Att läsa idé- och lärdomshistoria i Uppsala?

Jag har börjat läsa idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Skulle vara intressant att höra från någon annan som gått där. Håller det bra nivå? Skvaller om lärare?

Jag är betyligt mer rutinerad än de flesta här, läste ide och lärdsomshistoia kvällstid efter jobbet, en kurs de körde för 7-8 år sen, typ 30 poäng. Men det var sjukt bra måste jag säga. Det roligaste jag läst faktiskt. Kollade igenom personallistan nu, ser ut som om gamle professorn försvunnit, en fantastiskt föreläsare. Brobjer ser jag är kvar, han var rätt skaplig han också. Alla väldigt engagerade i sina ämnen. Om man sen säger "nivå" så skall man väl ha andra universitet att jämföra med, men det kan jag då inte bedöma.

Historia --> Utbildning och studier
/Moderator

Som alltid är det ojämn kvalité på lärarna. Några är bra men en del är rena bottennapp. Kommer inte ihåg vad hon hette, men var en typ 35-40 årig kvinna som talade om tekniska system som var rent usel. Betedde sig konstigt, som om hon vore efterbliven. Fanns också en doktorandtjej som höll på med kulturpolitik som var bra dålig. Håller med tidigare om att Brobjer är riktigt bra.

Har tittat lite på vad de forskar om. Några verkar i princip inte gjort något (eller har de annat som jag inte hittar?), andra har skrivit en del men om exakt samma sak.

Finns det något ställe där allt de skrivit, dvs vetenskapligt, går att finna?

Mycket går att finnas i:
http://uu.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=5831

Det är för Uppsala, men finns även nationellt.

Publiceringar och kvalité har lite att göra med vilken position personerna har. Det viktiga är att du är anställd, t.ex. lektorat. Sen blir idag alla docent och professor. Har nyligen varit mycket liv om det. Att befordringar är lätta och att det går inflation i professurer.

På idehistoria i Uppsala finns en sådan tendens. Men det finns värre ställen, i ämnet på andra universitet och i andra ämnen. Har sett institutioner där i princip alla anställda är professorer med undantag av doktoranderna.

Nietzsche experten!

Mycket cool. Kommer ihåg när nån gjorde en referens till Jeopardy och han visste inte vad det var, han tittade inte på TV.

Nää, många av de gamla rävarna har ju fallit ifrån, gått och dött helt enkelt. Gunnar Eriksson, Tore Frängsmyr, Karin Johannisson

Kommer ihåg att jag gillade seminarierna man hade på Slottet

Förstår att Karin var omtyckt, men hon försvann för ett tag sen. Hur är det med de som är nu? Några har varit med ett tag: Mats, Torbjörn mm

En av de verksamma vid institutionen är Tony Gustafsson. Han har fått uppdraget att skriva Sverigedemokraternas s.k. Vitbok.

https://kvartal.se/artiklar/han-skri...ternas-vitbok/

Samtidigt säger institutionens prefekt Frans Lundgren att Gustafsson inte har någon tjänst där:

http://flamman.se/a/forfattaren-till...ing-sedan-2010


De som känner till institutionen vet att Tony under lång tid (över 10 år) varit verksam där. Han har ingen fast tjänst utan är en av de som hankat sig fram på anslag, stipendier, timundervisning mm.

Tror Frans Lundgrens uttalande mest handlar om att han/institutionen vill distansera sig från SD (vilket drabbar Tony). Frans har allmänt en översittarattityd - slår gärna neråt och fjäskar uppåt. Detta ligger i linje med det. Ganska ruttet att låtas att en gammal kollega inte är det.

Ta fram litteraturlistan och läs om författarna på wikipedia. Jag pratar nu om sekundärlitteratur. Du kommer att upptäcka att samtliga som tillåts tolka klassikerna (dvs författare av sekundärlitteraturen) är marxister eller feminister.

Dvs idéhistoria är liksom alla andra humanioraämnen infiltrerade av marxister sedan slutet av 60-talet. Det kallades för "den långa marschen genom institutionerna". På samma sätt är ekonomiämnet 100 % infiltrerat av liberaler.

