Bli av med blandmissbruk

Hej!

Jag känner mig tappad just nu, brukar få ögonblick då jag känner att jag ser allt jag förorsakar mig själv med mitt drog användande, vill egentligen inte använda men jag ljuger för mig själv och faller alltid tillbaka.

Har använt narkotika fram och tillbaka i 7 år, vill alltid vara hög (allt känns meningslöst när jag inte tar något). Tar allting jag kommer över men min största last är opiater. Jag har inget fysiskt beroende just nu och känner att jag måste ta chansen att sluta men jag har sagt det här innan och det har runnit ut i sanden. Jag lovade mig själv att nästa gång jag faller tillbaka i ett opiat beroende (fysiskt) skulle jag iallafall testa att skjuta heroin, nu känner jag att det är totalt åt helvete. Har slängt allt jag har och måste verkligen intala mig själv att ge upp allt. Vill göra detta för mig själv, alla klarar inte av droger och jag är en av dem, det får mig att må skit och jag slösar bort mitt liv.

Vill verkligen ge upp mitt bruk, klarar jag detta själv eller måste jag söka hjälp? (behöver råd)

Det verkar ju inte vara ett fysiskt beroende som är problemet utan snarare ett psykiskt men det kan ju vara nog så jobbigt. Vad är det drogerna ger som du saknar, eller är det bara känslan av att vara hög du gillar? Dämpar det ev. ångest eller ökar den? Jag skulle absolut råda dig att boka en tid hos beroendemottagningen. Du förpliktar dig inte till någonting och behöver inte gå dit igen om du inte vill, men det är absolut en ögonöppnare. Jag tror du kommer fortsätta som hittills om du inte tar tag i detta. Du har insikt men samtidigt tvivlar du på dig själv. Boka en tid!

Jävligt svårt att fixa själv, bättre att söka hjälp.

Fundera på om du är beroende av verklighetsflykt, låter nämligen som det. Saknar du livsmål, aktiviteter och rutiner? Har du dåligt med trygga sociala kontakter som du får stöd av? Väldigt svårt att säga vad som kan hjälpa dig utan att veta hur din övriga socioekonomiska och övriga situation ser ut, kan finnas många faktorer som gör att du söker dig till droger i nyktert tillstånd.

Situationen du är i är väldigt knepig att själv ta sig ur. Det positiva här är att du verkar ha kommit till någon typ av självinsikt, du har fått nog. Frågan är om den självinsikten till ditt lidande ger dig locus of control, det är allt för enkelt att i stunden ge upp till suget och ångesten.

Ta det jag skriver med en nypa salt, men jag kan relatera tror jag.

Om du vill börja hantera problemet själv kommer du nyttja av att jobba med självinsikt, motivation och beslutsamhet. Ett enkelt sätt för att börja den resan är genom mindfulness och andra simpla KBT-metoder som ger dig strategiska återkommande rutiner, som ett ankare. Ta dagen i 5 minuter-intervaller, klarar du vara nykter i 5 minuter klarar du 5 minuter till. Öka sedan gradvis den intervallen. Du gör dig mer målinriktad och börjar bygga motivation.

Tar suget över så behöver du medvetenhet om det. När suget slår in och du är påväg att ta något, försök stanna upp, lokalisera suget/känslan, övervaka det och notera det i ditt huvud. Antingen släpper du känslan eller ger in, oavsett så har du börjat med vanan att notera, med tiden så kommer det hjälpa avsevärt. Börja även notera dina övriga känslor i sinnet utan att försöka påverka dessa. Målet är att bli medveten, när medvetenheten ökar så tynar det jobbiga bort. Det ger skinn på näsan och en kraft att kunna rycka på axlarna när det blir jobbigt. "Äsch allt går över".

Börja meditera, försök göra det på samma tidpunkt varje dag. Oavsett om du vill det eller inte. Börja med 10 minuter om dagen och höj om du sen vill, går bra att göra i datorstolen.
Krångla inte till den här rutinen för dig, många missförstår meditation och tror de "inte kan" eller "misslyckas"- vilket i princip är omöjligt.

