Testade LSD för första gången för personlig utveckling

Så tänker jag också. Om syftet med att ta psykadelika är att nå djupare inom sig själv... Mm, då kan det enligt mig inte finnas något som är bra eller dåligt. Det bara är. Men om man tar det i syfte för att ha kul - och det inte blir så... Ja, då kan jag tänka mig att man skulle kunna se det som en "dålig tripp".

<3

Va kul att du upplevde den så! Tack

Jag kommer absolut att fortsätta... Absolut! Jag har dock inget datum för när jag gör det igen, men det kommer visa sig. Min kompis tog 500 ug LSD dagen innan han hjälpte mig och jag tror precis som du på att höja dosen successivt! Anledningen till att jag "började lågt" var att jag 1. Tror mig av erfarenhet vara känslig för saker jag stoppar i min kropp... och 2. Jag ville inte bli avskräckt, utan jag ville få en upplevelse som jag kan bygga vidare från. Jag ville inte ha en upplevelse som gör att jag aldrig mer vill testa! Och jag känner att det blev bra för mig den här gången. Jag är inte alls avskräckt och jag tror att jag kommer ha ännu mer mod och styrka nästa gång, så att jag kan släppa fram ännu mer. Det ska bli spännande att se hur jag upplever det då!

Haha Ja, tack för snälla ord! Det kommer antagligen komma fler rapporter, vet bara inte exakt när nästa gång blir av! Jag vill prova att ta det i naturen någon gång. Jag tittade under trippen på bilder av växter som jag fotograferat och det var riktigt kul och intressant. Men skulle vilja gå ut och se det på nära håll någon gång!

Tack! Ja, vi släpper det där med bra/ dålig. Orkar inte ens tänka på det!

Roligt att du tycker min rapport var intressant. Jag tror verkligen på LSD i terapeutiskt syfte! Trodde på det i teorin innan med... Men nu, efter att jag provat, så är jag övertygad om att det skulle vara extremt effektivt för vissa tillstånd. Jag tror att det lätt skulle kunna användas inom typ behandling av depression, ångest, social fobi mm... Kanske t om trauma för att möta skiten man varit med om och let go och acceptera. Även LSD-behandling för alkoholberoende finns det ju spännande forskning på. I'm a believer, men samhället är inte redo för LSD tror jag. Det finns kanske för mycket ekonomisk vinning i att använda konventionella läkemedel, som egentligen (enligt mig) är skit!

Härlig tripprapport. En perfekt match för mig, som går i precis samma tankar som du gjorde innan du testade. Jag har vuxit enormt mentalt de senaste åren, och funderar på psykedelika som ett möjligt verktyg för att komma till nästa nivå. Det låter som att det var precis det som skedde för dig. Det sporrar mig verkligen.

Jag känner igen mig så mycket i dina upplevelser. Livet är meningsfullt i all sin meningslöshet. Vi är bara atomer, materia. Det känns som en dröm att verkligen kunna omfamna och bli ett med den insikten. Alla föreställningar om framgång, prestation och materiell lycka är en illusion som jaget krampaktigt håller fast vid. Den sanna lyckan finns i att frigöra sig från det mentala fängelset, och bara leva. Jag vill dit.

Tack!

Va kul att du känner så! Blir glad. Det var faktiskt precis därför jag skrev rapporten, för att det kanske finns någon där ute som går i samma tankar som jag gjorde innan jag provade... Jag upplever att LSD är ett verktyg som kan ge mycket, men att man kanske bör göra lite research innan Lycka till om du provar!

Tack! Jag har gjort en hel del research, och kommer säkert att fortsätta göra det. För mig är det viktigt att göra detta på ett lika ordnat sätt som du, om jag skulle ta det steget - att hitta en bra källa till svamp/LSD av god kvalitet, att vara i rätt mentalt tillstånd, att kunna avsätta tiden som krävs, osv. Det är inget jag skulle kasta mig in i. Jag tror inte på att det bara är en "lapp", utan jag tror att detta kräver stor respekt, innan man har bekantat sig med drogen och sina egna reaktioner på den.

En sak jag har funderat på är att åtminstone börja med att mikrodosera. Är det något du själv har tänkt på?

Bry dig inte om dumma "tuffa" kommentarer.
Du gjorde en bra resa och bra rapport! Tack för den.

Bra förberedelser!

Om "sitter" eller inte. Vet inte. Aldrig haft sitter, men läst att det ska vara bra. Och tror på det budskapet. Speciellt om det går snett är det bra att ha nån man liter på med.

Skiljer på nöjestripp och utforskande tripp.
Kanske har det lite med styrkan var man hamnar. Har använt det för att stimulera fantasier och rollspel.
Men går man upp i atomer. Så är det bara att åka med.
Beror på hur fast man är i världen om man blir rädd eller bara intresserad av den upplevelsen.

