Hur fick de inkompetenta och även lågutbildade de flotta jobben?

Jag väljer att göra denna tråd mycket bred och omfattande, men det ska diskuteras här hur alla totalt odugliga fick sina arbeten. Ni har säkert egna fall ni vet om från egna upplevelser, där ni liksom jag undrar hur dessa fick jobben. Jag som är högutbildad och har excpetionellt bra engelska (många högutbildade har hemsk engelska) undrar flera gånger om dagen hur alla som har sämre fördigheter än mig har bättre jobb än mig där också arbetet kräver daglig engelska. Vi ska inte fokusera på engelska dock, utan bara höga färdigheter som inte gett jobb medan lägre färdigheter har gett jobb - bra betalda jobb, inte 27 000 kr i månaden utan 40 000 kr och uppåt.

Jag lägger här några exempel på orättvisa och helt otroliga fall jag personligen vet via inside information:

1. Kvinna 36 år, bara gymnasium, ser givetvis bra ut (ja, hon råkar vara mitt ex så jag vet väldigt mycket helt säkert) men hon har inte övertygat mig om någonting mer än en ordentlig och ansvarstagande kvinna med två barn som är stabil. Nu är hon avdelningschef på ett flott företag som gör shitloads med pengar inom IT, jag avslöjar inte mer p.g.a. integritet. Hon tjänar 60 000 kr/mån och vi kan bara totalt verkligen glömma att hon någonsin skulle kunna mäta sig med en som har en Ba eller också Ms inom IT/computer science. Det är så att så fort något tekniskt sker så måste hon anlita just de experterna. Vidare innefattar jobbet ekonomi, där hon bara är en hemmalärd amatör. Jag är helt säker på att hon aldrig skulle kunna mäta sig med en med Ba eller Ms inom ekonomi, låt säga en civilekonom. Jag vet inte om jag kanske får ett svar någon dag på om denna kvinna har knullat till sig jobbet eller inte, men det hela ter sig märkligt. Konklusionen är: Det var någon med nyckelposition för att ge henne jobb som VILLE ATT HON SKULLE JOBBA DÄR HON JOBBAR.


2. Kvinna 39 år telefonsäljare, tjänar 60 000 kr/mån, lågutbildad. Hon kan väl egentligen inte mer än de flesta här inne totalt sett, och jag tror hon tjänar mer än dubbelt så mycket som de flesta här inne på Flashback. Kunskap trodde jag genererade en högre inkomst men jag ser att det är tvärtom i detta fall. Konklusionen är: Det var någon med nyckelposition för att ge henne jobb som VILLE ATT HON SKULLE JOBBA DÄR HON JOBBAR.


3. Man 34 år, f.d. narkoman som inte hade mat för dagen under en tid, d.v.s. han var på "Plattan", inte bara en knarkare med jobb och bostad. Han är så dum att det skriker om det emellanåt; visst det finns intelligenta narkomaner och kriminella även om de är ganska få. Han är inte en av de senare. F.d. narkomanen har bara satts att rekrytera folk. Då han rekryterade inom det jag är utbildad inom och har hög kompetens inom, så märktes det tydligt att han inte hade annat än pinsamt låg kunskap inom ämnen, d.v.s mitt yrke. En god egenskap hos en rekryterare är ju just det att personen rekryterar inom det han själv tidigare har jobbat med. Narkomanen tjänar över 50 000 kr i månaden för att åka omkring och ha flyktiga samtal med dålig struktur där han många stunder framstår en del som ett vuxet barn. Väldigt långt ifrån professionell med andra ord, och det har inget med hur han ser ut att göra. Man hör också på telefonen att han är ganska oprofessionell. Konklusionen är: Det var någon med nyckelposition för att ge honom jobb som VILLE ATT HAN SKULLE JOBBA DÄR HAN JOBBAR.

Ska vi nu diskutera VILJAN? Hur påverkar vi viljan hos arbetsgivaren? Det hjälper ju tydligen inte att ha nyckelkompetensen, hög utbildning och högt betygssnitt från gymnasiet. Jag har 18.0 från svenskt gymnasium utan meritpoäng på en 20.0-skala. Det har ingen brytt sig om vad jag vet hittills i mitt fall. Dålig engelska fungerar tydligen bättre än exceptionellt bra engelska som anställd, om jag får uttrycka mina upplevelser. Jag har ju studerat i Oxford England, så engelskan är bättre än faktiskt någon annan jag hört hittills på alla ställen jag jobbat på. Ja, jag skryter lite men nu är jag förbannad.

Kan fler också bekräfta att det där att få bra jobb är i huvudsak två saker:

1. Kontakter

2. Utan kontakter när det är fina kvinnliga som anställs och då mera ett sexuellt hopp får avgöra beslutet. Detta sexuella hopp är att chefen även om han inte får sex direkt hoppas på sex framöver. Detta hopp kan utspela sig över lång tid och leder aldrig fram till sex.

De klarade sig igenom den svenska skolan oskadade och fick utveckla sina sociala förmågor där istället för att bli mentalt sönderknullade.

Livet är ett enda stort lotteri

Jag tänkte på knarkaren... Han var ju totalt misslyckad i skolan känner jag på mig.

