Citat:
Ursprungligen postat av
supremanic
Finkultur är ett intressant fenomen Hur intressant och vacker är egentligen en 400 år gammal tavla målad i ett kasst perspektiv egentligen? Tydligen väldigt om tillräckligt många intalar sig att den är det
Masspsykos även kallat...Eller Kejsarens nya kläder-syndromet...
Kan du utveckla mer angående "kasst perspektiv"? Vad syftar du exakt på för typ av målning? Du vet att många tavlor som målades för 400 år sedan är objektivt sätt väldigt framstående ur ett tekniskt perspektiv? Intressant att du klagar på "kasst perspektiv" samtidigt som du älskar "cd-skivor och grafik ur gamla dataspel"
. Du vet, risken är väldigt stor att allt handlar bara om att du är en filiströs babianbarbar och ogillar den klassiska konstens briljans eftersom du och din personlighet är liksom en antites i förhållande till dess fantastiska natur.
Jag tycker personligen det är väldigt mycket "kejsarens nya kläder" över klassisk finkultur när kristna konservativa försöker framhäva den som någon sorts manifestation av kristna och icke-dekadenta värderingar när den allt för ofta är rätt antikristen och dekadent.
Allting är väl i så fall en masspsykos? Du är ju minst lika psykotiskt och "kejsarens nya kläder", det är en sak som är säker: Snälla berätta för mig varför gamla cd-omslag och grafik ur gamla dataspel har ett bättre perspektiv
Citat:
Samma med operor och konserter med symfoniorkestrar. Mest en tillställning för idioter att klä upp sig och sitta med näsan i vädret. Endast ett fåtal tilltalas av själva musiken medans många bara tycker att det plinkar lite lagom fint sådär.
Jag skulle nog vilja hålla med om att det är en minoritet av alla som går på operor och klassiska konserter som har en genuin passions för det. Det är väldigt mycket filiströsa kälkborgare och stekarbrats som går på denna typ av tillställningar för att det stärker sin självkänsla och får dem att känna sig "elitistiska" och "sofistikerade". Fast å andra sidan finns det operor och klassisk musik som är i princip underhållning, så det finns en del av dessa filiströsa människor som kan tilltalas av vad de upplever om de går på rätt uppsättning.
Enligt mina fåtöljspekulationer är det cirka 20%-30% av de som är på dessa kulturella tillställningar som faktiskt är genuina entusiaster, och endast 10% är äkta "hardcore"-entusiaster.
Fast liknande fenomen kan du även se på exempelvis Hiphop- och Rockkonserter (fast det tar sig bara an ett annat uttryck och utseende).
Men sen handlar det också om hur lättillgängligt och obskyrt något är, och ju smalare det blir desto mer personer som är där kommer vara genuina entusiaster. Observera dock att i detta fall kommer det dock finnas filiströsa kreddsökare som går hit för att det ska förstärka deras självkänsla och få dem att känna sig "kreddiga".
Med det i åtanke är det värt att poängtera att även Högerpopulister/extremister är filiströsa babianbarbarer, och majoriteten av alla koncentrationslägervakter i Tredje Riket lyssnade på Beethoven och läste Goethe i barackerna om kvällen mer för att det är "tyskt" och "ugha-ugha-ugha germanskt" än för att de faktiskt genuint uppskattade kulturobjekten.
Citat:
Själv är jag inte högerpopulist utan endast högerextremist. Ibland även nazist när andan så faller på
Det är ju lite märkligt då att du är så nedsättande mot klassisk finkultur och samtidigt uppskattar urartad och degenererad dataspelsgrafik, skivomslag och Giger. Fast å andra sidan finns det ju homosexuella Furrnyazister, så jag är inte direkt förvånad. Om du nu kallar dig för nazist så måste du dock poängtera att du inte delar deras konstsyn åtminstone.
Citat:
Tycker tavlor som Måååna Lisa ser ut som skit och de tilltalar mig inte alls. Renoir är lite intressant. Giger och Bosch tilltalar mig mer. Finns dock omslag till cd-skivor och grafik ur gamla dataspel som jag finner mer estetiskt tilltalande än den så kallat erkända klassiska finkulturen.
Smak är något man ofta inte kan rå för. Det är inget "fel" i att ej kunna uppskatta Da Vincis tavlor eller annan renässanskonst om man åtminstone kan kompensera det med att man exempelvis gillar kanske istället något annat som Bysantinska mosaiker eller Barockens målningar. Åtminstone om man påstår sig vara någon sorts högerpopulist/högerextremist som framhäver hur "fantastisk" den klassiska konsten är.
Renoir ansågs väl vara urartad konst av Nazisterna? Giger skulle definitivt anses vara det, och det roliga med Bosch (som Nazisterna förmodligen inte tycker var det) är objektivt sätt urartad, sjuklig och degenererad konst, men givetvis tycker inte Nazisterna det eftersom: "Men, men, men, men, men, men hans målningar är ju gamla!!!!!". Hade Bosch levt i Tredje Riket hade de givetvis förbjudit honom från att fortsätta måla.
Citat:
Den typen av kultur kanske betydde något för 200 år sen. Nu är den blott en chimär för klass. Redo att anammas av vilken posör som helst.
Det betyder fortfarande något idag då jag och många andra genuint uppskattar den. Om du tror på allvar att alla som gillar denna typ av konst ägnar sig åt "blott chimär för klass och redo att anammas av vilken posör som helst" så är det en indikation på att du har någon sorts form av hjärnskada. Finns det människor som använder denna konst på detta vis? Givetvis. Men det finns fortfarande hur mycket människor som helst som faktiskt uppskattar det (icke-filiströsa människor som uppskattar klassisk finkultur).
Citat:
Edit: Kom på att Giger kanske inte räknas som finkultur för att han inte är flera hundra år gammal. För det är väl måttstocken för när kultur räknas som fin väl?!
Giger är inte "klassisk finkultur" ur den bemärkelsen jag utgår efter i förhållande till vad som anses vara >>klassisk<< finkultur. Skulle dock helt klart säga att Giger är relativt finkulturell ur ett modernt perspektiv. Han är kvalitativ, men det är lite i mellanlandet mellan finkultur och folklig underhållning om du frågar mig. Skulle säga att han är lite som en modern John Bauer.
Tidsfaktorn spelar in eftersom verken får ofta tala för sig själva utan att allt medföljande bagage lyser igenom. Exempelvis ansågs inte Lord Byron vara finkultur på sin tid av dåtidens finkulturella etablissemang, utan snarare som "tramsigt", "folkligt" och "low brow".
Är rätt säker på att exempelvis Black Sabbath kommer anses vara rätt finkulturella i framtiden.