Vad har då detta för betydelse? Jo nämligen den att när idéhistoriker (marxister och feminister) respektive nationalekonomer (liberaler) eller för den delen naturvetare (ateister) ger sina perspektiv och versioner av filosofins och vetenskapens historia - så uppkommer helt olika berättelser.

Det man bör reflektera över här är alltså vems eller vilkas perspektiv är det som saknas. För 30 år sedan hade marxisterna svarat "de fattiga och färgade koloniserade folken" eller "kvinnornas och barnens" eller "de sexuella avvikarnas" perspektiv. Så är dock inte längre fallet längre då humaniora kryllar av feminism och postkolonial teori och HBTQ-propaganda. Så idag påstår man att det som saknas är... djurens perspektiv! Hmmm... Detta kallas för "posthumanism".

Hur som helst förstår jag att för många kan det ta ganska länge innan poletten trillar ned. Man accepterar det mesta och kanske skriver sin B- och C-uppsats om osynliggörandet av silverfiskens rättigheter inom den klassiska filosofins patriarkala paradigm.

Men det som faktiskt saknas är ett konservativt och kristet perspektiv. Så detta bör man uppsöka vid sidan av studierna för att få detta perspektiv objektivt redovisat och förklarat. En bra start kan vara James Burnhams essä i Claes G. Ryns antologi Nykonservatismen i Amerika från 1971. Eller kanske Kultur räknas av Roger Scruton eller Gustave Le Bons Massans psykologi. Min marxistiske föreläsare (docent) i Idéhistoria nämnde i förbifarten att "man filosoferade mycket om massmänniskan under den där epoken - men det är lite svårt att förstå hur de tänkte idag och jag tycker inte att det ger så mycket...". Hahaha! Vilken fantastiskt intellektuell nyfikenhet!

Ett annat bra råd är att vara på din vakt om föreläsaren får dig att känna dig smart och att du begriper vad du försöker lära dig. Det är ett dåligt tecken och betyder att föreläsaren inte utmanar varken studentens världsbild eller kunskapsbas. Om studenten känner sig fullkomligt värdelös och inser att han har mycket att lära sig och griper sig an ämnet med en känsla av stor utmaning och viss nervositet. Tvingas lära sig mängder av nya ord och tvingas vrida och utmana sina tidigare perspektiv och synpunkter, omvärdera tidigare lärare och hamnar i diskussioner där tidigare vänner och kanske föräldrar inte förstår vad man pratar om. DÅ är man på väg att lära sig någonting...

Svepande nonsens.
Tror inte det finns en enda marxist vid institutionen.
Några feminister, ja.
Men merparten är socialdemokrater eller allmänborgerliga.

Personer som kategoriskt kallar allt de ogillar för marxism, feminism, liberalism eller andra ord vet sällan vad de talar om.

De ger snarare uttryck för just det de tror sig ogilla:

Se där, Herr Stenberg blev en sann postmodernist!

Som sådan kan han ta sig vilka friheter som helst. Redan nämnt är att han kallar saker vad han själv vill utan hänsyn till om det stämmer. Han kan också ha helt fel i sak, t.ex. tro att posthumanism handlar om djur. Inga problem, någon sanning finns ju inte. Fördomar, åsikter och värderingar duger gott.

Vidare kan han blanda ihop primär- och sekundärkällor och bejaka de de 100-åriga teorier som idéhistorikerna studerar, för som sanna relativist tror han inte på någon utveckling. Och sen kan ju allt vändas, att han minsann står för äkta kunskap mot de som uttrycker det han själv just uttryckt. Sann postmodernism förnekar sig själv.

Håller med så är det alltid. Ingen idé att diskutera med personer som förenklar allt för att passa sin verklighetsuppfattning.

Fast detta ligger lite utanför tråden.

Kan du/någon annan säga något mer konkret om personerna vid institutionen?

Förstår att prefekten givetvis vill ta avstånd för Vitboksprojektet. Det är inte konstigt, men finns det något mer politiskt där? Tony har i media pekats ut som SD-sympatisör, men det stämmer inte med det intryck jag fått av honom. Någon som vet?