Hur mår ni som jobbar heltid?

Hör det inte lite till den yngre generationen att må dåligt av arbete, särskilt fysiskt sådant?
Det säger ju alla äldre generationer om de yngre generationerna, sedan många generationer tillbaka, så att vi jobbar mindre och mindre är väl bara en naturlig utveckling.

Jag mår rätt bra, men visst händer det att man ibland fastnar i tanken "vad fan gör jag med mitt liv egentligen?", men det tror jag har mer att göra med hur människor fungerar snarare än jobbet i sig. Vår tid på jorden är ju begränsad, så det är nog ganska naturligt att vi med vårt fantastiska intellekt då och då under vår livstid ifrågasätter allt vi gör och känner att vi lägger för mycket tid på att göra sånt som vi inte vill.

Men å andra sidan är det ju en god morot att veta att om man inte hade jobb, så skulle man ha ännu mindre möjlighet att göra det man vill, om inte det man vill med sitt liv är att sitta i en sunkig soclägenhet och spela World of Warcraft i mjukisbyxor.

Men va fan, de dagar det känns extra för jävligt att kliva upp tycker jag inte det är fel att bara ta en sjukdag och vila ut heller. Tror det är viktigt att man har koll på att man jobbar för sin skull, inte jobbets, och att jobbet inte har någon rätt att stjäla för mycket livslust från en än vad man kan avvara.

Jag slutade anställning vid 35 och började lära mig egenföretagare och investeringar. Vid 45 hade jag lärt mig oerhört mycket och var ekonomiskt oberoende och levde på avkastning. Reste jorden runt, gifte mig, barn och är idag otroligt mer erfaren. Vid 49 års ålder kommer jag bo halva året utomlands och försöka göra en ny resa med egen företagare. Det blir ensamt i slutänden och den sociala biten är viktig alltså att jobba ute bland folk. Kommer ta konsultuppdrag när jag vill. Det jag lärt mig är att i Sverige är de flesta väldigt enkelspåriga och indoktrinerade av samhällets normer och de flesta kommer aldrig se det. Kontentan är att min resa är ovärderlig även om eget företagande var jobbigt psykiskt i början.

*klick*

/Moderator