Flög med Aeroflot till Tokyo från Arlanda (mellanlandning i Moskva). Flygturen mellan Moskva och Tokyo var sannerligen ingen rolig historia. Kan inte exakt erinra mig om hur lång den var, men vi tangerade nog tio timmar. Hur som haver, på planet hamnade jag jämte en fransman vars engelska var något knackig. Vi lyckades emellertid hålla låda ett tag och han var en synnerligen sympatisk individ. Fransmannen satt på min vänstra sida och till höger hade jag mittgången. Som bekant är ju mittgången inte särskilt bred. Så på min högra sida, alltså andra sidan av mittgången, var jag flankerad av en medelålders man från Ryssland. Till en början noterade jag honom knappt. Han verkade vara som vem som helst. Men ganska snart förstod jag att så inte var fallet. I sitt handbagage (som bestod av en liten väska) hade han med sig en flaska vodka. Varje gång han skulle ta sig en tår på tanden så kastade han blicken hit och dit över sina axlar för att försäkra sig om att det inte var någon flygvärdinna i närheten. Sedan böjde han ner huvudet för att inte dra till sig allt för mycket uppmärksamhet och tog sig en klunk eller två. Ja, det dröjde inte länge för än han var drucken

Förutom att han osade sprit störde det inte mig nämnvärt, så jag slöt ögonen och lyssnade på musik. Men plötsligt, som en blixt från en klar himmel, får jag en riktig muskeldödare på axeln. Jag slänger av mig mina hörlurar och ämnar kasta en arg blick på honom. Han har emellertid inte möjlighet att motta den, därför han bråkar redan med sin högra japanska granne. Det viftas lite med armarna från de båda tills det att en flygvärdinna kommer och upplyser de båda herrarna om att man inte får bråka på planet. Japanen framhåller då det faktumet att hans ryska granne är apfull, men vi flög ju trots allt med ryssar så inga åtgärder vidtogs. Mannen får får således sitta kvar och lite senare får jag ytterligare en smäll på axeln varpå jag konfronterar honom, men han kunde kan knappt hålla uppe huvudet så full han var och strax därpå föll han i djup sömn. Två till tre timmar senare vaknade han och sömndrucken fortsatte han att supa. När vi landade var han stupfull. Jag har ingen aning om han kom förbi den japanska passkontrollen.
Vi flög nattetid och den flygresan lämnade mig med lite sömn. Det var på något vis obehagligt att ha en uppviglare så nära på ett plan. Jag minns att fransmannen sa något i stil med att hans "ryska rykte föregick honom". Jag är benägen att instämma.