Mindfulness-meditation är simpel. Övervaka en kroppslig känsla, rekommenderar andningen, lokalisera känslan. Ditt huvud kommer gå bananas när du mediterar, istället för att vara medveten om andningen kommer du följa med i tankar likt en fisk som är i en stark ström. När detta händer så gäller det att komma på den akten, "aha nu följer jag med tankeströmmen". När detta händer så noterar du enkelt att du tänkt och enkelt går tillbaks till övervakning av andningen. Detta kommer hända konstant, ju mer du noterar och återgår desto längre lugna stunder kommer du uppleva, som att träna en muskel. Tillslut kommer du kunna övervaka dina tankar, känslor, sensationer utan att följa med i strömmen. Från ett objektivt och icke-dömande perspektiv. Många tror de misslyckas när de kommer på sig själva att tänka och huvudet racear, det är dock tvärtom. Det är just den noteringen att de omedvetet följt med strömmen som tränar muskeln. (Detta ser man även på hjärnan fysiskt hos de som praktiserar mindfulness, den vita och gråa hjärnmassan ökar något).

Denna objektiva övervakning är då den lugna stunden, målet är inte att ta bort tankarna, bara vara medveten om att du tänker tankarna och kan se dessa som en annan entitet utan att reagera. Du kan även försöka meditera i alla tillstånd, när du går, städar, lagar mat etc. Men att göra det sittandes är grunden. På detta viset har du en stark bas för locus of control, alltså att bestämma över dina egna handlingar. Beroenden är ej utom personlig kontroll och styrs inte av en högre makt, det behövs dock en oerhörd motståndskraft och medvetenhet.

Dock så skulle jag rekommendera dig att söka hjälp hos psykolog eller liknande, samtidigt som du försöker få en mer rutinerad vardag. 12-steg passar vissa men jag ansåg det vara en sekt som inte gav mycket.
KBT-terapi är även effektivt. Likaså andra sekulära buddhistiska vanor kan vara till hjälp.
Träning är även bland det som hjälper bäst enligt mig. När suget eller ångesten är som värst, gå och lyft vikter tills musklerna brister eller spring tills du däckar.

Trillar du dit och blir hög har du inte misslyckats, ofta så behövs en viss typ av progression. Känslan av meningslöshet tar tid att handskas med, men det går att komma över detta.

Blev lång post nu men hoppas du kan ta del av något, lycka till.

Har du några piss polare som puchar dig att ta?
I så fall säg upp kontakten med dem för livet!
För det låter på dig som att du kanske behöver komma bort från stan så kan du prata med kommunen, jag bodde pe ett schyst ställe i skåne var skit mysigt ställe där hade vi alla möjliga roliga karaktärer en som tidigare kört med heroin. Det finns även centraler där du kan på opiater jag får norspan (subetex) plåster nu det funkar fin fint. När du du får dina plåster så råder jag dig att inte tjuva från dem, de två första månaderna då de gjort detta ett sjukt bra tag, jag fick till exempel springa ner till apoteket och hämta ut plåsterna själv första gången, för att kolla om jag va så dum å jag skulle snott en ur lådan. Lycka till!

Det är nog det psykiska beroendet, tomhetskänslan, avsaknaden av lycka som är den svåra och långa processen.
Sök hjälp om du kan, det behövs folk som försöker få dig hålla dig ifrån det där när de riktigt pissiga dagarna kommer o du känner att du vill skita i allt.
Ett annat perspektiv.
Och ja du måste nog hitta annat som fyller tomrummet drogerna lämnar, något som ger mening och kanske till och med får dig att må lite bra/ha kul.

Lycka till.

Tror också jag kommer fortsätta sedan innan om jag inte gör något, har varit inne på detta innan men efter ett tag glömmer jag och tänker "äsch det blir bra" och börjar använda igen. Älskar känslan av att vara hög på opiater, andra droger använder jag som substitut för detta. Var inte alltid så dock, testade opiater först för några år sedan men har gått utför sedan dess kan man säga..


