Det verkar onekligen som att näst intill alla svar här verkar vara från personer som inte har koll och på sin höjd (badum tss) har gjort ett tandemhopp eller två.
Först och främst innan diskussionens grundfråga kan besvaras så måste vi reda ut vad 'extremt' faktiskt är. Definitionen, även om det står annorlunda på just svenska wikipedia-sidan, brukar ju vara att risken för allvarliga skador är mycket högre än i traditionella sporter. Är detta definitionen vi går efter? Jag kan inte påstå att ett vanligt maghopp eller dylikt någonsin gav eller ger mig särskilt högt adrenalinpåslag, inte ens i början, men det vore konstigt att definiera något efter adrenalinpåslag vilket är subjektivt istället efter riskerna med utövandet.
Och för det andra så måste vi väl även klargöra exakt vad för fallskärmshoppning vi talar om. Talar vi om allt som faller under Svenska Fallskärmsförbundet och räknar bort wingsuit och tracking från heli & ballong, BASE etc?
Citat:
Ursprungligen postat av
Anonumusislegion
Nja, nu är ju alla olika men jag tyckte själv att fallskärmshopp var lite lamt, ingen rush direkt. Kul att hoppa ut ur planet men annars inte mycket åka av. Berg och dalbana är mycket bättre som "upplevelse".
Sen ser sig en del fallskärmshoppare som definitionen av extrem, riktig "bro" kultur.
Har du hoppat själv eller talar du om ett tandemhopp? Hur många dropzones har du varit på och varit en del av kulturen? Jag skulle vilja säga att skillnaden mellan hoppa själv och tandem är påtaglig. Jag misstänker att du talar om ett tandemhopp då du inte verkar ha varit delaktig inom kulturen vad gäller fallskärmshoppning om du påstår att det är en "riktig bro kultur". Känns som en väldigt orutinerad kommentar, det är klart det finns bro-personer som beter sig så men jag vill påstå att den bild som återspeglas på youtube och i filmer respektive TV inte stämmer speciellt bra då det är toppen av ett isberg av blod, svett och tårar i många fall.
Verkligheten är den att det på hoppfälten är oerhört blandat vad gäller olika typer av människor, långt ifrån merparten är unga sportiga självgoda killar. Dessa människor är snarare en minoritet då antalet äldre vuxna är fler, och har det faktiskt väldigt jämt uppdelat mellan kvinnor, män, tjocka, spinkiga, gamers, hantverkare, akademiker, familjepersoner och dirtbags, you name it. Jag kan verkligen inte påstå att något mönster finns, vilket de flesta alltid verkar ha intrycket av.
I övrigt så tycker jag inte att göra en AFF-kurs och hoppa från ett flygplan är en dramatisk och överväldigande process för 90% av de som ger sig på en kurs, och de allra flesta klarar sig genom kursen utan några som helst problem. Det brukar snarare vara så att elever har en bild av att detta ska vara fallet men under och framför allt efter avslutad kurs märker att träningen var hårdare än verkligheten av säkerhetsskäl, inte bara för dig själv utan även andra hoppare på fältet. Börja hoppa wingsuit eller tracking från helikoptrar/ballonger som exempel och BASE är däremot lite av en annan process, främst eftersom det är oreglerat och kunskaper och introduktioner till dessa delar av sporten går i arv genom att en erfaren hoppare tar nybörjare (dock erfarna fallskärmshoppare) under vingarna.
Vad gäller riskerna: absolut finns det en risk för dödlig utgång, men denna är faktiskt väldigt låg, när vi diskuterade detta i somras tror jag vi kom fram till att det statistiskt sätt går ca 20 motorcykelturer på ett hopp. Sedan finns det ju däremot ganska hög risk för skador vad gäller fotleder och liknande vilket händer väldigt ofta, men det är ju knappast allvarliga skador.
Sen kan vi sära på statistik lite om vi vill och kolla statistik på skador vid tex swooping kontra resterande sport, då får vi en ännu klarare bild då de allra flesta skador uppkommer vid just swooping av förklarliga skäl då det säger sig själv att en hastighet på 50-70km/h vid landning är lite av en riskhöjande faktor. Inte senare än sommaren 2015 hade vi ett dödsfall på Stockholms Fallskärmsklubbs hoppfält.