1+1 kan vara -1

Jag håller med om att 1+1 inte alltid är 2, eftersom det beror på vad man bestämmer att det ska vara. Jag ser fortfarande inte var det dyker upp något problem.

Röd är inte nödvändigtvis en färg, det kanske även är en nivå på ett larm (grönt, gult, orange, rött exempelvis), eller en våglängd på ljus, eller kanske ett smeknamn. Men om kontexten säger att "röd är en färg" så gäller förstås "om röd inte är en färg så är röd en färg" i samma kontext.

Att man blir förvirrad av det tyder på fel i intuitionen, inte att man upptäckt en paradox. Annorlunda uttryckt kan man säga att "B är sann i en viss kontext" kan översättas till "(oavsett allt annat i kontexten) så gäller B," vilket är likvärdigt med att "A ⇒ B" med fritt A, även om A råkar vara ¬B eller "moln är sockervadd."

Du resonerar helt knasigt. 1+1 kan vara vad som helst du väljer att definiera det som. Dock så identifierar dom flesta 1+1 som standarder som vi allra flesta följer och är överens om definitionen av.

Eller så lägger bindningarna vertikalt parallellt och få får du = tecken.
1 = 1 + 1

Om man vrider 45 grader på + så blir det × och då gäller också 1 + 1 = 1 (om man nu tolkar × som multiplikation). ^_^

Om man vrider den horisontella linjen 90 grader och sammanfogar dem kan man även konstatera att 1|1 = 1 (i vänsterledet så är 1 är en delare till 1 och högerledet kan tolkas som att värdet 1 representerar "sant")

Ja, så vackert! Låt oss införa krav på användning av geometriska operationer på uttrycket "1+1 = 2" när man ska definiera en ny symbol i matematik. :>

Du är ett geni matteyas

Dubbel negation kan dock aldrig bli negativ.

Antingen menar du:

-1-1 = - 2 eller
1--1 = 2 eller
-1--1 = 0

Du kan aldrig, hur du än beter dig få svaret minus 1 genom att bara använda 2 1r.

Jo? Utan att vara så detaljerad kan du bara definiera operatorn ' ' (det vill säga ett mellanrum) som, om den verkar på två tal a och b ska uppfylla följande regel:
a b = a-2b

Klart.

Edit: En ändå enklare regel är helt enkelt a b = -1. Oavsett vilka argument operatorn tar så blir svaret -1. Jämför liknande operationer med hur romarna skrev sina siffror. XXI = 10+10+1, en implicit addition mellan tecknen.

Hahah, bra underhållning! [cos(π/2) -sin(π/2); sin(π/2) cos( π/2)] * [8 ; 8] = [∞ ; ∞]

fast nu tar du inte två tal, a och b utan två tal a och a och talet skall vara ett och du skall få summan minus 1. Dessutom inskränkte TS operatorn till att vara additionslik i sitt resonemang.

Jag kan utvidga det, du kan aldrig med additionslik operation få resultatet -a genom att bara använda a två gånger.

Du kan ju definiera en operator (&) som uppfyller:

a & a = -a, men hur definierar du då exempelvis:

-a & -a, a&-a samt -a&a?

Du kommer få hiskeliga problem om du inte samtidigt definierar om talaxeln och gör den till exempelvis en kvadrat med sidorna 1 kring origo eller dylikt.

TS roade sig dock med att bara studera den grafiska representationen av "+" och blajjade vidare på det vilket man får anta innebär att alla andra definitioner är intakta.

Jag förstår faktiskt inte problematiken, det finns ingenting som säger att a inte får vara lika med b i mitt fall? I ditt exempel skulle det hypotetiskt vara enkelt åtgärdat med lite absolutbelopp.

På precis samma sätt som du använde den första operatorn &: a & a = -a.
Fallet -a & -a. Låt b=-a, då kan vi skriva b & b = -b = -(-a) = a

a&-a samt -a&a. Här är din operator inte tydligt definierad, så det blir knepigt om inte omöjligt, ja.