Maravillas egna texter

Han lämnade rummet i all hast
Medveten om att han skulle få stå sitt kast
Bikten som hade givit insikten
Erkännandet som brann i hans hjärta så hett
Sniken blev sviken
Med tårar fallandes nedför kinden
Välkomnad av den iskalla vinden
Små viskningar i hans öra
Lögner om vad han böra
"Kom till oss, ta klivet"
Men han visste att han skulle betala med livet
Framför stupet han nu stod
Letade i sitt inre efter en gnutta mod
Att hoppa ner, i oändligheten för att förgöra tomheten
Det enda som hördes av hans sista steg var bruset
Äntligen kunde han se ljuset

//packad blatte från förorten