Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-10-13, 14:01
  #1
Medlem
När man söker på vad fascism eller nationalsocialism är så är den överskuggande andelen svar olika tolkningar av dessa rörelsers olika attribut, såsom nationalism, rasism, stark statsmakt, korporativism, e.t.c. Sedan diskuterar man i längd om dessa attribut och hur de ter sig utan att verkligen komma fram till varför dessa ideologier innehåller dessa attribut.

Frågar man också någon som bekänner sig fascist eller nationalsocialist så får man många olika svar, vissa mer grumliga än andra, men det mest oklara av alla svar är att det är ett synsätt som grundar sig på "den naturliga ordningen". Samtidigt så strävar man att överskrida denna "naturliga ordning" på olika sätt genom politiska lösningar, så grundfrågan lämnas obesvarad.

Det som måste besvaras är inte vilka uttryck som fascismen eller nationalsocialismen har eller vad dess utövare vill tro att det är, inte ens vad ideologin innehåller för olika påståenden, eller vilka punktprogram som dess bekännare slår fast, utan vilken slags verklighetsanalys som ligger till grund för och som leder fram till en fascistisk eller nationalsocialistisk åskådning. Med andra ord, det är inte ideologin som sådan som är intressant, utan den föregående tolkningen av verkligheten eftersom det är denna tolkning som i sin tur leder fram till ideologin.

I politiska termer är det fråga om att identifiera ett problem och sedan föreslå en lösning. Ideologin är inget annat än den föreslagna lösningen, men ganska värdelös om man inte först känner till och förstår problemet. Alltså så måste man först identifiera problemet innan man kan föreslå en lösning och man kan inte alltid förstå problemets natur genom att enbart studera lösningen.

Den bästa förklaringen jag hittat på vad fascism är hittade jag i ett Youtubeklipp, går att se här:
https://www.youtube.com/watch?v=Pi818Ieypvo

Den verklighetsanalys eller problemanalys som fascismen utgår ifrån är att krig inte bara är en möjlighet utan en oundviklighet. Utifrån denna grundtes utvecklar fascismen ett samhälle som på det mest effektiva sätt ska kunna bemöta detta problem. Ordet "fascist" kommer ursprungligen från fascio som betyder förening eller enhet på Italienska. Ordets vidare etymologiska betydelse kommer från fasces som betyder bunt eller knippe som också är fascismens symbol. För om man ser konflikt och krig som oundvikligt då är det en strategiskt stark position att gå ihop i en förening så att alla medlemmar kan beskydda varandra. Spöknippet symboliserar denna strategi likt hur en sammanfogad bunt med träpinnar är mycket svårare att knäcka än en enskild kvist.

Nationalsocialismen skiljer sig från fascismen eftersom den inkluderar ras i sin analys. Jag har inte hittat någon lika bra förklaring av nationalsocialismen som fascismen, detta är därför min egen tolkning av nationalsocialismen: Nationalsocialismen är besläktad med fascismen genom att den gör samma verklighetsanalys som fascismen i att den ser krig som ett oundvikligt scenario men att krig inte är spontana allas krig mot alla utan har en raslig grund och motivation. Då framförallt att Judarnas intressen kolliderar med Tyskarnas och därför ville nationalsocialisterna besvara detta problem genom att utropa ett eget stortyskt rike där enbart rasrena Tyskar kunde vara medborgare och deportera eller internera Judarna.

Frågan är dock, gjorde fascisterna och nationalsocialisterna en felaktig analys av verkligheten när de gjorde tolkningen att livet är en kamp för överlevnad där kriget är oundvikligt? Innebar deras tolkning av tillvaron att de själva drog på sig kriget? Vad kan vi lära oss om detta? Betyder det att tillvaron är enklare eller mer komplicerad än så som fascisterna och nationalsocialisterna såg den?
Citera
2017-10-13, 17:53
  #2
Medlem
Du drar på för stora växlar med "kamp för överlevnad" och "krig", föreställningen handlar snarare om konflikt och avhandlas i Carl Schmitt's bok "Det politiska som begrepp".