Påminner mig om den unga kvinnliga syslöjdsläraren som fick jobb som rektor på högstadieskola. Nu vet jag inte mycket om hennes övriga meriter eller utbildning, men något säger mig att det är inte mycket med det. Däremot fick hon stöd av den förre rektorn som tydligen banade väg för henne in på jobbet.

Så ja, kontakter avgjorde allt i detta fallet.

Kontakter, hög social kompetens och förmåga att få människor att tro på den gör att man kommer längre än fancy papper.

Personkemi och personliga kontakter styr många gånger vem som får ett jobb.

I min branch har det tyvärr tagit sig in personer utan teknisk kompetens och det får jag erfara i stort sett varje arbetsdag.

Initiativförmåga och innovation saknas totalt då osäkerhet genomsyrar verksamheten, MEN det gagnar mig i min yrkesroll då jag med högre akademisk utbildning och därmed mer kunskap ger mig ett försprång och mer självsäkerhet då jag vet bakgrunden till många av de problem som utmanar oss.

Detta har gett mig en högre lön och mer förtroendekapital hos ledningen.

Jag utnyttjar ofta situationer till min egen fördel och leder arbetet framåt i rätt riktning inte för att jag påverkar inkommande problem men för att jag är bekväm i min position. Försöker bevara en positiv stämning och få mina medarbetare att känna att de tillhör ett vinnande lag.

Jag suger inte kuk eller slickar fitta för att få en högre lön.

Tidigare arbeten jag haft har genomsyrats av ett behov av att trycka ned personalen och härskarteknik användes frekvent. Ingen trivdes men många var beroende av sin inkomst och stod ut bara därför. Där anställdes släktingar med handikapp och barn till ledningen i sann buksvågeranda och personliga tjänster, jag föredrar att arbeta med tekniskt svaga individer än att arbeta med en sinnessvag släkting som har fått en anställning för att mamma jobbar som chef på huvudkontoret.

Mitt råd är att byta arbete och inte stanna i ett dysfunktionellt företag. Var den du är och bli accepterad eller flytta vidare till ett företag som vet att uppskatta dina talanger vilka de än är.

Annars gräver du bara ner dig längre och kan inte göra ett bra arbete, få högre lön och så vidare.

Inte nödvändigtvis. De flesta narkomaner var förvisso odugliga i skolan, men det är ingalunda så att alla knarkare per automatik var/är "misslyckade i skolan"; för vissa - mig exempelvis - gick det faktiskt rätt bra, även på högre nivå.

En knarkare som hamnade på Plattan var nästan helt säkert en sådan som inte ens sluförde gymnasiet. Nu finns undantag, MEN denne man är ett vuxet barn än idag och så långt ifrån smart att jag vrider mig generat emellanåt. Detta är ingen högbegåvning som råkade bli narkoman, utan en zero. Han är en nolla.

Det kallas kapitalism. Säljer det de gör och genererar vinst för företaget, så blir det eftertraktat. Karisma och kontakter spelar in mycket, men inget att bli bitter över, fråga dig istället om de blir glada innerst inne över det de gör. Sen kan du passa på att fråga dig, vill du jobba med något av de jobben de du beskriver har och i förlängningen, vill du leva deras liv?

Vet du, jag gör nästan vad som är helst som är moraliskt riktigt och lagligt för pengar. Jag har inte jobbet som min tjusning i livet just nu, utan har jobbet som ett verktyg för att finansiera min musik som jag brinner för. Bara jag slipper att stå ut med kliniskt sinnessjuka personer (har träffat dessa i arbetslivet, ja) och jag inte utsätts för oskyldiga beskyllningar så tål jag ganska mycket.

Partibok! Finns väl sällan mer samlad inkompetens än när sosseutnämningarna delas ut.

Man måste förstå att hög utbildning inte är det enda sättet för att bli framgångsrik och få "flotta" jobb.
Det är inte heller säkert att en lågutbildad person är inkompetent automatiskt bara för att den inte gått i skolan i 10 år. Vissa presterar bra i den traditionella skolmiljön medans andra inte gör det.
Är man helt inkompetent så får man inga bra jobb, så vida man inte har extremt bra kontakter som kan fixa jobb nånstans. Sånt förekommer såklart, men är oftast inte långvarigt om man inte kan sitt jobb.

Sj va jag typen som inte va bra alls i skolan. Väldigt mediokra betyg.
Men nu sitter jag ändå här och har det riktigt bra. Jobbar helt och hållet hemifrån kan man säga med sociala medier, personlig träning, lite aktier mm.
Hur tog jag mig så långt? Jo jag hade ngt som inte så många andra hade. En vinnarskalle!
När jag beslutat mig för ngt så ger jag mig inte.
Det är den vägen många av oss går som inte är högutbildade, men som ändå lyckas på andra sätt.

Man måste finna sånt man är bra på och gillar, och satsa på det.
Visst man kan ramla in på ett bananskal som en del gör genom kontakter och rent rövslickeri.
Men det är inte hållbart i längden. Gillar man inte det man gör och är bra på det så skiter sig allt.

Kom ihåg att många av de absolut rikaste och mest framgångsrika i världen inte har lång skolgång.
Kan det då vara så att skolan inte är optimalt anpassad för varje individ? Ja så är det naturligtvis.