Jag brukade ta tid och notera när tids- och rumsupplevelser försvann. Vips! Lite kul faktiskt.
En erfarenhet som bl a gör det lättare att förstå avancerad fysik.

Om man tar det som mindexpanding drog, så behöver man inte ta fler gånger. Man har ju gjort sin expansion.
Tar man det för nöjes skull så finns inte den begränsningen. Men ingen väg jag skulle rekommendera. Lite som att leka med elden.

Jag tycker att det är märkligt att TS upplevde en full egodöd där jaget skildes åt från existensen på bara 100ug.

Japp, jag har tänkt på att mikrodosera, men gjorde inte den här gången på grund av att jag ville känna av mer hur LSD var som "full experience" för mig, för första gången. Dåligt uttryck kanske, men hittar inget annat just nu i huvudet. Jag tror dock som sagt att jag vill testa att mikrodosera någon gång i framtiden. Huvudsakligen för att jag tror att jag kanske kan få ut mer av min kreativitet då. Är redan kreativ som jag är, men ja. Om jag någon gång testar mikrodos så kommer det nog bli i syfte att se om jag kan bli ännu lite mer kreativ...

Tack! Ja, jag fick en tanke under trippen angående det där med sitter. Kändes som att jag fick en insikt om att jag kanske hade kunnat gå ännu djupare i mig själv om jag inte haft en sitter... Men samtidigt behövde jag honom där och då. Jag hade på förhand vägt för- och nackdelar och valde då att ha en sitter första gången eftersom jag inte hade en aning om vart allt skulle barka. I efterhand var det bra att han fanns med. Ett exempel är när jag under en kort sekvens av trippen sa att jag absolut ville gå ut. Han avrådde mig då eftersom jag pendlade så mycket och eftersom han visste vad jag ville ha ut av upplevelsen. Han visste att min inställning var att börja lugnt första gången så han påminde mig om det. Känns klokt i efterhand. Han hjälpte mig även att hämta dricka och bre en macka åt mig, gå ut med mina hundar för en kissrunda mm. Min motoriska kontroll var ju inte den bästa

Blir så intresserad av vad du menar med "leka med elden"? För så tänker jag med på ett sätt. Men kan inte sätta fingret på vad jag menar riktigt. Kanske att det bör råda balans mellan att leka med elden och att inte göra det. Jag vill ju ha kvar min ena fot i den här tråkiga verkligheten, för det ger mig ändå mycket glädje att ha mål och göra vardagliga saker som att jobba osv. Vill ha balans i hjärnan på nåt vis.

Är som sagt nyfiken på vad du menar!

Jag tyckte också det var skumt, efter allt jag läst. Men när jag tänker på det ett varv till är det kanske inte så konstigt. Jag har ju under cirka 8 års tid aktivt läst, utforskat och arbetat med att utmana mitt ego och mig själv. Utmana mig själv i den här existensen. Har känt att jag är gjord av atomer, har trott på multiversum-teorin, tror på att allt är illusioner skapade av ljus osv. Intresserat mig för fysik, men jag har aldrig fattat det på djupet om jag ska vara ärlig.

Men bit för bit har saker i mig expanderat eller släppts under åren som jag jobbat med mig själv. Har varit på sådana där meditationsläger, sovit i nån stuga runt nån jäkla "sond" med magisk energi uppe i bergen i Serbien haha. Yada yada... Har gjort rätt många galna saker ändå. Och ja, jag skämtar lite om det nu, för det är faktiskt lite komiskt hur jag försökt "nå bortom mig själv". Men tror det var bra för mig, som sagt! Att själva tanken på att bli atomer ändå är något jag kan leva med.

Men hur som helst, jag har en hypotes om att det går att nå det där stadiet även på lägre doser, förutsatt att man inte är helt ny inför dessa ämnen. Jag tänkte ju redan att allt är gjort av materia, att tid är en illusion, att kroppen är en farkost som jag reser i, att det finns flera dimensioner osv... Vissa kallar det för att jag varit flummig, men jag ser det som att jag utmanat mitt tänkande i nyktert tillstånd.

Jag tror att det var det som gjorde att jag fick den där upplevelsen av att krossas till atomer. Att jag på något vis framkallade den...

Det gav mig obehag, men även ett lugn och jag förstod mer om mig själv. Dock vet jag inte om det var en full "egodöd". Jag kände som att något släppte i mig och det känner jag fortfarande nu såhär i efterhand. Om det var egot eller bara en klump av stress vet jag inte. Men känner mig mer fri.

Jag tror dock att jag skulle kunna uppleva det ännu starkare på högre dosering. Men det var tillräckligt starkt nu första gången. Aldrig varit med om något liknande