Påverkan av externa/interna faktorer - hur styra dessa?

Vilka tankesätt använder ni/ andra gällande balansen internt/ externt?

Min fråga gäller hur vi påverkas av vad andra gör eller agerar i olika grad samt hur man kan tänka för att minska andras inflytande över det egna självet/tänket.

Jag är inte ute efter någon psykologisk förklaring utan hur en filosofisk modell eller tankar kan minska utomstående faktorers påverkan.

Vi är inte alls så fria som vi oftast inbillar oss.
Vi är programmerade att Ta Efter redan från början. som barn.
Därför tar vi in allt - språk - vanor - seder - kunskaper -
Allt tar vi in - för det är på det viset vi kan överleva

därför krävs det något extra för att kunna göra en alldeles eget liv.

Titta gärna på femte avsnittet av Kalles sex liv - finns på svtplay där en kille beskriver vad som krävdes för att han skulle välja något eget.

Själv gjorde jag något liknande - och även jag fick uppleva en dead-end innan jag tog steget fullt ut.

Jag antar att det är det du frågar efter. Vi kan utgå från att vi inte alls är fria. Sedan när man ser allt som skapar ofrihet - mest är det tankemönster. Då kan vi börja förstå.

Alla människor föds in i någon omständighet. Och anpassar sig.

Utmärkt inlägg.

Jag ser att vi alla styrs av i stort sett allt som sker omkring oss hela tiden. Rimligtvis ingen människa är helt oberörd av det som den föds in i. Denna form av plasticitet är förmodligen nödvändig för alla levande varelser. Man måste ta det man har och göra det bästa av sin situationen hela tiden, vad man än blir för varelse i vilken värld det än må vara.

Så då är frågan: Är det en fördel för en själv att gå emot andras viljor bara för att få sin vilja igenom? Eller ska man hellre tänka att man gör något man själv vill utan att tänka på hur det drabbar andra?

Idealet är förmodligen att man gör både och men prioriterar de som står en själv närmast då dessa är vilka man relaterar mest med och därmed är det helt enkelt sunt förnuft.

Det gäller att unna sig det man kan få och hålla skador och möjlig illvilja på en låg nivå samtidigt.

Jag tror man får hålla isär egna och andras viljor. Man kan ju vara uppfostrad så att man har fått i sig att man alltid ska kolla vad andra tycker- när det gäller nästan vad som helst. Typexempel är föräldrar och andra anhöriga som frågar ett barn: "Vad ska du bli när du blir stor?" Eftersom dom förmodligen inte själv kunnat göra något medvetet val. Den lille borde svara: "Vad gör du själv?" Hur kom du på att du skulle göra just det?" Det är ju till och med vanligt att föräldrar ger sina barn förslag på vad dom ska bli..
När din vilja involverar andra människor då måste man ju ta hänsyn till dom , men det hänsynstagandet får ju inte gå ut över dig själv. Som i exemplet ovan om man väljer liv för att ens föräldrar har tjatat om någon viss inriktning.