2006-01-13, 16:46
#1
båda var/är 18 och väger ca 70 kg båda två
Det hela började hösten -05 då jag bestämde mej tillsammans med en kompis att leta rätt på toppslätsskivlingar. När vi funnit så många som ca 20 stycken var så slutade vi leta för tillfället. Jag minns inte riktigt om det var söndagen efter det som vi åt dem fast det va i alla fall en väldigt fin dag. Ca 20 grader varm och inte ett enda moln på hela ljusa dagen. Jag och min polare träffades på stan vilket var ungefär lika långt från bådas hem vid kanske ett tiden på dagen. Vi har en ganska stor park vid stan så vi köpte ett 6-pack och börja dagen med att knäcka en bärs var i parken. Vi hade även en ganska fin joint med oss.
Det finns en väldigt fin äng i utkanten på stan som bjuder på en utsikt över halva stan. Dit var vi på väg.
Ungefär halv vägs dit satte vi oss på ett soft ställe för att tugga i oss svamparna. Redan efter 5 min började vi känna oss lite konstiga och undrade om det inte var bärsen som vi sköljt dem med som kickade. (Detta var första gången jag käkat svenska svampar och tredje gången sammanlagt). Men det bara fortsatte så jag blev lite nervös om dessa svampar skulle skilja sig mycket från de som vi käkat i Amsterdam. Där kickade det inte alls så här fort. Nu hade vi gått ca 1 km från det att vi svalde svamparna och efter lite traskande bland buskar och träd kom vi fram till det sista hindret. - En stor bilväg. Vi hade redan hunnit bli lite trippade så vi såg alla bilar som "Babylons lakejer" som till vilket som helst pris ville få oss att stanna i babylon och inte upptäcka friheten. Vi lyckades enkelt överlista dem genom att bara springa över vägen. ÄNTLIGEN FRIA! Det kändes fantastiskt.
Nu var det bara att traska vidare till stenen som var på toppen av ängen. Det var dock fullt av kossor på ängen och det skrämde oss en aning för varje gång vi letat efter svamparna så har kossorna visat sig vara lite aggressiva. Allt kändes annorlunda nu. Det kändes som om vi var ett med naturen och vi tillhörde kossorna på ett helt fett sätt, och det märktes att de kände likadant med oss.
Vi satte oss på stenen och vilade upp oss efter den långa promenaden dit. Nu hade allt börjat bli bra mäktigt. kossorna står nu alldeles intill oss och jag ser ett konstigt virvlande som utvecklar sig till hallucinationer i himmlen trotts att det inte är ett moln där.
Vi har stenen som bas för våra äventyr. Vi lägger väskorna och tröjorna på den. Min kompis trevar runt i bar överkropp och känner sig som simbas far Mofasa. Jag ser på honom som om han vore det för en stund och jag själv känner mej så obetydligt liten i det hela stora. Vi känner oss väldigt trygga runt stenen och går inte längre än kanske 20 meter ifrån den. Det känns rätt, vi ska helt enkelt vara där för tillfället. Vi viftar med armarna och bara känner oss så otroligt sunda och hälsosamma. Tiden har vi ingen aning om. Nåt sånt existerar inte ens.
Efter nån stunds trippande vid stenen blir vi likt nyfikna kattungar eller som småbarn sugna på att utforska våran planet så vi väljer att gå in i skogen bakom ängen. Där finns det en vandringsled som går precis ut med ängen. När vi väl går där inne ser vi hur träden har böjt sina grenar för att ge oss ett underbart skydd mot allt ont och det likar ett långt valv.
Vi hinner inte vandra mer än ca 30 meter innan jag får syn på en jättestor stenbumling som vi bara måste bestiga. När det är avklarat så får vi syn på ytterligare en stor sten som vi bara måste bestiga. När vi står där uppe så ser vi helt tydligt att det är trollens värld vi kommit till. Vi såg inga troll men vi var bara helt säkra på att det var här de bodde. När vi suttit en stund och beundrat trollskogen uppenbarade sig en otroligt stor urskog med ett stort berg framför oss. Det var här vart dinosaurierna levde för länge sen så jag tog ett litet försprång på ca 40 meter och kollade om det såg lika mäktigt ut borta vid berget. När jag stod framför det så såg både jag och min vän att det var dit upp vi skulle. Den första halvan på bergen var inte säskillt svår att bestiga men den andra blev helt vertikal så där stanade vi och satte oss under en stor klippa, eller närmare sagt i ett fack som gick in i berget. Landningen hade redan påbörjat lite då vi kom upp så den visiten blev inte så lång utan vi traskade ner och ut ur skogen, tillbaka till ängarna vi var på innan.
Vi hittade ett fint träd som gick att sitta i. Där tände vi jointen och bara mådde bra. Där satt vi ett tag tills det började bli skymning och när mörkret kom hade vi redan begett oss till stan igen.
De va en ganska konstig tripp för den höll sig inte maxad mer än kanske 3 timmar men man var så jävla trippad under tiden å det var konstigt att så få svampar kunde ge en sån styrka på kicken men ja antar att de är pga att vi va ute hela dagen å vädret var fantastiskt å allt bara stämde den dagen.
Jag har haft en del resor efter detta men inget går att jämföra med en riktig natur tripp på en fin och varm höstdag.
