I ett reportage jag precis sett så var det följande scenario:
En erfaren person framför kameran berättar att nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen skall stoppa Pride i Falun idag. Denna erfarna person ringer sin kollega och ber honom berätta mer om situationen.
Kollegan är en mindre erfaren person, han stammade när han pratade, använde uttryck som "liksom", "asså" vilket tyder på både misslyckad utbildning och dåligt självförtroende. Denna person valde dock att säga att "... polisen har flyttat NMR till den här platsen där dom får fortsätta protestera" eller liknande, och genast kände jag mig kluven. Vem lyssnar jag helst på?
Om man förbereddes att få höra en nyhet om "Nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen" så vred det sig genast i magen och känslor av vrede och hat snurrade runt i skallen, i väntan på att få se denna nyhet.
I det andra fallet när man bara fick veta om Nordiska Motståndsrörelsen så fanns det ett genuint intresse att få höra vad som hänt, om dom gjort något bra eller dåligt, om dom blivit utsatta för något eller utsatt någonting själva, och så vidare. Huvudet fylldes av produktiva tankar istället för antidemokratiskt hat & vrede vilket var fallet i första exemplet.
Så... Är det egentligen inte medier som successivt "utbildar" oss till hat, som utan vår vetskap får oss att tycka vad som är rasistiskt eller nazistiskt? Jag blev skitpaff...
Länk till nyheten:
Just Nu: Nazister försökte hindra prideparaden i Falun
Unvis It:
Just Nu: Nordiska Motståndsrörelsen försökte hindra prideparaden i Falun