Har en barndomspolare som jag börjat irritera mig på de senaste åren, men har otroligt svårt att berätta det för honom.
Vi bor i olika städer och ses väl några ggr per år och hörs per tele någon gång i månaden. Varje gång vi pratar så lyfter han något positivt ur sitt liv, tex berättar hur bra han tjänar eller att han blivit befordrad, att han befinner sig på en fantastisk plats eller vad som helst för att sedan ställa följdfrågan : hur en annan har det inom det valda ämne han precis deklarerat att han ligger på topp inom, han vet att han har det bättre på just den fronten, men frågar ändå.. som att han måste få det bekräftat. Och motsatsen, om jag berättar om något negativt som hänt mig, så blir svaret oftast hur bra han har det inom det valda ämne jag just deklarerat inte fungerar för tillfället för mig.
Har inga problem att bemöta ovan nämnda exempel då det oftast är upprepningar när det kommer till prylarna/statusen, "du har redan berättat det här x antal ggr, inte så jätte intressant längre" eller "jag berättade precis för dig att detta inte fungerar för mig, hade föredragit tips på lösningar, istället för att du bara berättar om hur bra det går för dig" eller liknande.. här uppfattar jag det som att han tycker att samtalet blir obekvämt. Sen återgår han till sitt "gamla jag" vi umgås och pratar på det sätt barndomskompisar ska (?) umgås.... tills nästa gång vi ses/hörs... hur får jag polletten att gå ner utan att framstå som en jävligt missunnsam polare ??
Vi bor i olika städer och ses väl några ggr per år och hörs per tele någon gång i månaden. Varje gång vi pratar så lyfter han något positivt ur sitt liv, tex berättar hur bra han tjänar eller att han blivit befordrad, att han befinner sig på en fantastisk plats eller vad som helst för att sedan ställa följdfrågan : hur en annan har det inom det valda ämne han precis deklarerat att han ligger på topp inom, han vet att han har det bättre på just den fronten, men frågar ändå.. som att han måste få det bekräftat. Och motsatsen, om jag berättar om något negativt som hänt mig, så blir svaret oftast hur bra han har det inom det valda ämne jag just deklarerat inte fungerar för tillfället för mig.
Har inga problem att bemöta ovan nämnda exempel då det oftast är upprepningar när det kommer till prylarna/statusen, "du har redan berättat det här x antal ggr, inte så jätte intressant längre" eller "jag berättade precis för dig att detta inte fungerar för mig, hade föredragit tips på lösningar, istället för att du bara berättar om hur bra det går för dig" eller liknande.. här uppfattar jag det som att han tycker att samtalet blir obekvämt. Sen återgår han till sitt "gamla jag" vi umgås och pratar på det sätt barndomskompisar ska (?) umgås.... tills nästa gång vi ses/hörs... hur får jag polletten att gå ner utan att framstå som en jävligt missunnsam polare ??