Kringlorna är klara nu, servera
Mer korvar på grillen
Mer lökringar i fritösen
Senap, chili, ost på din, enjoy
Din korv är kall? Stick upp den
Mer kringlor till dig
Soporna måste kastas
Korv på pinne med ketchup till dig
Disken måste diskas, är jag den enda som jobbar här?
Rusning, dass först
Korvarna är slut, fler på grillen
Nachos med extra allt till dig, bryr mig inte du får extra allt för jag har bråttom
Korv, vanligt bröd, ketchup, senap, bostongurka och chili
Helvete
Mera kringlor
Soporna kastas igen, känga, känga, känga
etc etc etc.....
Cook, Serve, Delicious! 2 är ett spel som genom ett japanskt, arkadliknande interface simulerar jobb man egentligen spelar spel för att fly undan. Man ska vara kock på x antal olika restauranger och hela spelet gör sitt yttersta för att stressa skiten ur dig konstant, inte nog med att du ska ta hand om maten, du skall agera bartender, städa haket, placera ut råttfällor, boxas med rånare mm.
Varför spelar jag ett sådant här spel, varför tycker jag att det är kul? Är jag arbetsnarkoman? Är skaparna sadister? Är det något slags socialt experiment? Spel som Farming Simulator ex har ju iaf element av att man bygger och skapar nånting men här så är det bara stress, stress och mera stress för att du ska pumpa ut olika maträtter i olika utföranden till en massa vidriga kunder som bara gnäller och inte betalar dricks. Igen, varför är det roligt? Är det egentligen roligt eller är jag bara uttråkad? Nån annan som spelar spelet, finns det någon med psykologisk utbildning som kan förklara varför man ens vill spela ett spel som bara simulerar sådant man egentligen borde vilja undvika?
EDIT:
Ja..... titta bara!
https://www.youtube.com/watch?v=KyYybb7phGE