Testade LSD för första gången för personlig utveckling

Substans/ dos: ca 100 μg LSD
Kön: Kvinna
Vikt: 62 kg
Längd: 170
Ålder: 28
Tidigare erfarenheter: Cannabis, MDMA (kristaller)

Bakgrund
Jag har alltid velat prova psykadelika, främst för att få perspektiv på livet, nå djupare introspektion och kanske kunna knyta upp vissa knutar inom mig själv. Som person har jag alltid varit spänningssökande, tänker mycket, studerar mycket filosofi. Jag utbildar mig även till ett yrke där man arbetar med människor. Jag har dock inte vågat prova tidigare på grund av att jag känt att jag inte varit redo. Jag har istället nått insikter genom meditation och allmänt fokus på att genom tänkande och frågor frångå samhällsparadigmet i syfte att bli mer fri och nå större personlig utveckling. Jag har under de senaste 6-7 åren identifierat mig som en ”renlevnadsmänniska” som i princip bara äter grönsaker, tar hand om kroppen mycket och försöker att nå insikt på naturlig väg. Men jag har även under perioder varit extremt stressad och gått in i väggen då jag varit en sån där ”högpresterande person” som kommit in på de svårare utbildningarna osv… En person som alltid vill framåt. På gott och ont.

Hur som helst så pratade jag med en vän till mig som har stor erfarenhet av psykadelika, och som även studerar något liknande det jag studerar… Han frågade om jag ville prova LSD, varpå jag kände efter och insåg att det var rätt tid.

Förberedelser
Eftersom mitt syfte med att ta LSD inte var att ”bara testa det” så valde jag att förbereda mig rätt så noga. Jag kände efter vad jag skulle vilja ha ut av en tripp och skrev ner lite frågor och tankar. Jag gjorde massa research på olika sidor, frågade vänner som testat, läste på om hur det kan användas i terapeutiskt och utvecklande syfte osv. Jag bestämde mig för en dag då min vän skulle komma hem till mig och hjälpa mig genom att vara min sitter. Dagarna innan tittade jag inte på någon tv (gör inte det annars heller, men jag försökte under dagarna innan trippen att inte utsätta mig för onödiga stimuli överlag). Jag tog det extra lugnt och stressade inte alls. Jag tänkte verkligen på att jag ville in mer i mig själv. Jag rensade ur hemmet från onödiga saker, städade och gjorde det verkligen fint hemma. Jag mediterade även mer under dagarna innan trippen. För att komma i balans med mig själv.

Trippen
Jag och min vän hade bestämt att han skulle komma hem till mig klockan 19. Innan dess hade jag mediterat en halvtimma för att nå ”alignment” med mig själv och slappna av. Jag var ju självklart lite nervös, men jag tränade mig under meditationen på att se den här nervositeten som en slags nyfikenhet istället. Jag lyssnar en del på Alan Watts och fokuserade en hel del på konceptet med non-duality. Att inte freaka ut om jag är nervös, utan att det är fint att jag kan känna så! Det bara är liksom…

Hur som helst, klockan slog 19 och jag tog lappen under tungan. Detta kändes ganska nervöst eftersom jag tidigare varit rätt så rädd för det här med psykadelika… Men ja, jag hade bestämt mig och jag kände mig trots detta redo. Efter kanske 40 minuter började jag känna hur hela kroppen kändes spänd och jag la mig ner på mattan på golvet för att bara slappna av och inte streta emot. Jag hade bestämt mig för att försöka låsa upp knutarna jag har inom mig själv (t ex ångest, stress, lite små drag av social fobi etc). Jag var öppen för vad som än skulle komma. I takt med att klockan gick kände jag hur hela kroppen började rusa eller ja, typ spännas. Min kompis coachade mig, eller påminde mig, om att jag kunde se det som att min kropp fick mer energi och jag kunde återigen slappna av. Färgerna blev gradvis starkare också, men mest påtagligt blev känslorna i kroppen och den ökade perceptionen. Jag kände att händerna svettades lite och jag påminde mig själv om att det bara var hudkonduktans på grund av att min kropp reagerar på substansen.

