Hej!
Jag har på senaste tiden funderat på och läst väldigt mycket om ADD.
På varje ställe jag letar hittar jag information som beskriver mig på PRICKEN.
Nu är det så att jag är 20+, halvvägs genom studierna på en högintensiv skola och på utsidan kan det
se ut som att jag kan hålla i tyglarna.
I själva verket är allt en röra och 90% av det jag gör MÅSTE ske under pressande omständigheter vilket leder till stress och oro. Somnar sent varje kväll, kan inte använda en kalender, prokrastinerar, går ut och "festar"med diverse droger för att komma bort från allt ansvar etc.
Detta börjar bli väldigt jobbigt då jag under skolans gång utsätts för mer och mer ansvar över mig själv och andra och i hemlighet känner att jag inte har någon koll överhuvudtaget.
Anledningen till att jag börjat söka runt så mycket om ADD är att jag nyligen tog amfetamin och märkte att de sociala spärrarna i mitt huvud försvann och jag kunde uttrycka mig på ett sätt som jag till vardags är helt inkapabel till. Jag kunde diskutera ämnen jag är intresserad av på ett fokuserat och samlat sätt utan att tänka på hur detta såg ut för omvärlden, jag lät det bara rinna.
Nu är det ju så att amfetamin är en centralstimulerande drog och att den givetvis har liknande effekt på de flesta människor, men jag känner på något sätt att mitt "rätta" jag kom ut, och detta skrämmer mig, men samtidigt känns det som att röran i ens vardag skulle kunna samlas på något sätt och klarheten gjorde att jag behövde tänka igenom detta efteråt.
Nu blev det mycket här...
Några anledningar till att jag vill göra detta test är:
*Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig (drivs av deadlines), fått råd av lärare att göra test från lågstadiet till gymnasiet.
*Min mor sa nyligen att hon "guidade" mig tillsammans med min grymma lärare i lågstadiet och struntade i dessa tester för de trodde jag var omogen (skulle flyttas upp en klass, istället stannade jag kvar och fick senare i mitt liv gå om ett år för att allt var piss)
*Svårt att gå till sömns, organisering (vilket märks tydligare vid mer ansvar), ta tag i uppgifter (skola och vardagsliv som städning, räkningar, kontakt med vänner och familj osv),
"romantiska" relationer (syntax error), svårt i "övergångar" i livet, konstant oro/ångest och diverse stämmer allt in på definitionen av ADD.
Det jag vill komma fram till är:
Hur skall jag gå till väga för att få psykologerna/psykiatrerna att lyssna?
Har tidigare varit hos en psykiatrer till följd av ett högt "score" på adhd-delen av en annan psykiatrers enkät. Detta ledde till en 5 minuters diskussion där adhd uteslöts direkt (men det är inte adhd jag undrar över).
Har tänkt boka möte med någon och vet att denne kommer vifta bort det så fort jag nämner skolan.
Hur skall man gå tillväga ifall det visar sig att jag inte alls har något jag så in i själen tror att jag har?
Mikrodosera amfetamin köpt från darkweb för att inse att jag misslyckats med något de flesta andra verkar klara av för att sedan sakta men säkert gå under?
Kan även tillägga att jag tidigare i mitt liv blivit diagnostiserad med BDD, vilket i princip betyder att man lägger extremt fokus på sitt utseende på ett negativt sätt, detta tror jag blev amplifierat efter gymnasietiden då jag inte visste vart jag skulle ta vägen vilket ledde till isolering och skam.
Hoppas texten är någorlunda läsbar,
Mvh.
Jag har på senaste tiden funderat på och läst väldigt mycket om ADD.
På varje ställe jag letar hittar jag information som beskriver mig på PRICKEN.
Nu är det så att jag är 20+, halvvägs genom studierna på en högintensiv skola och på utsidan kan det
se ut som att jag kan hålla i tyglarna.
I själva verket är allt en röra och 90% av det jag gör MÅSTE ske under pressande omständigheter vilket leder till stress och oro. Somnar sent varje kväll, kan inte använda en kalender, prokrastinerar, går ut och "festar"med diverse droger för att komma bort från allt ansvar etc.
Detta börjar bli väldigt jobbigt då jag under skolans gång utsätts för mer och mer ansvar över mig själv och andra och i hemlighet känner att jag inte har någon koll överhuvudtaget.
Anledningen till att jag börjat söka runt så mycket om ADD är att jag nyligen tog amfetamin och märkte att de sociala spärrarna i mitt huvud försvann och jag kunde uttrycka mig på ett sätt som jag till vardags är helt inkapabel till. Jag kunde diskutera ämnen jag är intresserad av på ett fokuserat och samlat sätt utan att tänka på hur detta såg ut för omvärlden, jag lät det bara rinna.
Nu är det ju så att amfetamin är en centralstimulerande drog och att den givetvis har liknande effekt på de flesta människor, men jag känner på något sätt att mitt "rätta" jag kom ut, och detta skrämmer mig, men samtidigt känns det som att röran i ens vardag skulle kunna samlas på något sätt och klarheten gjorde att jag behövde tänka igenom detta efteråt.
Nu blev det mycket här...
Några anledningar till att jag vill göra detta test är:
*Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig (drivs av deadlines), fått råd av lärare att göra test från lågstadiet till gymnasiet.
*Min mor sa nyligen att hon "guidade" mig tillsammans med min grymma lärare i lågstadiet och struntade i dessa tester för de trodde jag var omogen (skulle flyttas upp en klass, istället stannade jag kvar och fick senare i mitt liv gå om ett år för att allt var piss)
*Svårt att gå till sömns, organisering (vilket märks tydligare vid mer ansvar), ta tag i uppgifter (skola och vardagsliv som städning, räkningar, kontakt med vänner och familj osv),
"romantiska" relationer (syntax error), svårt i "övergångar" i livet, konstant oro/ångest och diverse stämmer allt in på definitionen av ADD.
Det jag vill komma fram till är:
Hur skall jag gå till väga för att få psykologerna/psykiatrerna att lyssna?
Har tidigare varit hos en psykiatrer till följd av ett högt "score" på adhd-delen av en annan psykiatrers enkät. Detta ledde till en 5 minuters diskussion där adhd uteslöts direkt (men det är inte adhd jag undrar över).
Har tänkt boka möte med någon och vet att denne kommer vifta bort det så fort jag nämner skolan.
Hur skall man gå tillväga ifall det visar sig att jag inte alls har något jag så in i själen tror att jag har?
Mikrodosera amfetamin köpt från darkweb för att inse att jag misslyckats med något de flesta andra verkar klara av för att sedan sakta men säkert gå under?
Kan även tillägga att jag tidigare i mitt liv blivit diagnostiserad med BDD, vilket i princip betyder att man lägger extremt fokus på sitt utseende på ett negativt sätt, detta tror jag blev amplifierat efter gymnasietiden då jag inte visste vart jag skulle ta vägen vilket ledde till isolering och skam.
Hoppas texten är någorlunda läsbar,
Mvh.
