Vår generations föräldrar

Mina föräldrar är också födda slutet 60-tal och jag håller med om din bild av deras konflikthanteringsskills. Inte så imponerande.

Nu är mina barn så små men jag kommer definitivt att vara en besvärlig mamma för skolans del. Om mitt barn blev slaget eller mobbat så skulle det bli polisanmälan, anmälan till skolinspektionen, handlingsplaner, dagliga samtal till rektor och skolledning och jag skulle inte tveka att kontakta förövarens föräldrar eller om det var riktigt allvarligt kan jag även tänka mig att skada förövaren på olika sätt (obs om barnen då är minst tonåringar och det varit riktigt grovt och upprepande mot mitt barn och alla andra sätt redan misslyckats).

Jag skulle även göra allt som krävs för att mitt barn skulle må så bra som möjligt i detta t.ex byta skola, flytta, samtal, stöttning, terapi eller vad helst han eller hon skulle behöva eller vilja ha för att må bättre. Jag skulle även ha en dialog med barnet innan jag vidtog några av ovanstående åtgärder för att inte riskera att förvärra situationen men kommer heller inte ge med mig och låta barnet acceptera behandlingen.

Är det så svårt att förstå skillnad på ämne o exempel?
För att ge dig svar så har jag aldrig hört att vården vill ha in alla förkylda barn till akuten. Men återigen handlar ämnet om hir 90-talisterna kommer bli som föräldrar o det jag sett så här långt är tragiskt.

Varför drar du exempel som du själv inte tycker ha med ämnet att göra?

Det var fan vad du var manisk då.
Tråden handlar om den nya generationen av föräldrar. Inte den nya generationens föräldrar o deras sjukhusvanor.
Läs mitt första inlägg i tråden o läs HELA så kanske även du förstår innebörden av det o inte bara exemplen eftersom jag kunde gjort en hundralista på saker som denna generation kan göra.
Mitt exempel på akuten är vad sjukvården själva gick ut med o det är ETT klockrent exempel på hur 90-talisterna är uppfostrade till att göra.
Du är den andre i tråden som inte fattar vad tråden handlar om utan ska börja tjafsa om det DU tycker är viktigt. Men om det nu är så viktigt så skapa då en egen tråd i just det ämnet. Eller behöver du mammas hjälp för det?

90-talisterna är uppfostrade till att vara individualister. De tror att de kan bli exakt vad de vill o att de kan o vet allting. Men så fort de får problem så skiter det sig för dem. Detta är vad jag påstår. Mina exempel är bara till för att visa på vilka problem detta kan medföra.
Sedan förstår jag att vissa 90-talister inte klarar att tänka ut detta själva.
OBS att jag nu generaliserar en hel generation. Men det gör trådstarten med då den inte stämmer in ett smack på mig som är 60-talisten samtidigt som jag håller med om beskrivningen av vår generation.

Du säger emot dig själv och premisserna i TS rätt många gånger för att vara ett så kort inlägg.

Jag tror att alla som får barn går in med den känslan och säkert agerar därefter. Det tror jag din mamma också gjorde - problemet är väl att det som föräldern tycker är den bästa lösningen på problemet kanske inte alls ÄR den bästa lösningen och kanske inte ens är något barnet uppskattar. Det kanske t o m försvårar och förvärrar situationen men föräldern klappar sig på axeln och tycker att de är engagerade och vågar stå upp för sitt barn.

Är född på 80-talet och självklart kommer jag stå upp för mina barn. Inte med fysisk våld dock, det löser ju ingenting.
Att en förälder inte skulle lägga sig alls i när man ser ens barn råka illa ut har jag svårt att förstå. Jag har alltid varit den tysta, tillbakadragna personen, är introvert och har blivit mobbad.
Men jag märker redan nu när sonen är knappt 2 år att när något annat barn är elakt mot honom så kommer adrenalinet. Blir förbannad på föräldrar som inte säger ifrån när deras barn beter sig illa och jag kan ryta till rejält, har jag märkt.
Eftersom jag själv varit mobbad och vet hur slappt skola och vissa föräldrar tar på det så kommer jag vara mycket engagerad i detta.