Citat:
Den berömda och beryktade grundtesen i Det politiska som begrepp är att det är åtskillnaden mellan vän och fiende som konstituerar »det politiska». Utan fienden, fientligheten, konflikten och ytterst kriget existerar inte det politiska. Alla »egentliga» politiska teorier kännetecknas enligt Schmitt av att de utgår från att människan av naturen är ond. Människor vill i allmänhet inte varandra väl, och man gör klokt i att rusta sig för angrepp och försvar, att söka efter vänner och bundsförvanter. Den politiska åtskillnaden mellan vän och fiende får, menar Schmitt, inte blandas samman med andra tänkbara skillnader: god eller ond, vacker eller ful, lönsam eller olönsam etc. Den politiska fienden behöver inte vara moraliskt förkastlig, heller inte i ekonomiskt avseende en konkurrent, utan det kan tvärtom kanske vara lönsamt att göra affärer med honom. Den politiska fienden är rätt och slätt den andre, den främmande, den vars sätt att vara, vars livsform, är oförenlig med det egna sättet att vara. En privat fejd är inte politisk. En politisk fiendskap föreligger först när en grupp människor i all offentlighet konfronterar en annan grupp människor, det vill säga när en vän-fiende-gruppering föreligger.


https://www.bokus.com/bok/9789171733...-som-begrepp/#
__________________
Senast redigerad av Bananrepublikan 2017-10-13 kl. 17:55.
Citera
2017-10-13, 18:48
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bananrepublikan
Du drar på för stora växlar med "kamp för överlevnad" och "krig", föreställningen handlar snarare om konflikt och avhandlas i Carl Schmitt's bok "Det politiska som begrepp".https://www.bokus.com/bok/9789171733...-som-begrepp/#
Krig eller konflikt är en semantisk gradskillnad som inte ger trådens frågeställning någon ytterligare belysning.
Citera
2017-10-14, 08:24
  #4
Medlem
Iradeorums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Heliarchos
Krig eller konflikt är en semantisk gradskillnad som inte ger trådens frågeställning någon ytterligare belysning.

Nej, det är faktiskt inte bara en semantisk skillnad. Krig är förvisso kamp men bara en delmängd av den senare. Det blir också tydligt ifall du läser igenom exempelvis Mussolinis ”The doctrine of fascism”.
Citera
2017-10-16, 10:12
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Iradeorum
Nej, det är faktiskt inte bara en semantisk skillnad. Krig är förvisso kamp men bara en delmängd av den senare. Det blir också tydligt ifall du läser igenom exempelvis Mussolinis ”The doctrine of fascism”.
Vad är den avgörande skillnaden menar du?
Citera
2017-10-16, 12:59
  #6
Medlem
Iradeorums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Heliarchos
Vad är den avgörande skillnaden menar du?

Den jag redogjorde för så klart. En logisk skillnad ifall du är bekant med mängdlära. Eller vill du exempelvis hävda att idrott och krig är samma sak?
Citera
2017-10-16, 16:52
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Iradeorum
Den jag redogjorde för så klart. En logisk skillnad ifall du är bekant med mängdlära. Eller vill du exempelvis hävda att idrott och krig är samma sak?
Hur menar du att mängdlära har med skillnaden på idrott och krig att göra?
Citera
2017-10-16, 21:35
  #8
Medlem
Iradeorums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Heliarchos
Hur menar du att mängdlära har med skillnaden på idrott och krig att göra?