Jag var alltså på väg ”upp”. Pratade med min kompis om vad som hände i mig och hade på musiken på datorn. Helt plötsligt känner jag bara hur jag får en impuls om att jag måste stänga av musiken. Jag går fram till datorn och pausar och säger till min kompis att ”ibland måste man pausa”. Börjar sedan gråta efter jag sagt detta då det är nära kopplat till mina erfarenheter av utmattning. Jag fick plötsligt en stark insikt om att det är så otroligt viktigt att pausa och inte bara tuffa på. Kroppen respekterar att man tar tag i situationen om man känner att det behövs en paus. Jag satte mig sedan på sängen och jag kände nu att min kropp var ganska ”på spänn”. Alla intryck blev starkare. Mina två hundar var med oss och jag bad min vän att hålla dem lite undan från mig då jag kände att deras närvaro blev alldeles för mycket för mig att hantera just när jag var i det här stadiet av trippen. Sedan började det som var lite jobbigt…. Jag fick väldigt jobbiga känslor över mig som jag beskrev som ”vågor”. Min kompis och jag satt och pratade och plötsligt fick jag bara känslan av att jag måste ta hand om det som vill skölja över mig. Jag måste låta det komma, möta det. Så jag la mig ner på sängen och bara slappnade av i någon slags meditationsposition. Jag andades igenom de här ångestvågerna och intensiteten ökade gradvis. Men efter varje avklarad våg kände jag mig bättre och renare. Jag kände att det var rätt sak att bara släppa fram det eftersom det var mitt syfte med hela trippen. Min kompis coachade mig lite när jag behövde, typ genom att säga att det blir mindre intensivt efter varje avklarad våg och då kunde jag t om skratta åt det. När den jobbigaste vågen kom var jag helt inne i mig själv och jag kommer ihåg att jag kände att jag var helt ensam och att ingen kunde rädda mig från det obehagliga. Jag fann mig i paniken och omfamnade allting, för jag hade verkligen inget val. Det var fan inte lätt ska jag säga. Men det kändes som att det var något som jag behövde gå igenom. Då hände det häftiga. Jag andades väldigt djupt och andningen blev en slags livboj för att orka vara kvar i allt och inte freaka ur totalt. Helt plötsligt, när den starkaste vågen kom, kunde jag inte längre känna min kropp och plötsligt såg jag mig själv som en boll av materia som sedan löstes upp till små atomer och partiklar som flög ut och blev ett med luften runt omkring mig. Jag hade verkligen ingen kropp, jag var ingenting – bara materia. På något sätt var det här den skönaste stunden, men samtidigt var det den sjukt jävla läskigaste! Jag var helt borta, jag fanns inte längre. Jag flög ut och jag kommer ihåg att jag tänkte att ”jag är bara medvetande och energi nu”. Vågorna var inte bara jobbiga, utan de var även skrattretande på något vis. Det var ju inte bara en jobbig känsla, utan även en bra - om jag bara vågade möta den. Som en paradox.

När jag klarat av denna våg + ca 20 till så avtog den här berg- och dalbanan och jag kunde reflektera mer kring meningslösheten jag upplevt när jag inte längre visste vem fan jag var. Dock hade jag metoder för att nå ”cues” för vem jag är utan LSD och jag pendlade hela tiden mellan att veta att jag trippar på LSD till att totalt gå in i känslorna av trippen och bara acceptera allt. Sjukt coolt. Ibland svajade golvet, jag såg hela rummet som pixligt. Jag trodde jag var i the matrix, men det var ok. Jag var inte rädd. Jag blev ett med det som skrämde mig och kände att jag har den mentala förmågan att ta kontrollen. Detta blev så avgörande för mig och jag insåg vilken otrolig mental styrka jag besitter. Jag kommer ihåg att jag tänkte att mental styrka är inte alls vad samhället vill påstå. För mig är mental styrka att kunna släppa alla koncept omkring oss och leva med att allt är meningslöst, för att sedan skapa mening ur denna tomhet. Kändes som meningen med livet - att det finns ingen mening. Att vi besitter förmågan att skapa vår egen mening genom mental styrka. Jag kände att jag kunde göra det under min tripp och det var en riktig boost för mig som annars har känt att jag tvivlat på denna förmåga hos mig själv. Jag upplevde att ingenting är omöjligt om man bara kan styra sitt psyke i den riktning man vill, men att man måste vara i ett flow och lyssna på rätt stund – jag kallar det att gå från nu till nu. Att hänga med i nuet och dansa med. Jag började asgarva ibland av vissa insikter om mig själv, hur jag stressat och sprungit runt som en råtta för att ”va nån”. Hahaha, vad patetiskt! Man behöver inte bry sig så mycket, man kan bara flyta mer för jag är floating awareness och jag finns i allt. Jag äter som sagt inget från djur och har tagit det beslutet på grund av att jag alltid sett mig själv som likställd med djuren. På LSD, efter att jag blivit till atomer, insåg jag att jag gått ett steg längre. Jag är inte bara som djuren, jag är som allt runt omkring mig. Jag är materia. Jag är universum och universum är jag. Jag fick en sådan respekt för olika material på grund av detta och min förhöjda perception gjorde at jag stundtals hade svårt att skriva på ett papper eftersom jag kunde känna papprets textur eka i hela mitt huvud. Respekt för sig själv och sin omgivning blev viktigt.

