LSD - polare går in i mörker

Man: 24år
Vikt: 70kg
Tidigare erfarenheter: Cannabis, kokain, MDMA, amfetamin, metamfetamin, E, svamp, benzo, tramadol
Drog: 200ug Orange Sunshine

Jag och polarn som vi kan kalla för Anders har innan detta brukat ganska mycket droger tillsammans. Vi har båda lagt av nu senaste året och sagt hejdå till nöjesbruk.

Något som vi dock alltid velat pröva tillsammans är LSD. Nu äntligen fick jag tag på en kran som höll i denna fantastiska men samtidigt fruktansvärda drog.

Dagen började med att fixa två lappar, en till var och en. Jag passade även på att fixa en 5a gräs då jag hört från många att det är skönt under afterglowen.

Kl 21:00
Vi börjar med att tända en rökelse och dricka té i vardagsrummet. Avslappnande stämning med musik och mycket snack om drogen.

Efter en stund då lukten och röken från rökelsen lagt sig som en dimma över rummet stoppar vi in lapparna under våra tungor. Kommer ihåg att vi hade de i ungefär 20min innan vi svalde med ännu mer té.

I ungefär 1h väntar vi spänt på att det ska hända någonting. Ingenting händer, trodde vi iaf. Helt plötsligt sitter vi i vardagsrummet och bara garvar och snackar med varandra om världens löjligaste saker. Jag börjar förklara hur gott jag tycker apelsinjuice är. Börjat förklara smakerna i detalj för Anders som brister ut i skratt.

När den första timmen har nått sitt slut börjat det visuella att uppkomma för både mig och Anders. Tavlorna börjar att leva sitt egna liv, vi var båda helt tagna av hur vackert allt i rummet såg ut. Allt levde ett liv och personligen var det som att vi var i en tecknad film. Allt var så vackert, färger och djup överallt. Både jag och Anders kunde inte sluta lé medans vi betraktade vår omgivning. Hur kan man inte sitta och betrakta omgivningen när man är nykter frågade vi oss själva?

Efter att ha betraktat hela huset och gått runt med lätthet och ett flow i kroppen var det dags att gå ut.

Klockan var nu 23:00 och vi tog på oss varma kläder och gick ut i ett lugnt villaområde. Allt var så vackert.. våra sinnen var i ett medvetande som aldrig någonsin varit så mycket i nuet.

Tiden stannade till och allt gick i slowmotion medan vi gick runt och bara betraktade alla fina träd och allt ljus som fick ett annat djup.

Medans vi gick runt märkte vi att vi såg en hare som gick framför oss ständigt. Både jag och Anders undrade om det verkligen var en hare som vi följde efter eller om det var en hallis. Hela promenaden gick ut på att vi följde efter denna hare. Samtidigt var det enda vi frågade oss om detta hände på riktigt eller om vi hade synkat våra hallisar.

Efter 1h tyckte jag att det var dags att röra oss tillbaka till huset. Haren försvann inte utan den skuttade hela tiden framför oss tills vi var hemma.

23:00 -
Efter 23:00 har jag svårt att koppla tid och rum. Det jag kommer ihåg är att vi lyssnade på musik och hade det allmänt chill med det visuella fram tills kl 2.

När det visuella började avta kom jag på den briljanta idén att röka en holk. Pink Floyd hördes i hela rummet. Anders tog ett djupt bloss från holken och började hosta.

Han går in till toaletten och jag fortsätter njuta av holken. När han är tillbaka kommer han med té som vi avnjuter. Beatles hörs i bakgrunden och alla ljud är så vackra och klara. Musik låter bäst när du är påverkad av LSD, utan snack.

Det är nu allt börjar gå åt helvete. Klockan var nog nu nära 3 och vi hade bara suttit på balkongen och lyssnat på musik när jag märker att Anders har blivit som en sten i ansiktet. Inget utryck what so ever. Tyckte även han såg rätt borta ut och hans blick var fastklistrad på mig.

Efter någon halvtimme med musik i bakgrunden där jag undvikit Anders psykopatblick stänger jag av musiken.

- Vad tycker du Anders? Mår du bra?
- Det är bra, svarar han.

Hans blick är fast på mig och han ser ganska dyster ut. Jag börjar bli lite smånojjig och frågar än en gång.

- Mår du verkligen bra?

Anders ger mig inget svar utan fortsätter kolla på mig och han kan verkligen inte undvika att kolla på mig.

- Ser du något eller vad är det frågan om?
Anders svarar bara med samma blick och uttryck i ansiktet - Det är bra.

Det är nu jag börjar bli rädd och orolig då Anders för varje minut går mer och mer bort från verkligheten.

Till slut efter att jag ber honom vara ärlig så säger han att han har dödsångest och att han verkligen inte mår bra .

Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa min barndomsvän. I ren desperation försöker jag få honom aktiv och undrar om han kan bjuda mig på den rätt han lagat under gårdagen. Anders tycker om idén och börjar värma upp maten.

I denna stund tror jag att han är tillbaka igen och tänker att detta var riktigt nära en dålig tripp. Efter en stund märker jag igen att Anders ser dyster ut och fortsätter stirra på mig med kolsvarta ögon. Han säger att han är borta .

Börjar förklara för honom att vi tagit LSD, att han inte ska glömma det och att allt kommer vara över på några timmar.

Just i denna stund börjar Anders försvinna mer och mer och jag går in i ren panikläge. Vad ska jag göra? Hur ska jag få honom tillbaka?

- Kom Anders, ta på dig kläderna så ska vi ut och ta en promenad.