Både idrott och krig är kamp men begreppen är ändå inte synonyma. Krig är alltid kamp men det innebär inte att all kamp är krig. Krig är alltså en delmängd av kamp.
Citera
2017-10-16, 23:06
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Iradeorum
Både idrott och krig är kamp men begreppen är ändå inte synonyma. Krig är alltid kamp men det innebär inte att all kamp är krig. Krig är alltså en delmängd av kamp.
Har du funderat på ifall andra kanske har en annorlunda definition på vad idrott och kamp är?
Citera
2017-10-16, 23:27
  #10
Medlem
Iradeorums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Heliarchos
Har du funderat på ifall andra kanske har en annorlunda definition på vad idrott och kamp är?


Så...exempelvis en landskamp är ingen kamp? Men det kvittar hur du vill kategorisera idrott eftersom det blott var ett exempel. Krig är fortfarande bara en delmängd av kamp.
Citera
2017-10-16, 23:58
  #11
Medlem
För att återknyta till trådens ämne. Frågan är ifall nationalsocialismens och fascismens tolkning av verkligheten blir som en självuppfyllande profetia. Ifall den kamp eller konflikt man ser mellan nationer förstärks ifall man har en sådan historiesyn.

Även kommunismen har en historiesyn som bygger på konflikt, men istället för konflikten mellan nationer och raser så fokuserar den på konflikten mellan klasser och arbetsfördelning. Frågan är dock ifall människor verkligen identifierar sig så starkt med sin ras eller klass att de anser att det är värt att bråka om. Jag förnekar givetvis inte att det händer. Men frågan är ifall det inte är så att dessa ideologier genom att de påstår att historien är en historia av konflikter mellan klasser och raser och stater ställer in människor på konflikt eller ifall denna konflikt finns där av naturen.

Den militaristiska upprustning som sker under fascism eller nationalsocialism kan knappast vara en slump ifall man har en historiesyn som bygger på krig och konflikter. Likadant med kommunismen som ser klasskampen som oundviklig, men som det verkar så formar den istället en sektliknande anda av revolutionärer som av ideologiska skäl är "klassmedvetna" men i själva verket så känner de inte någon större känslomässig anknytning till de övriga i sin klass.
__________________
Senast redigerad av Heliarchos 2017-10-17 kl. 00:31.
Citera
2017-10-17, 20:25
  #12
Medlem
Iradeorums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Heliarchos
För att återknyta till trådens ämne. Frågan är ifall nationalsocialismens och fascismens tolkning av verkligheten blir som en självuppfyllande profetia. Ifall den kamp eller konflikt man ser mellan nationer förstärks ifall man har en sådan historiesyn.

Även kommunismen har en historiesyn som bygger på konflikt, men istället för konflikten mellan nationer och raser så fokuserar den på konflikten mellan klasser och arbetsfördelning. Frågan är dock ifall människor verkligen identifierar sig så starkt med sin ras eller klass att de anser att det är värt att bråka om. Jag förnekar givetvis inte att det händer. Men frågan är ifall det inte är så att dessa ideologier genom att de påstår att historien är en historia av konflikter mellan klasser och raser och stater ställer in människor på konflikt eller ifall denna konflikt finns där av naturen.

Den militaristiska upprustning som sker under fascism eller nationalsocialism kan knappast vara en slump ifall man har en historiesyn som bygger på krig och konflikter. Likadant med kommunismen som ser klasskampen som oundviklig, men som det verkar så formar den istället en sektliknande anda av revolutionärer som av ideologiska skäl är "klassmedvetna" men i själva verket så känner de inte någon större känslomässig anknytning till de övriga i sin klass.


Vill du inte erkänna att människans historia präglats av kamp för överlevnad? Kamp om resurser? Det hoppas jag inte. Frågan du egentligen borde ställa är hur kampen gestaltat sig. Är Karl Marx och hans materialistiska historieskrivning korrekt? Eller hade Hitler rätt i sin beskrivning? Nå, tittar vi på historieskrivningen så är det helt otvivelaktigt så att kampen mellan folk/raser är den helt dominerande. När det handlar om att tillförskaffa sig resurser och livsutrymme så har människor i huvudsak slutit sig samman etniskt. Inte i klasser. Hitler hade rätt och Marx hade fel.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback