Bör vi som individer underkasta oss det som majoriteten påstår sig vilja, snarare än vad en mindre grupp uttryckligen önskar?
Många anser ju nästan att demokrati per automatik är överlägset någon form av elitstyre. Troligen gör dom väl detta för att dom värnar om majoritetens vilja, eller har en viss negativ uppfattning om hur odemokratiska länder typiskt slutar. I alla fall är det väl så att majoritetens vilja är av hög påverkan i typiska demokratier, även om metoden för att uttrycka viljan kanske är bristfällig och man inte låter viljan tillämpas på, eller ha kunskap om, otroligt mycket.
Vanligtvis (alltid) begränsas denna preferens för majoritetsviljan, till att handla om en viss plats i tid och rum. För många anser inte direkt att man bör försöka ta reda på vad alla världens människor som har funnits, nu finns, och kommer att finnas, vill besluta sig för att göra med allt, även om man så kunde det. I olika situationer antigen utesluts eller inkluderas grupper, till att bli dom vars vilja man tar hänsyn till. Röstberättigade är kanske ibland bara vuxna människor, ibland bara män, ibland rika eller bildade. I mindre grupper kanske någon form av enighet att lyda majoriteten ibland också uppstår. Det kan handla om en arbetsplats eller om lekande barn.
Är majoritetens vilja i någon situation mer värd än i någon annan?
Är vilka som borde få inkluderas i att få göra sin röst hörd, även det kanske situationsberoende?
Medför demokrati kanske sådant som kulturell utveckling, gemenskapskänsla och minskad risk för upproriskhet bättre än elitstyre? Om vi bortser ifrån alla troliga effekter (som ovan nämnda såvitt jag vet inte är), kvarstår det då något inneboende värde hos någon av dessa, för vad dom är per definition?
Borde vi kanske istället (om möjligt) ta hänsyn till den totala styrkan av den inre viljan och föredra alternativet den omfamnar mest? Snarare det än att ta hänsyn till majoritetens uttryck av en vilja av obestämd grad?
För fallet verkar väl vara så, att man kan vilja något olika starkt, eller?
25% av människor vill genomföra förändring A. 75% av människor vill inte genomföra förändring A. Men dessa 25% av människor har en genomsnittsvilja med värdet 4, medans 75% av människor har en genomsnittsvilja med värdet 1. Detta betyder att minoriteten ska få sin vilja igenom, om man kan och bör/vill låta den totala viljan leda.
Fyra barn ska välja mellan två alternativ. Antigen att klättra i träd eller att springa.Tre av dom föredrar att klättra i träd framför att springa. Dom gillar dock båda alternativen väldigt mycket, men klättring föredrar dom svagt över det andra alternativet. Det andra barnet är dock väldigt rädd för att klättra i träd. Han blir också betydligt mer glad än dom andra över att springa.
Vädjar det ovan exemplifierade kanske något till vår intuition? Kanske att det ligger något i att ta hänsyn till den starkare viljan, även om den råkar bebo en minoritet?
Eller är fallet så att det är viktigt att skilja på vilja (viljor) och övriga känslor och preferenser man har? Endast den moraliska viljan bör man kanske egentligen ta hänsyn till? Men inte vad någon skrattar åt, gråter över eller hungrar efter? Om nu inte vad vi kallar "viljan" kan reduceras till något likt dessa simpla känslor.
Själv lutar jag åt att det inte är något vidare speciellt med majoritetens vilja. Majoritetens vilja måste inte vara begränsad till en demokrati. Det vore att påtvinga majoriteten något dom inte nödvändigtvis vill. Majoriteten kan besluta sig för att avrätta minoriteter, och för den delen, utesluta dom ifrån delaktighet i framtida val. Att majoriteten vid en tidpunkt kan bestämma något som majoriteten (antigen samma majoritet eller inte) vid en annan tidpunkt kanske är emot, är ju bara ytterligare ett exempel på hur man väljer att favorisera situationer och grupper. Det känns som att allt handlar om godtyckliga val av grupper och situationer.
Ens egna underliggande moral kan manifesteras även i föreställningsbara minoritetsstyren. Jag ser inte hur minoritetsstyre med nödvändighet är i konflikt med ökad gemenskap, intellektuell och moralisk utveckling, våldsmotstånd, yttrandefrihet och folkpåverkan på nationens riktning. Troligen må vara fallet, även om jag inte är övertygad ens om det.
