Gummiband kontra stålband på bandfordon

Drivning på fler ställen i bandaggregatet borde kunna minska detta problem.

Just töjning på längden ser jag som ett trivialt problem med dagens teknik.

Skevning kan kanske vara ett problem eftersom det inte finns någon form av styva "gångjärn".

Det mest problematiska tror jag är att massan på ett objekt växer med kuben på storleken samtidigt som arean växer med kvadraten. Så skalar man upp ett fordon och då även skalar upp tjockleken på pansaret så ökas ytbelastningen. Det torde påverka slitagetåligheten. Och med för hög ytbelastning och samtidigt rejält vridmoment så riskerar ju böjningar av gummiklackarna öka temperaturen och därmed ytterligare öka slitaget.

Givetvis stegar man upp styvheten i det valda gummit för att hantera högre ytbelastning, men hur mycket styvare kan gummi göras? Och fiberarmeringens orientering får ju inte alltför mycket påverka bandets förmåga att böja sig runt hjulen.

Det största skälet till att man inte använt gummiband så stora kan jag misstänka har att göra med produktion av banden.
Om det ska vara ett enda kontinuerligt band så måste det tillverkas som ett enda kontinuerligt band.
Detta till skillnad från traditionella larvband, där man tillverkar varje bandplatta för sig och sedan länkar ihop dem.

Sedan är frågan hur mycket gummi de här gummibanden består av. Är de enbart gummi, eller har de ståltrådar invävda i materialet som många bildäck? Eller består "länkarna" av interna stålplattor som sedan är helt ingjutna i gummit så att de individuella stålplattorna inte har kontakt med varandra?
På så sätt skulle man framförallt kunna få bandet att bli styvt i sidled och minska ner mycket bandet kan kränga.


Det jag funderar mest på är hur bandet tål stridsskador, men tydligen så hävdar tillverkningen att gummibanden är bättre på att absorbera explosioner och flexar mer och blir därför inte avsprängda på samma sätt som stålband.
Och det finns ett "track repair kit" som möjliggör reparation i fält så att man ska kunna ta sig hem för egen maskin för full reparation (byte av band).

http://www.soucy-defense.com/gpc/_me...e-mai-2016.pdf
https://www.youtube.com/watch?v=AAAVOv_OAIg

En del påståenden tycker jag dock verkar lite magstarka.

Rubber tracks will significantly increase vehicle performance and
mission effectiveness in three major areas:
Braking Distance is greatly reduced on all terrain types (ice, snow, mud,
hard surfaces). Rubber track tread design and compounds allow it to
outperform steel tracks.
Maximum Speed – Rubber track can withstand high speed for a longer
period while increasing the very top speed of the vehicle by 8-10 km/h.
Acceleration – Increased by 15 to 25% depending of the type of soil and
vehicle.

25% less fuel consumption
70% less vibration
13.5 Db noise reduction

Det där med att töja sig är något som även stålband drabbas av, jag har för mig att StrF90 har 82 plattor per band, och man tar bort en platta efter X antal körda mil eftersom till och med stålplattor blir uttänjda av de enorma krafter som bandet utsätts för.

Gummi har ju här fördelen att det inte bara har en viss flexibilitet utan också att det återtar sin form efter att ha dragits ut, så det är fullt möjligt att gummibanden är mindre utsatta för risken att töjas ut genom att det bättre kan dras ut på vissa ställen i bandet under gång och sedan återta sin form när det avbelastas vid nästa "rotation" av bandet.

Gummibanden på bv206 håller då inte i evighet.
Har vart med om att köra av ett. Bökigt när det låg kvar bakom vagnen. Bökigt få ett nytt band till platsen och bökigt få dit det.

Är på ingen sätt en pansarknutte men gissar mig till att det är rätt ok att kunna reparera band på plats med extradelar, som man brukar ha med på stresavagnar. I krigets verklighet känns den lösningen bra? Om man nu inte har någon sorts motsvarighet till repsats? Hur det nu skulle gå till...

Nu tog du upp ytterligare en parameter i det hela, nämligen vilken konfliktnivå vagnen ska verka i. Och därmed vilken TTEM, Taktisk Teknisk Ekonomisk Målsättning man har med materielen(jag kan minnas fel angående förkortningen, det var många år sedan jag studerade teknisk tjänst)

I fullskaligt krig, typ att en angripare från ett stort land i öster anfaller landet och vi bestämmer oss för att slåss till sista blodsdroppen skulle jag säga att stålband är det bästa alternativet.

Man vet vad man har och man kan laga bandet på plats under fältmässiga förhållanden.

Vår tekniska tjänst i fullskaligt krig bygger mycket på att underhållsmässigheten ska vara förutsägbar och fältmässig.

Vid ett haveri får man hoppas att det övriga förbandet kan fortsätta anfalla och så får besättningen, eventuellt med hjälp av teknisk personal försöka laga skiten. Hinner de inte får de destruera vagnen och ge upp alternativt dö en ärofull död med slägga i hand.

I en konflikt typ som den i Afghanistan är de yttre förhållandena mer förutsägbara. Eller den taktiska chefen och den tekniska chefen har iaf förhoppningsvis bättre möjligheter att omfördela resurser vid ett hindrande fel på en vagn.

Dvs: Om gummiband har en rad fördelar jämfört med stålband, men nackdelen att det inte går att laga kan man ta det eftersom man vid den händelse att bandet går av kan byta uppgift från ex patrullering till skyddande av egen trupp och omhändertagande av materiel.

Fördelen är att man kan lägga betydligt mindre resurser på förebyggande underhåll, det blir billigare, bekvämare och bättre helt enkelt.

Man kan dock säga att ekonomi & miljö är närapå lika viktiga på militärfordon. Fyller Försvarsmakten sin uppgift fullt ut så slipper vi ju krig och liknande elände, vilket inte många tänker på när de tänker i militära banor. Fordonen måste förstås fungera fullt ut i stridssituationer men den fredstida ekonomin och miljöbelastningen måste få genomslag.

Visst bör man sträva i den riktningen, men som sagt; om det leder till stora taktiska och tekniska nackdelar får man välja en annan lösning.

Vad jag hörde (vet ej huruvida det stämmer) så tänder man aldrig med banden - utan det är uteslutande hasplåtarna (och tallrikarna på mArkberedare) som tänder mot sten. Jag fick förklarat för mig att stålet i banden var mjukare och därmed inte orsakar samma gnistor... Tycker det låter som dumheter. Däremot så rullar du ju nästan alltid över sten med band medans hasplåtarna och boggielådorna hasar över stenarna och skapar ohygglig friktion.