Trippen varade i totalt ca 6 timmar, sedan hade jag after effects till kanske kl 4-5 på natten – jag är nog känslig för substanser. Jag känner att jag inte kan förklara allt jag upplevde med mig själv då orden inte räcker till. Men en viktig punkt var det där med min tro på mig själv och själva definitionen av vad mental styrka är för mig. Att ta LSD fick mig att förstå att jag klarar av jävligt mycket ändå, men att man alltid ska vara ödmjuk och hänga med i nuet och lyssna på sig själv och sin kropp! Jag kände att jag hittade min plats i existensen när jag löstes upp till atomer. Intense är bara förnamnet på vad detta var för mig, men trots det jävligt coolt! Lugnt och intensivt på samma gång på något vis och jag insåg verkligen att det här med non-duality. På grund av det kan jag nog inte säga om min tripp vad bra eller dålig, den bara var. Men jag är väldigt glad att jag provade LSD och kanske testar andra psykadelika i framtiden i samma syfte. Nu ska jag bara fundera på hur allt detta ska appliceras för att jag ska fortsätta att praktiskt utvecklas i verkligheten utan nån substans. Jobbiga känslor är så nära enjoyment om man bara vågar släppa på kontrollen! Om man kan kontrollera sitt inre kan man nå hur långt som helst! Jag gjorde massa anteckningar under trippen som jag ska gå igenom senare. Det är så mycket som måste få landa i mig och det är ok att det tar tid.

Dagen efter hade jag lite ont i huvudet och hade lite svårt att äta. Men annars bra. Jag uppskattade redan livet mer, även stillheten som blir när dessa ”vågor”inte längre existerade.

Som avslutande ord vill jag säga att min upplevelse av LSD för personlig utveckling är att det kan vara väldigt effektivt om man vet vad man vill. Men man måste nog vara lite modig, för det är ingen lek, men samtidigt kan man göra det till en lek om man vågar släppa taget! Upplevelsen har stärkt mig som fan, är inte rädd för något längre känns det som! Jag vet att jag klarar av mycket nu, samtidigt som jag vet att jag har begränsningar som är ok. Det är ju en styrka i sig att inse begränsningar också...

Är överlag TACKSAM för upplevelsen. Hade mycket visualer också, vilket jag var rädd för innan. Men jag tyckte att det var riktigt harmoniskt och vackert. Tack LSD och tack till min kompis som var med mig en hel kväll och coachade mig till att hantera vissa bitar i mig själv som jag annars inte kunnat nå!

NAMASTE

Jag brukar hantera vågorna genom bra teknisk musik. Inte för hetsig, men bra musik. Det hjälper definitvt. Sen brukar jag säga att man ska surfa på vågen. Man måste nästan ställa sig upp ibland och surfa på den litegrann. Sen kommer vågen att lägga sig, då är det VIKTIGT att inte drunkna utan man måste simma till nästa våg för att surfa. För när man surfar på vågen, vilket man lär sig att göra efter man experimenterat mer och mer, så kommer trippen att bli bättre och bättre. Du måste SURFA på vågorna!!! Viss musik kan definitvt hjälpa dig där, en kompis, broder, som jag träffat två gånger i mitt liv, visade den musken. Vi trippade tillsammans och det var verkligen så bra vågor då att jag var tvungen att ställa mig upp och balansera på Vågen, och jag hade hela tiden en känsla AV LIV i kroppen, bröstet fylldes med energi medans jag surfade och jag skrattade längre.


tips från Coachen.

