Genderpolitiken och sexpsykologin i Atlas Shrugged

Det var länge sen jag läste Atlas Shrugged och de sexuella inslagen skummade jag igenom för att jag trodde sånt var inlagt mest för de som gillar romaner i allmänhet. Jag läste den för dess filosofiska idéers skull.

Men med tanke på den totala hysterin om kön i västerländsk politik idag, som verkar vara ännu värre i USA än i Sverige, så undrar jag om Ayn Rands tankar om sexualitet har någon bäring på det?

Rand tände på dominanta män som erövrare, vilket framkommer tydligt om du läser sexscenerna i Fountainhead. Likaså har väl Barbara Branden i The Passion of Ayn Rand beskrivit hur Ayn Rand var mycket inne på BDSM (eller ja dominans, utan patetiska stoppord o trams) med Nathaniel Branden. Men överlag sket nog Rand ganska rejält i hur folk har sex.

Hon gillade antagligen BDSM för att hon gick på amfetamin dagligen, det brukar väcka perversioner. Sen att kvinnor väljer män i linje med sig själv eller uppåt rent socialt är betingat genom evolution. Där är rent generellt praktiskt sett en dominant man mer attraktiv för en kvinna än en undergiven. Sen kan kvinnor hävda motsatsen in i absurdum medan de snälla killarna sitter och runkar i ett hörn.

Ja, Rands tankar om sexualitet var ju en aning... udda, vilket inte minst framgår av hennes beundran för en man som våldtog och styckmördade en tolvårig flicka. (Länkar av någon anledning en expressenartikel.)

Tittar man på Atlas i sig så är det dock en lite mer nyanserad beskrivning av Rands uppfattningar. Kontentan är dock lite av densamma, sexualiteten ska som allt annat vara självisk. Det var ett tag sedan jag läste den nu så mina beskrivningar från minnet kan vara lite dåliga, jag fick ärligt talat googla för att hitta karaktärsnamnen.

Om vi börjar med antagonisterna så beskriver Rand James och Lillians sexliv som något "mekaniskt" och osensuellt, eftersom karaktärerna motiveras av moralisk dygder som plikt och trohet mot varandra. Protagonisten Dagny å andra sidan tar sig älskare till höger och vänster utan hänsyn till om det kan skada någon annans äktenskap eller känslor. Samtidigt är Rand noga med att betona att Dagny har känslor för alla de män hon har samlag med, att hon beundrar deras driftighet och att hon inte bara är "en slampa" som har sex för sakens egen skull.

Så i Rands värld så är sexualiteten självisk, men det finns samtidigt på något märkligt sätt gott om utrymme för att döma, att skilja på "bra kvinnor" som har själviskt sex av rätt anledningar, och "dåliga kvinnor" som enligt Rand misslyckas med att vara själviska för att de har sex av fel anledningar. Finns det något att ta med sig från detta till den moderna debatten om jämställdhet och sexualitet? Jag är ärligt talat tveksam.

Jag tycker Rand gör en bra poäng. Sex är själviskt, förutsatt att man själv agerar utifrån lust och inte välvilja mot någon annan. En logisk axiomatisk slutsats ur den insikten är att bara själviskt sex är bra, och vise versa.

Har inte läst Atlas eller Fountainhead, bara en massa mer filosofiska böcker (är typ socialist själv men tycker Rand har mycket vettigt att säga). Lite förvånad att hon har nån åsikt om sexualitet i de mer skönlitterära böckerna. Nog för att hon vurmar för hjältar och tydliga sagor i sin estetik, men att hon mer explicit skulle bry sig, lite underligt. Låt var och en pula med vad den känner för i sänghalmen, skulle man tippa på att hon tycker. Så länge man och hustru går igång på det. Lite bondage, läder och piskor, why not? Bejaka varandras själviskhet, rätt bra plan för ett lyckat förhållande.

Annars är hon väl mest irriterad på lyxhustruar rent könsmässigt, och det kan man ju skriva under på.