Mår dåligt av att inte ha en flickvän (eller en vän öht).

Pluggar i universitetet och mår dåligt över att jag inte har vänner eller någon tjej. Jag är i princip en ensam varg, jag passar inte ihop med någon alls, jag vet inte varför. Jag är generellt sätt trevlig mot andra och visar tacksamhet när jag pratar med andra, däremot pratar jag inte mycket eftersom jag aldrig har något att säga. Svårt att fokusera på studierna då man inte har ett liv vid sidan om, verkligen jobbigt.

Jag gymmar, har koll på hygienen, tar inte på mig samma kläder varje dag och ändå verkar det vara svårare än avancerad kvantmekanik för att få en vän/tjej. Är 20 just nu och det är mitt första år.

Svårt att inte vara pessimistisk, de flesta tjejer är redan tagna eller helt enkelt ointresserade. Någon med råd?

Jag ska lista mina karaktäristiska brister:

• Jag är tyst.
• Har inte mycket att säga.
• En väldigt tråkig person pga punkter ovan.
• Väldigt känslolöst ansiktsuttryck ("distanced").

Vet fan inte vad jag ska göra, jag kan inte tvinga mig själv att prata mer och när jag försöker så dör konversationen ut väldigt snabbt. Har Asperger's så den skiten kan förklara min situation.

det brukar vara så i Sveriges universitet vet ej varför i alla andra länder man brukar hitta snabb alltid någon, andra länder tjejer kommer till dig och börjar prata redan första veckan, i Sverige dem är som "grottfolk" tjejer väntar alltid mannen ska ta första steget, och killarna tittar bara på tjejer!

det bästa är att hitta eget hobby typ spela guitar eller liknande

Korrekt.

Du får försöka hooka med en annan aspie. En "normalstörd" (som en del säger) kommer förmodligen inte fungera ihop med dig.

Vill inte vara med någon pga diagnosen, jag har bara mild asperger's så jag är inte fullständigt socialt efterbliven utan bara har ingen aning fan man ska prata om och hur.

Jag har haft lite liknande erfarenheter.
Hade på universitetet lite folk jag pratade med på raster/lunch men inte mer än så. Ingen tjej.
Mådde piss till stora delar pga det. Delvis för att det suger att vara ensam när man inte vill det, delvis av skam.

I efterhand känner jag att en anledning var att jag inte hittade ett sammanhang där en större grupp umgicks och där jag kände mig avslappnad och fick ut något av umgänget.
Det gjorde att jag aldrig hade större grupperingar att hänga med och festa med etc. Då träffade jag inga tjejer under omständigheter som kunde leda nånvart.

Så mitt råd vore; försök fundera på om det finns någon hobby eller förening du skulle kunna gå till, där folk umgås i gäng.

För övrigt har jag fortfarande inte många vänner men egentligen trivs jag med det. Och efter att jag träffade min flickvän (på nätet) för några år sedan så slutade jag att bry mig om skit som stigmat att inte festa på en fredag eller inte ha en stor umgängeskrets. Har några vänner som jag får ut något av att umgås med och de träffar jag ibland.

Allt detta med föreningar och skit, kanske bara jag som är lat som fan. Har inga hobby, mina hobbyn är att gymma och runka medans jag pluggar matematik. Finns inga mer.

samma här, fredag fest är för folk som är typ "tomt" i huvud, bättre en fredags kväll här på flashback eller fiska

runka inte så ofta då blir det för lite energi både i huvud och själen

Skämtade bara, runkar inte. Har inte ens drivet till att göra det.

bra för dig ;

ps. försökt meditera det hjälper, eller varför inte träna qi gong finns bra böcker

Tror inte meditation hjälper för mig, gjort det förr och det är endast bra ifall man vill koppla av under en stund.

Jag hade samma problem när jag pluggade. Försök bli klar bara och skaffa ett jobb.

Dethär med att man träffar en massa tjejer på college, det gäller bara i USA där de har stora dorms. I sverige är det döfött, tillochmed på korridor.