Hur kliver en lång person smärtfritt in i en modern coupé med lågt tak?

Några polare ska hämta upp mig idag och jag får alltid sitta längst fram i bilen då jag är längre än alla andra. Men av någon anledning får jag alltid ont i nacken när jag sätter mig i bilen och det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än viker mig framåt med överkroppen.

Taket verkar helt enkelt för lågt för att det ska gå bekvämt till.

Har ni något tips?

Ta tag i handtaget ovanför dörren, sätt in vänsterbenet så långt fram du kan, häng dig i högerarmen så att du ligger i luften stödd på vänsterfoten och släng dig ner i sätet lite nonchalant.

LL

Det är ett evinnerligt problem med dagens moderna bilar, som tydligen blir lägre och lägre. Varför vet jag inte, men har väl dels med luftmotstånd och dels med tillverkningsmetoder att göra.

Själv är jag nu 55+, 176 cm lång, och min egen bil är en SUV, äldre XC90.
Det är så bra att kliva in i en bil man trivs med utan att behöva huka på nåt sätt, men idag hängde jag med en kompis i hans fina gamla 745:a. Sicket besvär det var att kliva ner, huka sig för takkanten, men sen satt man ju bra.

Men men, takkanten slog jag i när jag skulle gå ut....

Ska åka in till en Volvofirma en dag och kolla hur det är i deras senaste modeller, tror att det blir ännu jävligare att kliva i och ur, för särskilt 90-modellen ser ju ut som ett strykjärn.

Gäller dock inte deras SUV-modeller som verkar bekväma, fräcka, men lite dyra. Och det är nog inte bara Volvo som konstruerar och säljer vardagsbilar för vanligt folk, som är så.

Sätt dig först ner på tvären, så att säga. Vrid sedan in benen i bilen så att du sitter i färdriktningen. På detta vis sliter det mindre på knä och fotled också. Så här borde alla göra alltid.

Röven först sedan båda benen, sliter även mindre på sätet. Även om slitage på sätet främs brukar ske på förar sidan. Största problemet är att du behöver öppna dörren mycket.

jag är ju 60 plus så jag köpte mig en något förhöjd bil.

Det går inte att kliva in i småbilar utan att bryta sig fördärvad..Trots min ringa längd,165 cm,föredrar jag stora bilar som man stiger upp i, inte ålar sig in i..har en Chevrolet Suburban och en Lincoln Navigator.

Ungefär så.
Även om jag oftast sitter på förarsidan får det för det mesta bli röven först, ska man prompt in med fot/knä först bryter man väl av ratten eller något Så är jag ju 205 också.

Nackvärk får jag aldrig, men ryggstödet är jäkligt långt bak. Kan titta ut genom bakdörrens fönster om jag vill. Fan vet om det är ergonomiskt i längden.

Det där tänker jag på när jag sätter mig i min Jaguar XK8 som är tämligen låg och praktiserar därför en metod för att minimera slitaget på lädret. Som förare ska man ju också tråckla in högerbenet under ratten. (Den har i o f s en funktion att ratten vinklas upp automatiskt när man tar ur nyckeln men den hakar ofta upp sig och vill då inte åka ner igen så jag har stängt av den funktionen.)

Jag sätter mig först på snedden och viker in högerbenet under ratten. Sedan tar jag tag med höger armbåge på armstödet mellan stolarna och vänsterhanden på insteget och lyfter röven från sätet medan jag roterar underkroppen medurs till slutlig sittposition. På så sätt gnider och vrider jag inte röven mot sätet och undviker slitage. Byxor med knappar eller nitar i baken är självklart förbjudet.

När man väl sitter på plats så sitter man riktigt skönt.

Det finns ju högbyggda bilar som är mer besläktade med skåpbilar och som erbjuder högre och enklare insteg. Är ganska populära hos äldre med sämre rörlighet.

Över 195cm här, jag liksom glider in i min Volvo 960.
Hand på dörren, hand på ratten. In med röva och högerben, huvudet lutat till vänster och sen sjunker man ner i sätet. Går automatiskt.
Funkar bra för mig.

Min mor la en plastpåse under rumpan för att minska friktionen när hon fick svårt att röra sig.Funkar jättebra