Saknar det mesta av det du säger om jag ska vara ärlig, känns som jag till viss del brukade göra detta som verklighetsflykt men på senare tid har det mest bara varit för att jag älskar känslan av att vara på opiater så mycket. Känns dessutom som det får motsatt effekt, istället för att för att försöka få ett normal liv nöjer jag mig av att vara hög..

Som du säger är det lätt att trilla dit igen, har gjort detta mer gånger än jag kan räkna. Tack för ditt långa svar. Ska försöka med mindfulness, har varit inne på detta innan men som med mycket annat har det aldrig riktigt slagit rot.



Man kan väl säga att jag hade det förr i tiden men inte nu. Har faktiskt gjort nystarten som du pratar om men föll väldigt snabbt tillbaka i gamla hjulspår och det blev värre och värre. Samlar mod inför att ta kontakt med beroendecentral eller liknande men känner att jag behöver göra det innan det spårar ur totalt.


Precis, alla motgångar och känslor i livet lever till droger. Är jag uttråkad, ledsen till och med glad tar jag droger. Känns helt enkelt som allt leder till att jag vill ta och efter jag började med opiater är allt annat substitut för detta, till och med hallucinogener. Tanken på att inte ha droger till hands känns så jävla hemsk, svårt att förklara men det funkar inte i längden.

Tack för alla svar, uppskattar det verkligen och ska skaffa hjälp för att försöka ta mig ur detta. Som jag har sagt är opiater mitt stora problem, numera är alla andra droger substitut för detta. Tanken av att vara utan är svår att hantera, känns deprimerande, droger (speciellt opiater) är ofta allt jag ser fram emot i livet.

Red ut en substans i taget. Lär dig älska att lida lika mycket som att vara hög
Lindans...balans krävs om du ska till andra sidan

Om du verkligen vill ge upp drogerna och inte är fysiskt beroende, så kommer du att klara det. Vill du inte ge upp drogerna så kommer du inte att klara av det själv, vill du sluta så kommer du automatiskt att hitta lösningar. Desto mer människor du blandar in desto svårare kommer det att bli, det gäller även att rådfråga här. Det kan vara superförvirrande med tio olika råd (överdos av information) så det självaste simplaste plötsligt blir oroväckande komplicerat.

Missbrukade själv bensodiazepiner,amfetamin,lyrica&tramadol (+ ett hav av olika piller, Oxycontin, olika typer av hostmedicin, m.m.), även oräkneliga mängder alkohol, i 6 år. Sökte hjälp på öppen vård. Det krävdes tio burkar (1000) Valium och några paket Dolcontin (morfin) utrappandes på 5 månader för att sedan möta självaste satan under 3 månader.

Har idag varit nykter i 118 dagar i rad och mår så fruktansvärt bra i jämförelse och ser äntligen framemot livet igen.

Innan du hinner bli fysiskt beroende, köp en kaka cannabis och isolera dig vintern ut. Men även det kan vara ett riktigt dåligt råd för dig, oavsett om det fungerar för mig.

När jag läser och funderar, så verkar det inte som att du vill sluta. Du är bara trött på alla nackdelar. Men eftersom du lokaliserar specifikt nackdelen med att du inte vill vara fysiskt beroende, så gör dig själv tjänsten att inte bli det heller.

Lycka till som fan

Misslyckades väldigt snabbt och har använt lite för mycket det senaste.. Hoppas jag kan försöka igen snart.


Tack, som du säger finns det en sida av mig som ser livet utan droger som meningslöst som om det är det enda i jag har i livet som ger mig någon somhelst glädje. Men jag förstår ju vart detta kommer leda i slutändan och jag vill verkligen inte det.

Så du antar, att du inte är fysisk beroende av drogerna efter 7 års period. Men ändå, så har du tvångs tankar om att sluta, detta är vad drogerna gör mot hjärnan. Det är dom som snackar.

Tänk dig nu att du har slösat 7 år ifrån ditt liv som enbart gått till opiaterna. Det är det som kommer ta kål på dig om du inte slutar.

Jag vet och nu ska jag försöka igen, den här gången ska jag lyckas. Känner mig jävligt motiverad till att lägga allt på hyllan för alltid nu.