Citat:
Ursprungligen postat av
Neinzure
Man har fått höra en del historier från polare och bekanta som har velat göra en speciell sorts tatuering/tatuera ett visst område på kroppen, för att tatueraren sedan sätter sig på tvären med att "de vill inte göra det" eller liknande. Vad beror detta på? Det är ju uppenbarligen deras jobb att kladda ned vad folk vill ha på deras egna kroppar, och det är inte heller så att de får dåligt betalt för arbetet.
När det gäller riktigt radikala saker så som att kunder vill få en tjock svastika tatuerad i fejset förstår jag varför tatueraren då eventuellt skulle neka förfrågan på grund av risk att det hela skulle kunna bakskjuta på ett eller annat vis (kund ångrar sig och lägger skuld på tatueraren/kund hamnar i trubbel p.g.a. tatueringen och lägger över skuld osv), men nu tänker jag på saker som att tatuera långt upp på handleder eller att tatuera fingrar t.ex.
Varför är tatuerare så restriktiva med var deras "konst" skall sättas?
Den enda valuta man har som tatuerare är sitt rykte. Man kan inte förbehållninslöst tatuera precis vad som helst som nu kunden hade tänkt sig. Om motivet inte kommer fungera så är det bara dumdristigt att låta kunden upptäcka det själv. Om man är hantverkare kanske man kan komma undan med att utföra helt vansinniga byggnationer som kunden insisterar på, och t om tjäna på att göra om och rätt när kunden sedan står och gråter. En tatuering är ju däremot svår att göra om när kunden upptäckt att den faktiskt var en dum idé. Men jag tror inte det ens är särskilt vanligt i någon branch, att man lämnar ifrån sig jobb som bryter mot hantverkets regler bara för att kunden insisterar på det.
Jag läste exempelvis någon artikel om plastikkirurger som upplever en problematik med små trådsmala tjejer som ofta vill ha helt gigantiska silikonbröst. Som då bortsett från det rent oestetiska kan vara rentav medicinskt farligt att ordna. Så även om man slänger upp en mille på bordet så kommer plastikkirurger oftast vägra att utföra ingrepp som helst enkelt är både farligt och estetiskt oförsvarbart.
Att tatuera på handleden ser jag rent principiellt inga problem med. Men det beror ju lite på motivet. Vill man ha ett fotorealistiskt familjeporträtt på handleden så kommer inte detaljerna fungera helt enkelt. Fingrarna är däremot ett principiellt problem. Huden på fingrarna byts ut så ofta att tatueringar nedanför första knogarna helt enkelt försvinner inom något år.
Ett tag var det poppis att skaffa Rihanna's fingertatuering.
https://bodyartguru.com/wp-content/u...016/08/shh.jpg
Folk blev irriterade och förbryllade när man påpekar att tatueringen kommer försvinna inom något år. De påpekar hetsigt att Rihanna ju haft sin tatuering jättemycket längre än ett år. Utan att reflektera över att Rihanna förmodligen inte har några större ekonomiska problem att fylla i sin tatuering två gånger per år. Lik förbaskat har det hänt att folk accepterat tatuerarens varningar i tron om att det är bullshit, för att sedan komma tillbaka och gråta efter ett år. Vilket bara är dumt att gå med på som tatuerare. Kunden kommer aldrig i livet förstå att det är deras eget fel. Det är tatueraren som är dum och taskig.
Utöver det finns det också ett etiskt ställningstagande. Det finns en hel del individer som tänker sig att deras karaktär kommer att förändras drastiskt av vissa tatueringar. Exempel på det är helt vanliga svennebanan som föreställer sig att de kommer få någon slags "respekt" och harem av kvinnor om de tatuerar "Thug"/"Gangsta"/"Warrior" på halsen. Eller liknande kreativa slagord över fingrarna. Eller unga kvinnor vill ha en ryggtavla med liemannen som första tatuering, för att bli accepterad i sin nya gemenskap ute i förorten.
Kort sagt är det spontant påkomna tatueringar som är helt out of character så att säga. Jag har ingen rätt att ha synpunkter på vad folk vill representera med sina tatueringar. Lika lite som en plastikkirurg har rätt att ha subjektiva åsikter om taniga gymnasieflickors önskan att skaffa bröst som väger mer än deras kroppsvikt. Men om man ska vara realistisk så förändrar det en persons framtid om man nu tatuerar "Thug" över deras hals. Det verkar säkert som en ascool idé när man är arton och vill få respekt på skolgården. Tyvärr uppstår det med nuvarande samhällsklimat dock vissa friktionsytor om man försöker få jobb inom vissa yrken när man har "Thug" över halsen.
Det är ett ansvar man
måste överväga som tatuerare. Det är en bedömningsfråga. En Hells Angels-medlem med hela kroppen full med tatueringar hade jag haft mindre problem med vad det gäller slagord på halsen. En artonårig kille i snedbena och WoW-tröja blir man mycket mer restriktiv med. Diskriminering? Nej, egentligen inte. Artonåringen kan få en tatuering lite vart han vill, men inte i ansiktet eller på halsen.
För att förenkla saken finns det en outtalad policy att inte tatuera fingrar eller hals om inte kunden redan har fulla sleeves på armarna. Har man sleeves har man åtminstone provat hur det fungerar med det sociala. Man har redan upptäckt att man inte blev kvarterets Scarface eller fick tvåhundra tjejer bara för det. Tatueringar rakt i ansiktet vägrar de flesta tatuerara kategoriskt. Men man har säkert större chans om man redan har en avsevärd mängd med tatueringar att visa att man vet vad man ger sig in på.
Jag förstår om du personligen tycker det är skittaskigt att tatuerare är motvilliga till vissa tatueringar. Men det finns alltså ett estetiskt och etiskt ställningstagande bakom. Det handlar mycket sällan om höga hästar eller att tatueraren är för fin för dina tilltänkta motiv. Även om det säkert förekommer i viss mån, men jag vågar påstå att det är sällsynt.