Organisera, planera och kommunicera smartare? Samt organisering kring enklare frågor

Jag har några funderingar kring detta med att organisera sig enligt sina motståndares former, som ju gör det väldigt enkelt för myndigheter och meningsmotståndare att kartlägga folk som engagerar sig i olika frågor.

Etablissemangets fiende nummer ett är ju onekligen nationalsocialister och samtliga medborgare som vaknar och vill ha förändring.
Personligen arbetar jag på en myndighet och kan verkligen inte organisera mig kring nationalsocialism som jag kanske önskar, frågan är för känslig och stor kan jag känna.

Därför undrar jag, varför identifierar inte de riktigt engagerade och drivna nationalsocialisterna:
1. Frågor där människor faktiskt vågar ge sig ut på gator för att skandera för sin sak.
2. Identifiera era likar som inte gått ut offentligt med sina åsikter och låt dessa fronta "enklare" engagemang/frågor/grupperingar.
3. Arbeta i bakgrunden med dessa människor och arbeta ut en långsiktig plan för hur man stegvis når sina mål.

Det känns som att judarna faktiskt lyckats med sina skador på Europa precis såhär, de har fått gemene man att driva deras frågor och stegvis bli grövre och grövre.

Ett exempel: demonstrationen i Göteborg idag. Hur många tror ni inte vill vara där och sluta upp under parollen "Revoltera mot förbrytarna" men inte vågar pga dels att NMR (ganska välkända och ganska extrema) anordnar/filmar och dokumenterar vilka som närvarar med kort osv?

Tänk om en målvaktsverksamhet istället skulle anordna demon med NMR i bakgrunden väldigt anonymt under kanske "Folket mot åsiktskorridoren" också börjar man där? Då kan man över tid justera budskapet för att med små steg närma sig sin vision?

Vad tror ni? Är trösklarna för höga för att engagera sig idag eller är jag bara extremt paranoid och överskattar etablissemangets förmåga att kartlägga de som vaknar?

Högst aktuella frågor. Varje stats mardröm är en stark folkrörelse som utmanar det givna styrandet. Folkrörelsen kommer därmed att få utstå stort statligt organiserat motstånd. Vi ser det i skolorna, universiteten, tidningarna och andra nyhetssammanhang - det ständiga hatet för oliktänkande i den form som förespråkar allt annat än vad "etablissemanget" står för. Denna faktor står för stor del av varför de högerextrema inte kan organisera sig; trycket är för stort helt enkelt, går du ut med "extrema" tankar och idéer begår du samtidigt socialt självmord.

Detta har lett till att de som faktiskt tar talan för oss samhällskritiska på högerfalangen blir de mest osmakliga och radikala. De är dem som vågar tala fritt och öppet men de är som sagt samtidigt de som förgiftar bilden av det som vi många anser vara rent folkvett (vurmande för traditioner, stark nationalstat etc). Vad som här är kritiskt är alltså bra representation, självklara ledare för den ideologi som man vill ska spridas. Detta gäller också för gemene man som följer rörelsen, man måste representera sig väl, vara välvårdad och vältalig helt enkelt.

Som sagt, tyvärr vågar gemene inte visa sitt rätta ansikte, just för rädslan att på arbetsplatser och andra sociala forum bli stämplade och i värsta fall uteslutna. Denna rädsla är vad som speglar vårt moderna samhällsförfall, men jag kan inte helt döma ut de som bidrar med sänkta huvuden. Det är som sagt ett stort övertryck från staten som antingen direkt eller indirekt stödjer förtrycket mot "extrema" ideologier. Men med allt detta sagt, om något ska hända måste man också våga agera.

Tycker du sätter fingret på precis vad jag ville ha sagt. Det är precis det jag menar.

De som verkligen är engagerade borde inse detta och dels göra det möjligt att med enklare, anonyma och kanske argument som går att föra i det offentliga rummet fånga upp denna opposition och presentera denna för allmänheten i sina kanaler samt låta dessa bära sina egna retuscherade budskap och bidra med sin erfarenhet.