En säker sanning är att distinktion finns och att därmed storlekar - och en storleksskala - finns. Descartes uppfann ju både säker sanning och koordinatsystemet i vilken storleksskalan representeras längst y-axeln för att man på alla planeter hittar det större (galaxer osv) genom att titta uppåt. Det finns bara empiriska a-posteriori-sanningar att fylla i varje punkt på y-axeln, men vi vet a-priori att själva storleksskale-konceptet längst y-axeln är legitimt för att distinktion (som kommer ur säker sanning) visuellt representeras som rumtid alltså storlek.
Verklighetens 1:het är synonymt med och överlappar verklighetens dellöshet. Om vi tar verkligheten innan vår antropocentriska division på den så får vi en räknebar verklighet vars kvantitet är 1. Representation/observation innehåller en distinkt observerare dvs vi ser aldrig verkligheten som icke-distinkt 1. Denna distinktions-icke-distinktions-opposition bevisar genom två metoder (varav en är att en max eller minstorlek vore distinktion) att storleksskalan är oändlig, infinitistiskt rättfärdigande kausalitetskedja alltså. En sådan förutsäger en storlek där reproduktion sker.
Men även om man inte accepterar att verklighetens 1:het innebär att verkligheten är icke-distinktion och därmed att man förnekar slutsatsen att storleksskalan är oändlig, så kan man ändå tro att storleksskalan är oändlig. Men om man inte ens tror på en oändlig storleksskala så är det svårt att förklara varför evolutionsstorleken finns.
Abduktion (slutledning till bästa förklaring) på åvanstående leder till att man universellt sätt alltså hellre har en teori som fungerar än en som inte fungerar, dvs man vill ha en oändlig storleksskala istället för en orättfärdigad ändlig storleksskala. Rymdvarelser, om de förstår distinktions-icke-distinktions-opposition, förstår storleksskalans oändlighet, och om de inte förstår den så tror de ändå på den pga att en fungerande teori är bättre än ingen teori alls.
I.om. att den evolutionära storleken finns som en (oändlig) storleksskala av distinktions-icke-distinktions-opposition (verkligheten är 1 men i många delar) och energimassarumtid så har vi alltså en existentiell teori bestående av just en oändlig storleksskala (symboliserad i min avatar längst ned till vänster), energimassarumtid såsom den hittas i E=mc^2 (i min avatar längst ned i mitten) och distinktions-icke-distinktions-opposition (i avataren längst ned till höger). Dessa tre pelare / fundamentala idéer finns det inte 4 av, såvida man inte vill lägga till gud som 1/4 av orsakerna till existens fast det räcker med 3/3 orsaker. Nedre delen av min avatar är alltså härledd genom fundamentistisk (säker sanning) deduktion.
Storleks-tids-diagrammet alltså fyrkanten över fundamentet har evolutionstriangelns spets nuddandes storleken där evolution sker i storleksskalan.
Verklighetens 1:het är synonymt med och överlappar verklighetens dellöshet. Om vi tar verkligheten innan vår antropocentriska division på den så får vi en räknebar verklighet vars kvantitet är 1. Representation/observation innehåller en distinkt observerare dvs vi ser aldrig verkligheten som icke-distinkt 1. Denna distinktions-icke-distinktions-opposition bevisar genom två metoder (varav en är att en max eller minstorlek vore distinktion) att storleksskalan är oändlig, infinitistiskt rättfärdigande kausalitetskedja alltså. En sådan förutsäger en storlek där reproduktion sker.
Men även om man inte accepterar att verklighetens 1:het innebär att verkligheten är icke-distinktion och därmed att man förnekar slutsatsen att storleksskalan är oändlig, så kan man ändå tro att storleksskalan är oändlig. Men om man inte ens tror på en oändlig storleksskala så är det svårt att förklara varför evolutionsstorleken finns.
Abduktion (slutledning till bästa förklaring) på åvanstående leder till att man universellt sätt alltså hellre har en teori som fungerar än en som inte fungerar, dvs man vill ha en oändlig storleksskala istället för en orättfärdigad ändlig storleksskala. Rymdvarelser, om de förstår distinktions-icke-distinktions-opposition, förstår storleksskalans oändlighet, och om de inte förstår den så tror de ändå på den pga att en fungerande teori är bättre än ingen teori alls.
I.om. att den evolutionära storleken finns som en (oändlig) storleksskala av distinktions-icke-distinktions-opposition (verkligheten är 1 men i många delar) och energimassarumtid så har vi alltså en existentiell teori bestående av just en oändlig storleksskala (symboliserad i min avatar längst ned till vänster), energimassarumtid såsom den hittas i E=mc^2 (i min avatar längst ned i mitten) och distinktions-icke-distinktions-opposition (i avataren längst ned till höger). Dessa tre pelare / fundamentala idéer finns det inte 4 av, såvida man inte vill lägga till gud som 1/4 av orsakerna till existens fast det räcker med 3/3 orsaker. Nedre delen av min avatar är alltså härledd genom fundamentistisk (säker sanning) deduktion.
Storleks-tids-diagrammet alltså fyrkanten över fundamentet har evolutionstriangelns spets nuddandes storleken där evolution sker i storleksskalan.