Tror att man kan hitta på det mesta. Du hittade på någonting som gjorde LSD-trippen till en bra upplevelse för dig. Självklart kan det motsatta hända också.

Sen var din wall of text rätt svår att läsa igenom. Vissa av dina meningar var 3-4 ord långa vilket inte gjorde saken lättare.

Vad härnäst? Svamp?

bra tripp-rapport förövrigt, våga mer.

ETT ANNAT TIPS FRÅN COACHEN!!!
DET ÄR fail, misslyckande, att trippa med folk som inte trippar, dvs en sitter. Det är en LÖGN som finns överallt på internet om att man ska ha en sitter, och det är på grund av att trippen försämras MARKANT med en sitter. Man ska INTE HA EN SITTER!! Det är en lögn för att få folk att b-trippa, detta är sanning, ta det från Mig.

Ja. Hehe skrev texten på tio minuter... Men fattar din point.

Härnäst... Hmm kanske svamp, eller LSD igen men då ska jag nog vara själv eller ta det med någon. Men ska vänta ett bra tag då jag känner att jag måste landa lite först. Kanske väntar sex månader eller så, eller kanske ett år. Vi får se.

Intressant... Mm, nästa gång ska jag som sagt testa att antingen vara själv eller ta det med någon, kanske min pojkvän. Vågade inte göra det själv nu första gången eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle reagera eller bli.

Du gick in med fel inställning.

Se det som att lappen är bara en lapp. Det är bara en lappjävel. Den påverkar dig inte ens. Du blir bara mer Vaken. När du tar lappen så Vaknar du, det är en bättre inställning och en bit på vägen mot medvetenhet. Det kallas LSD av en anledning.
För att skrämma.

Fint och bra beskriven tripprapport. Du verkar ha saker på ställ och har vett nog att behandla substansen med sund respekt. Hade själv gärna provat på samma sätt och inte på nått jäkla rejv som sist. Det blev fort jobbigt..

Sen första gången så tror jag det kan vara bra med en sitter med erfarenhet av drogen och vet lite hur man förflyttar fokus från eventuella nojor och att liksom bara vara där.

Sen att missa några radbrytningar är inte hela världen när det är så mycket som behöver komma ut

Kommer du över svamp och vill prova så gör på samma sätt men kanske lämna sittern i vardagsrummet medans du lägger dig i sovrummet. Svampen är lite mer visuell och 'harmonisk' och inte lika psykedelisk/mindfuckande och något jag verkligen rekommenderar.

passar också på att tipsa om polar thinking föreläsningen av Watts.
peace out

Håller absolut inte med dig. Jag vill fortsätta ha respekt för substanser och inte vara en naiv idiot. Dom flesta personer som jag sett det gå snett för har totalt missat att respektera sig själva och substanser... Men det är ju bara min åsikt som sagt och du har din.

Tack för feedback Jag kände att det var rätt för mig att göra såhär den här gången. Smart idé med svampen! Jag bor så lite nu, så sittern var i närheten hela tiden. Men kan absolut tänka mig att bara va i samma hem, men att jag är själv i ett annat rum så fort jag flyttar till större lägenhet. Tack för tips!

Då kan du ju fortsätta gå runt o vara nervös inför dina LSD-trippar och b-trippa precis som du gjorde den här gången. För hela tripp-rapporten STINKER av en bad tripp. Du vet inte hur man trippar och medans du går runt med din "respekt" inför "substans"(?? vad är en substans ens, det är en lappjävel som man tuggar i sig och sväljer inte eld och lågor precis) och även om du går runt nästa gång o ska ta den så kommer din nervositet och spänning förstöra den fina trippen som det är.

TLDR du beter dig som en fjant angående det här och du borde inte ta mer LSD.