Är de man ser som vänner, verkligen ens vänner?

Var en vän, eller vänskaplig, sen får den som vill vara vän med dig, eller vänskaplig tillbaka, vara det på eget initiativ. Vill du inte vara vän, eller vänskaplig, så är det ditt val, likväl som en annan får välja samma om dig eller andra. Att någon inte är vänskaplig gentemot dig, även om du önskar vara vänskaplig, så behöver du inte heller göra som den andre gör utan kan istället rikta dig åt annat håll.

Har haft ett antal vänner genom åren som hellre blev 'vänner' när något annat ansågs viktigare för stunden, eller de var vänner så länge våra intressen var sammanflätade. Saken är väl såhär, folk kommer visa dig vilka de är, oavsett om det är vänner, ovänner eller varken eller, sen är det upp till en själv att avgöra om det är värt det att vara nära den personen. Vänner som bjuder dig på mat, för att nästa dag säga, 'Bjöd dig på mat igår, nu får du bjuda tillbaka idag.", trots att du innan du blev bjuden berättat att du inga pengar har och hellre äter hemma. Det är alltså inte så att du blev bjuden utan du fick ett lån som kallades för bjudning, som du senare skulle betala tillbaka, därför att uppenbarligen så gör vissa så mot dem som de kallar sina vänner.

Kan vara så att du lånar ut pengar till en vän som sitter dåligt till ekonomiskt en längre period, utan krav på återbetalning, men när situationerna är omvända så kan personen endast låna ut med ränta eller frågar efter pengar konstant, trots att den redan har det bra. Det kan vara någon som besöker dig på ett sjukhus där du är inlagd och talar positivt så länge andra är med, men när andra går ut ur rummet så börjar den säga hemska saker som inte direkt är passande att säga till någon som är tungt medicinerad eller mår dåligt, vilket personen såklart vet eftersom att det endast sker mellan fyra ögon och inte fler. Det kan även vara som så att en person är väldigt snäll, trevlig och vänskaplig när ni umgås bara ni två, men när det är fler att umgås med samtidigt så fälls kommentarer om saker som faktiskt sagts i tillit och inte var avsedda att omtalas med andra, saker som du endast skulle säga till någon du litade på, som senare visar att den tilliten var missriktad.

Ett fåtal exempel som kan ske och har skett. Vissa som mobbats börjar själva att mobba andra. Andra som mobbats gör vad de kan för att inte mobba andra samt för att hjälpa de som mobbats. Sen kan vi byta ut ordet mobba till helt enkelt att ha bli behandlad på ett icke önskvärt sätt, så finns paralleller till annat också som kan dras.

Det enda som kan ges som någon form av råd i det hela är väl att vara balanserad nog att varken ris eller ros berör en nämnvärt. Hårda ord riktade mot dig? Som en vindpust. Mjuka ord riktade mot dig? Som en vindpust. Kritik på din person? Som en vindpust. Förhärligande av din person? Som en vindpust. Alltså, varken positiva eller negativa ordalag från en annan, främling likväl som vän eller ovän, ska kunna leda dig åt det håll den som sade det önskat leda dig åt.

Älska din näste så som du älskar dig själv. Älskar inte din näste dig, så älska din näste ändå. Den dagen som detta talesätt för var och en uppenbarar sig i sin fullhet kommer ändå medföra att man älskar sin näste som man älskar sig själv, för man är sin näste. Men nu kommer vi nog bort från trådens kärnämne. Må gott.


Är man själv en bra vän så är väl test på vänskapen dessutom inte direkt vänskapligt kanske.. Precis som du säger. Man får väl utröna detta som med alla andra, tal och handling som speglar varandra eller inte gör det.

Vänner på 2017 betyder folk som man kan tillbringa fritid med t.ex. att resa ihop, vänner som finns vid ens sida när det blåser är väldigt ovanligt idag.

Se på en mäktig person som är advokat, kommunalråd eller något liknande som har massa folk runt sig som bara är positiva till allt som personen gör eller säger. Om dessa skulle bli av med sina mäktiga titlar så skulle man se hur ensamma de skulle bli över en natt.

Jag tror nog att mina vänner är mer riktiga än dina. Vi umgås ju för att vi faktiskt trivs tillsammans, inte för att vi känner krav eller skuld att göra det.

Jag tror också att det är större chans att mina vänner skulle ställa upp om världen verkligen föll samman, om man fick riktiga problem. Folk som håller på och gnäller för skitsaker som t.ex. att flickvännen dumpade en orkar ju ingen lyssna på någon längre stund.

Men vi får väl se vad som händer om den dagen mot all förmodan kommer. Tills dess fortsätter jag att ha roligt med mina lättsamma vänner.

Svårt att veta. Jag kan ha fel, men det känns som att varje människa har sin egna bild av vad en vän är. Vart går gränsen? Hur bra personkemi måste man ha? Hur mycket gemensamt? Hur social måste den vara? Hur pålitlig? Alla är olika på olika punkter.

Vissa kan som sagt vara fantastiska att festa med, men dagen dom bara "försvinner" så är vänskapen död. Dom har gått vidare till någon annan och har ingen ambition att någonsin träffa dig igen. Skön kille, roliga minnen.. Men en bra vän?

Jag måste nog erkänna att jag inte har någon bästa vän. Någon vän som utan att tänka skulle kalla mig för sin bästa vän. Någon jag känner har tillräckligt "höga poäng" (ha mycket gemensamt med, vet att den skulle ställa upp i ett antal olika situationer) på diverse saker som kvalificerar för att vara en bästa vän. Har ganska många bekanta, gamla vänner och vänner, enligt mig själv. Skulle vara kul och veta hur andra skulle resonera vilka som är mina vänner och vilka som max bara är bekantskaper!