Katerina Magasin

Men än värre än politikernas förlamning är den frozen fright som ser ut att ha drabbat oss alla som kollektiv. Vi knyter händerna i fickorna, vi delar länkar, vi blir tokiga inombords när vi läser att 12-åringar får ostraffat våldtas på toaletter och trots att gärningsmannen pekats ut får han gå omkring och skratta medan ett barn drömmer mardrömmer om nätterna för att hennes kropp skändats. En liten tjej som är våldtagen dubbelt, dels av ett äckel till kriminell mansperson som är gränslös på det vidrigaste sätt, men än värre av ett samhälle som inte förmår skydda henne, som genom sin flathet berättar för henne att hennes kropp och själ är noll värt.

Vi blir förtvivlade och pratar på lunchen om det vedervärdiga i att tio, tjugo män kan våldta en enda maktlös kvinna, men sen går vi och tränar eller shoppar eller umgås med kollegor och skjuter det otäcka åt sidan, det var någon annan, någon annanstans, en namnlös medmänniska i en källare i ett utanförskapsområde, men vi lider av frozen fright och kan inte agera, vi förnekar att samhället förfaller och vi hoppas någon annan ska höja sin röst. För det är alltid någon annan, det är alltid andra. Andra som drabbas, andra som ska agera. Är det vår överlevnadsreflex som slår till, att pulsen minskar och blodtrycket sjunker? Vi kan inte längre röra oss eller ropa på hjälp. Moder Svea är drabbad av frozen fright, vi rör oss som förr, vi går på gatorna, vi fikar och skrattar, men inombords skaver det. Det skaver något så förjävligt.

Ja, det är normalt att spela död. Det är helt normalt att de där mekanismerna slår till när vi hotas. Men paradoxalt nog kan de även bidra till att vi faktiskt inte klarar oss. Att vi går under. Båten sjunker medan vi låtsas som att allt är som det ska.

Jag vill påminna om att jihad även handlar om attacker på västerländska värderingar för att på så sätt ingjuta rädsla och förvirring. Efter flera grova gängvåldtäkter i Malmö i december 2017 kom uppmaningar från polisen till unga kvinnor att hålla sig inne om kvällar och nätter. Efter att uttalandet orsakat en smärre mediastorm togs uttalandet tillbaka. Men hotet och rädslan försvann knappast över en natt när förövarna fortfarande är oidentifierade och på fri fot. Om de skulle gripas och dömas står andra i kö med samma agenda att våldta eller sexuellt trakassera framförallt unga kvinnor. Den stackars polisen i Malmö glömde bort att han inte fick säga sanningen och att alla poliser som inte är chefer instruerats att hänvisa till polisens egna presskommunikatörer som förmedlar ”snömos”. Sanningen kan ju stigmatisera någon grupp…varför tror någon att den lojale socialdemokraten Dan Eliasson utsågs till rikspolischef i samband med polisens stora omorganisation 2015?

När blev det så här i Sverige? Vi har framför allt de senaste åren fått ”en ny kultur” runt om i en rad europeiska länder (Tyskland, Italien, Storbritannien m fl) som spred sig till festivaler, badhus och platser där många unga kvinnor samlas eller där unga kvinnor är ensamma. Även då unga kvinnor är på väg hem sent på natten efter nattarbete eller från en fest eller av vilken anledning som helst. Det leder till att kvinnor förändrar sitt beteende. Möjligheten att röra sig fritt har blivit kraftigt begränsad på grund av rädsla för sexuella trakasserier, överfall och våldtäkter. Enligt BRÅ känner sig minst en tredjedel av svenska kvinnor otrygga. Att gå med pepparsprej i handen och en nyckelknippa spretande genom fingrarna är väl inte den del av det trygga Sverige vi kämpat för de senaste hundra åren? Men kanske räcker det inte med att förminska de unga kvinnornas rädsla genom att säga att de ska leva på som vanligt, eller genom att sätta upp lite mer gatubelysning….vilket hån!

Det handlar alltså om en namninsamling initierad av Miljöpartiet i Högalid och undertecknad av riksdagsledamoten Maria Ferm, om att “säga nej till tältläger” och att flyktingar “SKALL ha rätt till en lägenhet eller villa om de har många barn”.
/.../
En namninsamling som handlar om att slänga ut människor från deras hem, som snabbt tas ner från nätet, kan tyckas harmlös. Men stora, förödande idéer börjar alltid som små embryon, till synes ofarliga.Att inbilla sig att de inte betyder något är att vara naiv.