• 29 281 online
  • 1 129 265 medlemmar
  • 58 583 311 inlägg
2017-10-04, 12:23
  #1
Medlem
Suprahs avatar
Hej,

Tänkte en sådan här tråd kunde vara rolig.

Jag har en kollega som försöker framstå som äventyrlig och galen privat. Vad man än börjar prata om styr personen automatiskt in samtalet på sig själv inom MAX en minut.
Gillar djuphavsdyk, fallskärmshopp, åka till farliga platser i världen osv. Oavsett vad man pratar om får personen samtalet att handla om den personen istället. Om man säger att man funderade på att snorkla lite när man var på solsemester får man ett 10-minuters upplägg kring när personens partner djuphavsdök på Titanic.
Säger man att man var i någon skum förort i Mexiko och kände sig lite obekväm då man hade ungarna med sig får man höra på när personen minsann campade i djungeln i Afrika med hela familjen. Säger man att man var på en fin restaurang får man höra att personens partner lagar så otroligt god mat och vad partnern hade för ingredienser i fisksoppan igårkväll.

Det blir så in i helvete enerverande att ens prata med personen då det är som att personen försöker imponera vad man än pratar om, väldigt ofta med efterblivna saker som personens partner gjort. Går fanimig inte ens att säga att det är mysigt nu med lite regn ute. Då får man höra när personen var i Alaska samtidigt som monsunen drog in och personen blev uppäten av en isbjörn. Ni fattar grejen...

Så, ös på med jobbiga kollegor!
__________________
Senast redigerad av Suprah 2017-10-04 kl. 12:42.
Citera
2017-10-04, 12:34
  #2
Medlem
franges avatar
Låter som en typisk mytoman.

En sak du kan göra för att sätta denne på pottkanten är ju att du noga bokför alla dennes påståenden - och sedan efter någon månad ställer frågor om det, exempelvis när han påstått att han var på Nordpolen - skall du se till att säga att du gjorde någonting helt annat han kommer ljuga att han gjorde exakt samma dag.

Alltså - mytomaner håller sällan koll på allt vad de har ljugit om. Men om du har en inspelning på att han djuphavsdök i Mexico samma dag som han veckan innan påstod att han besteg Mount Everest - så klan det bli lite roligt när du ber honon förklara hur han lyckades med båda bedrifterna med några timmars mellanrum iallafall.

Men, tyvärr så är det svårt att få såna typer att sluta. Det är oftast bara att ignorera och låta honom predika för sig själv...
Citera
2017-10-04, 12:37
  #3
Medlem
Gubbtjyven73s avatar
Referensupplevelse människor är nog bland det drygaste som finns, har jobbat med en del stolpskott som alltid avbryter en historia med "Jag har en kompis som...!" för att vinna någon form av poäng liknande i Monty Python sketchen The 4 Yorkshiremen, men inte ens vara den som själv ska ha upplevt det som framförs.
__________________
Senast redigerad av Gubbtjyven73 2017-10-04 kl. 12:40.
Citera
2017-10-04, 12:41
  #4
Medlem
Det låter som en riktig dryg person, det där!

På tal om dryghet, jag har haft två kollegor i mina två olika jobb. Där den ena försökt framstå som bäst, och kan allting och skvallrade/skröt hela tiden om hur duktig han var inför chefen och han hjälpt en annan kollega m.m, han la fram det som om hans kollega inte kunde någoting, men han la det på ett "snällt sätt". Med andra ord, han försökte hela tiden fjäska för chefen.

När han fick höra om mitt andra arbete, ringde han upp mig, pratade hur trevlig som helst, för att sedan vända det hela och säga att han kunde också sköta det jobbet som jag kan, och frågade om jag inte kunde hjälpa in han på arbetet.

Jag har inte pratat med han på länge, och har också gått vidare med något annat i arbetsmarknaden.

Min andra jobb: Nästan samma typ av person, istället fär att fjäska för chefen, skulle han framstå överdrivet snäll mot andra människor. Han var lat, kom sent till jobbet (Min stora undring hur han ens klarade av att stanna på jobbet så länge, fattar jag inte alls). Han skräpade ner, när vi åt ute m.m Klarade inte av att ta kritik och rökte vart han ville, oavsett om vi satt på bordet och åt tillsammans. Jag tröttnade på att säga ifrån, och började hålla mig borta ifrån honom. Att hålla sig undan när han röker var lätt, men frustration blev alltmer större när han fortsatte med sitt skräpande på marken, jag kände mig små patetisk, ynklig när jag plockade efter honom.

Vid ett tillfälle så skulle han "ta hand om en person" som mådde dåligt. Så han gick ifrån arbetet för att "prata med honom" för att han hade stött på en personal i en klädbutik som mått dåligt.

