Massi-Fritz i DN:s helgbilaga. Reportern kryper på knäna för den Stora Advokaten som utmålar sig själv som störst, bäst och godast - redan i inledningen konstaterar EMF att hon anser sig vara Bäst i Sverige på det hon gör och undrar "varför får man inte säga så, här i landet?".

På bilderna poserar Massi-Fritz som om hon vore en ung stjärnadvokat i en amerikansk domstolsserie, flankerad av sina dockaktiga anställda jurister. (enbart unga kvinnor) Till på köpet sitter, nej tronar hon under en tavla, "Elisabeth och världens barn" målad av hennes syster, en tavla väl synlig både för tidningsläsarna och i vardagen på kontoret.

Det här är en lika galet inställsam intervju som tidigare porträtt på samma plats i tidningen på t ex Fatemeh Khavari,. Alice Bah, Nour el-Refai och Gustav Fridolin. Med tanke på at den här intervjuserien är ett prestigeprojekt för DN (den intervjuade hamnar alltid på helgbilagans omslag) så är den journalistiska standarden otroligt låg. Rena damtidningen.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/el...nda-manniskor/ (premium)

Klipp ur inledningen:



Och nej, trots att intervjuaren några gånger nämner hennes arbete med en hel del mål kring hedersförtryck så nämner man ingenstans tydligt var hedersförtrycket och klankulturen geografiskt och etniskt sett hör hemma. Det hade varit off limits i progressiva, HR-liberala DN.

Tack för den!
Skulle inte kunna skilja den från en satir signerad Enander.

Nej, den var verkligen bara för mycket. I synnerhet om man har sett henne i aktion på TV eller liknande så är ju detta porträtt naivt begapande - men då, 2017, var hon en av landets mest beundrade advokater.