Har ni någonsin funderat på att bara skita i brudarna?

Så gott som varje dag poppar det upp nya trådar i relation och samlevnad forat där ensamma killar skriver ut sin frustration över kvinnor och hur de aldrig får till det med någon. Har en helt ärlig fråga till dessa individer. Har ni någonsin funderat över att bara lägga budarna åt sidan? Att inte förgäves jaga mutta på krogen och tinder etc?

Om kvinnor orsakar er så mycket frustration kanske det är tid att lägga tid på nägot mer konstruktivt? Något som stärker er istället för att bryta ner er?

Har själv gått i celibat sen en tid tillbaka och ångrar det inte för en sekund. För mig innebar fruntimmer i slutändan bara en massa bekymmer. Det kostade mer än det smakade.

Jag har förövrigt haft ett antal flickvänner och några engångsligg i mitt liv. Så jag har upplevt den biten, men tröttnat på muttjakten och hysterin kring det hela totalt.

I övrigt har jag fått mer energi till att gå ut och uppleva allt annat som gör livet värt att leva och vara mer fokuserad.

Era tankar kring detta?

Jag håller med dig, har aldrig varit speciellt bra på förhållanden vilket alltid resulterat i kortare relationer ca 1 månad. Upplever bättre psykisk hälsa av att skita i dem och behandla dem som vem som helst istället. Fokuserar på annat istället, utbildning, litteratur och att förverkliga mitt eget liv.

Jag har haft samma tankar som dig där.
Haft ett långt förhållande och levt singellivet. Har egentligen inte svårt att träffa tjejer generellt genom Tinder osv. Men har blivit mer cynisk i hur det ser ut idag. Märker de blir svårare och svårare även på tex Tinder.

Tjejer höjs till skyarna och får enorm boost. Så de lägger knappt ner någon energi. Ska man få till något ligger oftast allt hos mig. De 40 jag träffat genom Tinder hade inte hänt om jag inte drivit på samtalat, frågat om träff osv. Isåfall hade jag träffat noll.

Sen på senare dar när man börjat må dåligt i sig själv pg av dumma jävla misstag så har jag faktist nu funderat på ta bort allt. Började med snap som jag tog bort i söndags där jag hade kanske 50 tjejer från tinder, många som jag dock inte ens skrev med alls.

Nu är det bara tinder kvar, men det kommer nog ryka också. Sen även Instagram.
Har funderat på börja lasra bort halva armen då en tatuerare förstört den, så då kommer man ju ändå se förjävligt ut i 3-4 år. Så känns ovärt att ens hålla på med saker som Tinder då tex.

Bättre att försöka skippa de helt. Enda som gör man har kvar de är ju för att jag inte vet hur jag hade klarat av celibat då jag inte brukar va utan mer än ett par veckor. Men de får man väl ta med tiden antar jag.

Fokusera på vänner, familj och jobbet istället. Utseendet kommer ändå inte bli som de en gång va.
Får leva själv och kunna pensionera sig tidigt istället och skaffa hund. Hellre de än sänka min standard och ta fulare tjejer än vad jag haft förr. Då hade jag blivit ännu mer deprimerad över de bara.

Livet blev inte som jag tänkt mig.
Men du har en stor poäng i det du skriver.

Värt att tillägga är att den här veckan har aldrig känts så tom som förut. Då man alltid fått någon snap av någon tjej eller liknande. Idag händer, absolut ingenting.

Lär ta ett tag till att vänja sig vid tystnaden.

Hur länge har du levt såhär och utan tjejer? Hur lång tid tog det innan du började skita i att sakna sex och liknande?

Jag lever som du beskriver. Tidigare blev det i alla fall ett årligt knull men nu är torkan större än så. Vet att ett förhållande skulle knäcka mig mentalt.

Men du kan ju prata med folk (killar som tjejer) även om du inte planerar att ragga på/ligga med dom?
Då behöver det ju inte bli så tyst heller (om du nu inte är ute efter just tystnad).

Jag tjötar lite då och då med folk här på Flashback bara för att det är roligt att prata med folk.

Ja jag har vänner som jag pratar med då och då. Men eftersom jag gått in i en halvt depression så har jag inte så mycket ork egentligen till de heller. Är mest de närmsta som jag pratar med.

Men känns inte som de kan ge lika mycket närhet satt säga. Är väl de man saknar, äkta närhet och någon att dela livet med på ett genuint plan. Känns inte som många tjejer värdesätter saker idag för de har så lätt att bara träffa nya hela tiden.

Jag tror inte ditt sätt att leva på är speciellt nyttigt. Jämför med om du köper två små glada hamstrar som kutar runt i sin bur, knullar, och sprider glädje. Men så efter ett tag slutar de upp och syns inte till alls längre. De sitter bara och trycker i varsitt litet hamsterhus och visar inget intresse alls för någonting. Även hos djur skulle man alltså reagera på beteendet som felaktigt och förmoda att djuren troligen snart skulle avlida.

Du ska nog se detta som ett tydligt tecken på depression som du behöver göra något åt för att få ett vettigt liv. Jag säger inte att en partner är A och O, men ett normalt förhållandesätt till konceptet är ett bra livstecken.

jag har levt såhär närmare två år. Plus minus någon månad och ett kort "återfall" för ett år sedan. I början saknade jag sex riktigt mycket. Blev nästan lika jobbigt som nikotin abstinens emellanåt. Men efter ett par månader mildrades det och blev mer uthärdligt. Efter det blev det gradvis bättre. Efter ca 8 månader hade jag helt kommit tillfreds med situationen och kunde emellanåt undra vad det var jag tyckte var så svårt med det från början. Fick tid att reflektera över livet och vad som verkligen är viktigt.

Poängen går nog hem, men välj ett annat djur. Hamstrar är extremt territoriella och lever ensamma. En hane tolereras bara när honan löper, och efter parningsakten kan han få på käften direkt Han får springa iväg till sitt eget bo.

Jag tror dock att du kan ha rätt i din analys, men också kanske att man inte ska fästa så mycket vikt vid detta med en partner. I första hand gäller det väl att finna en trygghet i sig själv.

förstår ditt tanke sätt, men har ett par invändningar. Skillnaden mellan mig och depressions hamster är att jah inte sitter och "trycker i mitt hamsterhus" jag har börjat träffa vänner mer. Tagit kontakt även med dom som jag inte träffat på år och dar. Har börjat gymma, engagera mig i idrott och skaffat ett bättrr jobb. Energin till allt det där fick jag genom att radera en av de största energi tjuvarna i mitt liv: tjejer och allt vad där hör till.

Och jo jag är väl medveten om att jag är cynisk så det blir skrämmande för många. Men för mig har mitt livs val bara gagnat mig. Hade jag hittat en fin tjej som verkligen värdesätter mig som människa och visat respekt hade jag förmodligen känt annorlunda. Men känns inte realistiskt för mig någonstans. Därför går jag min egen väg. Inte minst för att respektera mig själv. Varför fortsätta med någonting som ändå bara slutat i tragedi för mig? Man måste kunna göra om och göra rätt.