Han dök upp på lunchrasten, och pratade om att han inte tänker äta någonting. Ingen gav kommentarer till det, och fortsatte med sitt. Från ingenstans plockar han ändå upp en matlåda och äter med oss.

Det sist nämnda typen, var nog den mest deyga och omogna personen jag har stött på i min vuxna liv hitills.

Jag har lärt mig en läxa som jag hoppas många tar med sig om det, om någon har tips får den fylla upp det. Men min lärdom är att direkt tala med chefen när en person är obehaglig. Denna människa var många håll obehaglig.

Det kanske låter fjantigt att gå till chefen, det tyckte jag med, en av anledningarna till varför jag inte gick till chefen. Men min lärdom är att det tar mycket lraft och energi att lla ut. Så är någon obehaglig, är det nyttigt att gå till chefen.
Citera
2017-10-04, 13:11
  #5
Medlem
note-its avatar
Stör mig på de människor som går runt och ser ut som 55-åriga 14-åringar. De har långt fult grått skägg och 2 hårstrån hängades ner på ryggen. Rena sociopater.
Citera
2017-10-04, 13:56
  #6
Avstängd
Mackan52s avatar
Chefen som verkar ha som enda uppgift att "finnas", vad han gör i relation till mitt jobb kan ersättas av en sekreterare och en postlåda. Han är lat, alldeles för tidsoptimistisk (konstant försenad) lägger sig sådant han inte begriper, pratar konstant om sitt hus och familj (ingen bryr sig).

Aset som aldrig sätter på en ny hurra kaffe när kannan är slut. En dag kommer jag få reda på vem det är och då kommer jag ersätta vattnet i nästa omgång med hans blod. Eller så kommer jag bara skälla ut och börja mobba personen ifråga.

Kommer helt klart följa den här tråden
Citera
2017-10-04, 14:15
  #7
Medlem
HMBPTOLEMAJOWs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mackan52
Aset som aldrig sätter på en ny hurra kaffe när kannan är slut. En dag kommer jag få reda på vem det är och då kommer jag ersätta vattnet i nästa omgång med hans blod. Eller så kommer jag bara skälla ut och börja mobba personen ifråga.
Du tar mig aldrig levande!

På mitt jobb ogillar jag den snurriga kärringen som klagar över de löjligaste saker och i det närmaste beter sig som ett förvuxet barn. Och herregud så tråkig hon är att lyssna på.
Dessa är bara att sky och undvika som Hin Håle själv.
Citera
2017-10-04, 14:24
  #8
Medlem
Kul tråd, uppfriskande att läsa. Ett av mina tidigare jobb, kontorsarbete i landskap, bara den delen är påfrestande. De flesta var singelkvinnor, lite äldre och av 35 kollegor hade 25 katt(er). Det var kattprat, kattutställningarna, kattbilder, katt-t-shirts, katt-allt möjligt. Normala samtal på lunch- och fikarasten var omöjligt. Vi som inte var "crazy cat ladies", använde våra raster till promenader istället, flera av oss slutade så snart något annat dök upp.
Citera
2017-10-04, 14:26
  #9
Avstängd
AutistiskeBarrons avatar
Vi har en jävla tönt på jobbet som anser sig vara "Red pillad", han är 29 år gammal och bor med sina föräldrar
Citera
2017-10-04, 14:49
  #10
Medlem
WhenAllLightDiess avatar
Alla. Varenda jävel.

Värst är de golande 20 åringar som bitchar över allt möjligt skit och verkar inte införstådda med att man faktiskt kan arbeta och kanske, någon gång, bara hålla käften om allt och alla.

Hänvisar till boken "omringad av idioter". Finns en efterföljare med, omgiven av psykopater eller vad den heter nu igen.

Det jag stör mig nog mest på är allt jävla snack som går ständigt.

Inte en jävel man kan säga nåhot i förtroende till längre.
Citera
2017-10-04, 15:06
  #11
Medlem
Jobbar för det mesta själv men då och då jobbar man med någon. Mitt jobb är en djungel av olika personligheter och de flesta stör jag mig inte på men kanske kan tycka att dom ibland kan bli för mycket.

Har dock en kollega som alltid är sur och tror hon bråkat med alla på hela jobbet minst en gång.

Denna personen tar saker personligt.
"Jag har tyvärr ingen tid att hjälpa dig" blir till "Vad har han emot mig?" (Som man får höra att hon sagt om mig till en annan kollega).

Vi har ingått i någon slags osynlig pakt nu att vi nickar eller säger hej om vi träffar på varandra men ignorerar varandra resten av tiden
Citera
2017-10-04, 16:24
  #12
Medlem
Byxbensgubbens avatar
Jag stör mig på klenbyggena som blir sjuka hela jävla tiden och stannar hemma i flera dagar för minsta lilla. Jävla mesar.
Citera