Anders gillar idén och tar på sig sina ytterkläder och jag gör mig själv klar för att gå ut och få ordning på honom.

När vi kommer ut börjar han att prata lite mer och än en gång blir jag lugn. Efter ca 10 min promenad ser jag på Anders att hans blick är åt alla håll och att han inte kan gå ordentligt. Med raska steg går vi tillbaka till villan igen.

Klockan var nu 4:30 och jag ser ingen annan utväg än att tvinga honom gå in i ett rum och vila. Kommer ihåg att jag låg i hans säng och försökte få honom att andas lugnt och stänga ögonen och försöka rida ut alla tankar.

Anders har börjat snarka och han sover. Jag går försiktigt ut och hoppas att han fortsätter sova så han mår bättre.

Själv är jag fortfarande helt trippy av LSD:t och rökat. Fortsätter röka på holken och börjat reflektera hela kvällen/ natten. Vad var det som hände? De nästkommande timmarna fram tills klockan 8 på morgonen ligger jag i soffan och myser med tankarna. Jag somnar och vaknar kl 13.

Jag går och knackar på Anders rum och han är vaken han med. Anders förklarar till mig i denna stund hur han helt plötsligt hade fått dödsångest och hur han börjat se demoner runt om kring sig. Dessa timmar var enligt honom de värsta timmarna i hans liv. De första timmarna var för oss båda ren njutning i alla dess former. Sedan gick det en annan vändning och mörker tog min vän.

För både mig och Anders (som för övrigt mår bra) var detta en lifechanger. Även fast det gick som det gick så har vi kommit varandra närmre på ett sätt som inte fanns innan.

Och vi kom fram till att detta var en tripp som speglade hur livet kan gå från det ena till det andra på bara minuter. Det enda man behöver göra är att rida på vågen och försöka njuta av varje sekund. För samtidigt som vi människor styr i våra liv är vi lika sårbara för livet. Där vi inte alls är i förarsätet .

Bra att ni har kommit varandra närmare (!) men synd att det skedde med drugs. Den negativa följden kan bli att drogen börjar förknippas med något positivt närhetsskapande som måste till för att connecta.

En av de största, verkliga, utmaningarna i livet är att skapa närhet i nyktert tillstånd, utan dimridåer och kemiskt förhöjda känslolägen. En verklig uppgift för de flesta men särskilt för den som tycker att känslor är svåra att få fatt på, svåra att uttrycka svåra att bära.

Det som gjorde att vi kom närmre varann är inte drogen i sig. Utan det faktum att han verkligen trodde att han skulle dö ett tag. Personligen trodde jag att han skulle försvinna även efter att drogen hade lämnat hans kropp.

Just själva händelsen gjorde att jag fanns där för honom hela tiden och att han personligen kände att han kom ut från det starkare.

I övrigt håller jag med dig. Nykter is the the way.

Alltid lika spännande att läsa tripp rapporter om LSD.
Jobbit när någon inte klarar av det förstås. Det är svårt att veta innan. Grejen med sitter är att denne inte tar drogen. Kanske du håller med om nu. Samtidigt missar man dom gemensamma upplevelserna.
Fint med haren.
Hoppas polaren repat sig.

Vad bra att han kände att han kom ut starkare.

Det var trots allt drogen som gjorde att ni kom varandra närmare. Drogen som gjorde att han hamnade i ett akut trippy dödsångestläge som förde er samman. Det är inte detsamma som att ni överlagt söker er till varandra i opåverkat tillstånd.

Det saknar liksom avsikten, autenticiteten och modet som finns i att försöka connecta clean.

LSD blir en bra mkt "svårare" drog när man röker till. Skippa weedet till nästa gång och kör bara på LSD så ska det säkert gå bättre.

Spännande rapport. Denna insikt var viktig tycker jag.

Kan lika gärna vara så att man skall jäkta över gatan till affären för att handla mjöl till pannkakorna. Ungarna hemma, softar, tjejen på jobbet. Solig dag, första vår dagen.

Tar ett kliv ut i vägen, kollar inte riktigt, en måttligt berusad person kommer lite för fort, mejar ner en.

Ridå.

Varje dag i livet är fan en gåva!

Håller med. Det räcker mer än väl LSD. Inte för att jag prövat att blanda.

Spännande rapport, dessutom väldigt starkt och konkret gjort av dig att kunna hantera situationen som du gjorde. Det hade lika gärna kunna bli panikartat för er båda när din polare berättade att han såg demoner, LSD har verkligen förmågan att svänga våldsamt med relation till sensoriska intryck på sådana doser.

Vet att jag själv skulle bli för påverkad av liknande emotion från andra när jag trippar hårt, och antagligen själv spirala till samma negativa stadie. Trippar därför oftast själv på liknande doser som ni tog.

Härligt att ni kunde bonda med upplevelsen och känna samma insikt. Det stärker verkligen en vänskap, har varit med om sådan förstärkning själv från psykedeliska och oavsett vad andra i tråden påpekar så är det en genuin positiv förstärkare. Ungefär som att gå igenom och klara en livskris tillsammans, det adderar djup och tillit till en vänskapsrelation.

Orange Sunshine låter dock lite suspekt menar du ald-52 eller var det lsd?

Inlägg raderade. Håll diskussionerna inom topic, inte om LSD i allmänhet.
//Mod

Kul att läsa om din tripp. Och bra att polaren din återhämtade sig väl.

Jag har själv sett stenansikte på folk under tripp men det har bara varit på otrippade sk normala människor.