Kan inte uppskatta skönlitteratur

Läs lite snaskig science fiction, typ Ubik av Philip K. Dick. Den är väl rätt så lättläst?

Eller Edgar Allan Poe, också rätt lättuggat.

Problemet med böcker är, enligt mig, att det tar en stund att skapa en relation och gå in i en hypnos i boken jämfört med film.

Tricket för mig var att försöka övertyga mig själv att läsa i 5 minuter i sträck och sedan hade det gått 30 minuter och jag hade börjat känna mig lite stel i ryggen.

Vad för böcker är du intresserad av? Romaner tenderar att göra storyn rätt så förutsägbar, men oavsett vilken sorts bok du väljer att läsa så rekommenderar jag att njuta av det du upptäcker, det du vill protestera mot, det du skrattar åt eller det du vill och tror att du skulle ha kunnat skriva bättre om du själv vore författare.

Ubik är fantastiskt lättläst för att vara Dick.

Känner igen fenomenet. Ett ointresse. Men jag såg Tolstojs Krig och Fred i morsans bokhylla och bläddrade fram till när Moskva intogs. Spännande. Jag läste detta lilla avsnitt och ställde tillbaka boken. Hade ju läst någonting av den iallafall.

Men man har ju sina favoriter och går tillbaka till dessa. Men man förnyar sig inte.

Upplevelser av vädret.

Nutidshistoria. Det är kul att läsa Barnens Ö och ta del av utbudet av hamburgerrestauranger i Stockholm 1975. Vad kostade ett månadskort det året? Vilka var inflationssiffrorna? Vilka dansställen var populära? Vad kostade en "Tre Rätter" på en kinarestaurang?

Jag vill skriva själv. Har varit inne på att återskapa år 1975 men det vore att delvis kopiera Barnens Ö. Det är nog lämpligare att utgå från ens samtid. Jersild gjorde ju det, då.

I stort handlar all litteratur i alla tider (och film idag) om ett dussintal teman som t.ex. kärlek/ sex, familjerelationer, pengar, makt, äventyr. Samma teman återkommer ständigt för att det rör och berör oss människor. Att det finns behov att skriva och läsa om "hur svårt det är att vara barn" kommer alltid att finnas. Ju närmre mitt liv det ligger, desto mer kan det beröra. Och att läsa något på temat "hur svårt det är att vara barn" från andra epoker, t.ex. Oliver Twist, kan också vara meningsfullt för många.

TS: Att inte läsa ut en bok ser jag inte som något större problem och boken behöver inte ens var dålig. Eller boken var inte dåligt fram tills man körde fast eller kom av sig av någon anledning. Vad är problemet? Finns ingen anledning att plåga sig igenom en bok. Och om tio, tjugo, trettio år kan man upplever boken helt annorlunda.

Försök finna teman som intresserar dig, något du är nyfiken på.

Céline är rolig och har en skön stämning i sina böcker men är knappast lättläst för någon som inte vanligtvis läser skönlitteratur.

Du har läst fel böcker och / eller varit i dålig form för att läsa. Själv älskar jag att läsa och drömma mig bort men hade inte förmågan att koncentrera mig till njutbart läsläge innan sommaren, sedan dess har jag läst klart tre böcker och är snart klar med en fjärde. Ibland kan det gå nästan ett år mellan att jag läst en bok för nöjes skull, sen kan jag läsa tre böcker på en månad. När man är i läsläge är man öppen för att läsa böcker som man inte skulle vilja läsa när man är i dålig fas.

Personligen läser jag gärna böcker som handlar om speciella personer i skönlitterär form, samt självbiografier om människor med intressanta karaktärsdrag eller om en vanlig person som upplevt något ovanligt. Att läsa om en trött svensk polis i 57-årsåldern som ska lösa ett mord någonstans på landsbygden i Sverige är jag inte intresserad av (för tillfället). Däremot Snabba Cash som nämnts i tråden innehåller exempelvis en i grunden vanlig kille med en i något form störd och rå personlighet som hela tiden vill någonstans och som saknar gränser eller någon etisk aspekt för att nå dit. En kille från sossefolkhemmet som vill nå toppen av svensks överklass partyelit, de så kallade bratsen som det skrevs mycket om under 00-talet. Snabba Cash handlar lika mycket om två yrkeskriminella vars kriminella liv går från rutin till stora omvandlingar gentemot sina kriminella kollegor.

När jag gick i gymnasiet var Snabba Cash bland de första skönlitterära böcker som de stökiga killarna i min klass läst frivilligt och de berättade att de låg till kl 4 på nätterna och läste. Boken var enligt Jens Lapidus den mest utlånade på Sveriges fängelsebibliotek när det begav sig, och poliser hade berättat för Lapidus att när de gjorde husrannsakan hos kriminella personer hittade de ofta ett exemplar av Snabba Cash. En bok för dem som gillar att läsa, och lika mycket en bok för dem som inte gillar att läsa.

Även romanen Ondskan av Jan Guillou fungerade som en skönlitterär väckarklocka för stökiga killar som aldrig läst en bok. Enligt Guillou var boken inte tänkt som en ungdomsbok från början, utan som en terapeutisk bearbetning av sin egen ungdom med våld i hemmet, ungdomskriminalitet, psykologmöten, relegering och pennalism på internatskolan. Om du har sett filmen Ondskan som innehåller några mycket obehagliga våldsscener så är det inget emot våldet och förnedringen i boken, som nog inte skulle kunna sändas på svenska biografer.

Du får göra som du känner. Gillar du inte skön så slipper du läsa det om du vill, men det är nyttigt att läsa och det finns inga begränsningar när det kommer till läsning. Börja med någonting mer lättläst. Jag har tröttnat på läsningen, men nu ska jag kämpa för att få tillbaka lässtreaket!!!