Det hela började hösten -05 då jag bestämde mej tillsammans med en kompis att leta rätt på toppslätsskivlingar. När vi funnit så många som ca 20 stycken var så slutade vi leta för tillfället. Jag minns inte riktigt om det var söndagen efter det som vi åt dem fast det va i alla fall en väldigt fin dag. Ca 20 grader varm och inte ett enda moln på hela ljusa dagen. Jag och min polare träffades på stan vilket var ungefär lika långt från bådas hem vid kanske ett tiden på dagen. Vi har en ganska stor park vid stan så vi köpte ett 6-pack och börja dagen med att knäcka en bärs var i parken. Vi hade även en ganska fin joint med oss.
Det finns en väldigt fin äng i utkanten på stan som bjuder på en utsikt över halva stan. Dit var vi på väg.
Ungefär halv vägs dit satte vi oss på ett soft ställe för att tugga i oss svamparna. Redan efter 5 min började vi känna oss lite konstiga och undrade om det inte var bärsen som vi sköljt dem med som kickade. (Detta var första gången jag käkat svenska svampar och tredje gången sammanlagt). Men det bara fortsatte så jag blev lite nervös om dessa svampar skulle skilja sig mycket från de som vi käkat i Amsterdam. Där kickade det inte alls så här fort. Nu hade vi gått ca 1 km från det att vi svalde svamparna och efter lite traskande bland buskar och träd kom vi fram till det sista hindret. - En stor bilväg. Vi hade redan hunnit bli lite trippade så vi såg alla bilar som "Babylons lakejer" som till vilket som helst pris ville få oss att stanna i babylon och inte upptäcka friheten. Vi lyckades enkelt överlista dem genom att bara springa över vägen. ÄNTLIGEN FRIA! Det kändes fantastiskt.
Nu var det bara att traska vidare till stenen som var på toppen av ängen. Det var dock fullt av kossor på ängen och det skrämde oss en aning för varje gång vi letat efter svamparna så har kossorna visat sig vara lite aggressiva. Allt kändes annorlunda nu. Det kändes som om vi var ett med naturen och vi tillhörde kossorna på ett helt fett sätt, och det märktes att de kände likadant med oss.
Vi satte oss på stenen och vilade upp oss efter den långa promenaden dit. Nu hade allt börjat bli bra mäktigt. kossorna står nu alldeles intill oss och jag ser ett konstigt virvlande som utvecklar sig till hallucinationer i himmlen trotts att det inte är ett moln där.
Vi har stenen som bas för våra äventyr. Vi lägger väskorna och tröjorna på den. Min kompis trevar runt i bar överkropp och känner sig som simbas far Mofasa. Jag ser på honom som om han vore det för en stund och jag själv känner mej så obetydligt liten i det hela stora. Vi känner oss väldigt trygga runt stenen och går inte längre än kanske 20 meter ifrån den. Det känns rätt, vi ska helt enkelt vara där för tillfället. Vi viftar med armarna och bara känner oss så otroligt sunda och hälsosamma. Tiden har vi ingen aning om. Nåt sånt existerar inte ens.
Efter nån stunds trippande vid stenen blir vi likt nyfikna kattungar eller som småbarn sugna på att utforska våran planet så vi väljer att gå in i skogen bakom ängen. Där finns det en vandringsled som går precis ut med ängen. När vi väl går där inne ser vi hur träden har böjt sina grenar för att ge oss ett underbart skydd mot allt ont och det likar ett långt valv.
Vi hinner inte vandra mer än ca 30 meter innan jag får syn på en jättestor stenbumling som vi bara måste bestiga. När det är avklarat så får vi syn på ytterligare en stor sten som vi bara måste bestiga. När vi står där uppe så ser vi helt tydligt att det är trollens värld vi kommit till. Vi såg inga troll men vi var bara helt säkra på att det var här de bodde. När vi suttit en stund och beundrat trollskogen uppenbarade sig en otroligt stor urskog med ett stort berg framför oss. Det var här vart dinosaurierna levde för länge sen så jag tog ett litet försprång på ca 40 meter och kollade om det såg lika mäktigt ut borta vid berget. När jag stod framför det så såg både jag och min vän att det var dit upp vi skulle. Den första halvan på bergen var inte säskillt svår att bestiga men den andra blev helt vertikal så där stanade vi och satte oss under en stor klippa, eller närmare sagt i ett fack som gick in i berget. Landningen hade redan påbörjat lite då vi kom upp så den visiten blev inte så lång utan vi traskade ner och ut ur skogen, tillbaka till ängarna vi var på innan.
Vi hittade ett fint träd som gick att sitta i. Där tände vi jointen och bara mådde bra. Där satt vi ett tag tills det började bli skymning och när mörkret kom hade vi redan begett oss till stan igen.
De va en ganska konstig tripp för den höll sig inte maxad mer än kanske 3 timmar men man var så jävla trippad under tiden å det var konstigt att så få svampar kunde ge en sån styrka på kicken men ja antar att de är pga att vi va ute hela dagen å vädret var fantastiskt å allt bara stämde den dagen.
Jag har haft en del resor efter detta men inget går att jämföra med en riktig natur tripp på en fin och varm höstdag.
