David Baas byter strategi?

Svenskhataren och expoveteranen David Baas, som enligt allmän kännedom ibland kan ses med matkassar på Hornsgatan i höjd med Mariatorget på Södermalm, tycks vara i färd med att byta strategi för sin verksamhet på Expressen.

I en intervju med tidningen Resumé, i vilken för övrigt framgår att han tänder på att framkalla ångest hos folk han hänger ut, berättar han att han numera även skriver för Expressen Kultur.

https://www.resume.se/nyheter/artikl...-trots-hoten2/

Baas har bl.a. skrivit en recension av Richard Wagners Nibelungens Ring vilken följer hans vanliga tendentiösa mönster ("De antisemitiska schablonerna är äckligt tydliga" "Det går inte att spela Wagner utan ett betydande mått obehag").

Varför detta byte av fokus från hembesök och åsiktsregistrering (även om han fortfarande sysslar med detta)?

Min teori är att David Baas genom sin lilla ompositionering vill motverka de delar av den svenska nationalismen som arbetar metapolitiskt och bekämpar vänstern genom att utmana dess kulturella hegemoni. Jag tänker här framförallt på kretsen kring Motpol och andra som anammat denna metod.

Så, vad har den subversive extremisten Baas i kikaren?

- Är Baas nya skriverier ett försök att motverka nationalistisk metapolitik? Om så är fallet, vilka motåtgärder, om några, bör vidtas?

- Är Baas i själva verket en operaälskare som nu äntligen av familjen Bonnier fått möjligheten att sitta och mysa till Turandot och Barberaren i Sevilla? Är alla som tror att David Baas är något annat än en ärlig och konsekvensneutral stöttepelare i det svenska samhället foliebepansrade och lågpannade skinnskallar?

- Är Baas betydelselös som politisk aktör i Sverige?

Baas är en feg fitta som inte vill få oss med en bättre fungerande hjärna få veta var den lilla fjolliga rädda fittan bor.

Bass du vet själv vilken feg liten vagina du är, en dag kommer Thors hammare att slå ner på dig med all kraft och ursprunglig Svensk kraft och rättfärdighet.

Du kan leva skakandes tills dess...

Kanske man ska ta och invänta honom (och ta en "diskussion") någon dag när man ändå är i krokarna på beroendekliniken?

Kulturmarxisterna har alltid varit ivriga i att ta över det som hotar att slå an en arisk ton hos slavboskapet. Titta bara på asatroende sällskap eller folkmusikfestivaler.

Klart man inte ge tolkningsföreträde över den klassiska musiken eller operan till sin värsta fiende. Det vore ju som att skänka Simon Lindberg Ödets spjut.
Heil-kupp på Dramaten, Bergwaldhallen eller Kulturhuset, nån som är på?

Detta var alltså i våras när Operan i Stockholm gav Nibelungens ring. Och visst kan man polemisera mot verket. Det är en välkänd kritik som vevas ganska hårt men något måste ju en ideologifabrikant fylla dagen med.

När Wagner spelas i Europa låter det alltid så här i pressen. I USA och övriga världen, något mindre.

Men framtiden för denna svenska typ av ideologiproduktion är ljus. I november nästa år ger ju Göteborgsoperan sin version av Nibelungens ring. Premiär då för del 1, Rhenguldet. Sedan följer resten -- Valkyrian, Siegfried och Ragnarök -- följande år till och med 2021.

Wagnerkritiken kommer med andra ord att ha fullt upp de följande åren.