Många anser ju nästan att demokrati per automatik är överlägset någon form av elitstyre. Troligen gör dom väl detta för att dom värnar om majoritetens vilja, eller har en viss negativ uppfattning om hur odemokratiska länder typiskt slutar. I alla fall är det väl så att majoritetens vilja är av hög påverkan i typiska demokratier, även om metoden för att uttrycka viljan kanske är bristfällig och man inte låter viljan tillämpas på, eller ha kunskap om, otroligt mycket.
Vanligtvis (alltid) begränsas denna preferens för majoritetsviljan, till att handla om en viss plats i tid och rum. För många anser inte direkt att man bör försöka ta reda på vad alla världens människor som har funnits, nu finns, och kommer att finnas, vill besluta sig för att göra med allt, även om man så kunde det. I olika situationer antigen utesluts eller inkluderas grupper, till att bli dom vars vilja man tar hänsyn till. Röstberättigade är kanske ibland bara vuxna människor, ibland bara män, ibland rika eller bildade. I mindre grupper kanske någon form av enighet att lyda majoriteten ibland också uppstår. Det kan handla om en arbetsplats eller om lekande barn.
Är majoritetens vilja i någon situation mer värd än i någon annan?
Är vilka som borde få inkluderas i att få göra sin röst hörd, även det kanske situationsberoende?
Medför demokrati kanske sådant som kulturell utveckling, gemenskapskänsla och minskad risk för upproriskhet bättre än elitstyre? Om vi bortser ifrån alla troliga effekter (som ovan nämnda såvitt jag vet inte är), kvarstår det då något inneboende värde hos någon av dessa, för vad dom är per definition?
Borde vi kanske istället (om möjligt) ta hänsyn till den totala styrkan av den inre viljan och föredra alternativet den omfamnar mest? Snarare det än att ta hänsyn till majoritetens uttryck av en vilja av obestämd grad?
För fallet verkar väl vara så, att man kan vilja något olika starkt, eller?
25% av människor vill genomföra förändring A. 75% av människor vill inte genomföra förändring A. Men dessa 25% av människor har en genomsnittsvilja med värdet 4, medans 75% av människor har en genomsnittsvilja med värdet 1. Detta betyder att minoriteten ska få sin vilja igenom, om man kan och bör/vill låta den totala viljan leda.
Fyra barn ska välja mellan två alternativ. Antigen att klättra i träd eller att springa.Tre av dom föredrar att klättra i träd framför att springa. Dom gillar dock båda alternativen väldigt mycket, men klättring föredrar dom svagt över det andra alternativet. Det andra barnet är dock väldigt rädd för att klättra i träd. Han blir också betydligt mer glad än dom andra över att springa.
Vädjar det ovan exemplifierade kanske något till vår intuition? Kanske att det ligger något i att ta hänsyn till den starkare viljan, även om den råkar bebo en minoritet?
Eller är fallet så att det är viktigt att skilja på vilja (viljor) och övriga känslor och preferenser man har? Endast den moraliska viljan bör man kanske egentligen ta hänsyn till? Men inte vad någon skrattar åt, gråter över eller hungrar efter? Om nu inte vad vi kallar "viljan" kan reduceras till något likt dessa simpla känslor.
Själv lutar jag åt att det inte är något vidare speciellt med majoritetens vilja. Majoritetens vilja måste inte vara begränsad till en demokrati. Det vore att påtvinga majoriteten något dom inte nödvändigtvis vill. Majoriteten kan besluta sig för att avrätta minoriteter, och för den delen, utesluta dom ifrån delaktighet i framtida val. Att majoriteten vid en tidpunkt kan bestämma något som majoriteten (antigen samma majoritet eller inte) vid en annan tidpunkt kanske är emot, är ju bara ytterligare ett exempel på hur man väljer att favorisera situationer och grupper. Det känns som att allt handlar om godtyckliga val av grupper och situationer.
Ens egna underliggande moral kan manifesteras även i föreställningsbara minoritetsstyren. Jag ser inte hur minoritetsstyre med nödvändighet är i konflikt med ökad gemenskap, intellektuell och moralisk utveckling, våldsmotstånd, yttrandefrihet och folkpåverkan på nationens riktning. Troligen må vara fallet, även om jag inte är övertygad ens om det.